Ett nytt år!
Nu börjar ett nytt år. Tjolihooo!!!
Pojken som dog
Jag är så superledsen att Joakim Lang inte är med i Teater Orkas nästa projekt. Varför är han inte det nu då? Nä, helt enkelt för att det inte finns någon roll där åt honom. Såvida han inte kan bli 60 år gammal väldigt, väldigt fort.
Åh! Så det behöver vi förresten! Känner ni en 60-årig man som kan tänka sig att spela tragedi, hör av er ögona böj!
Tillbaka till Jockesorgen.
Någon dag före jul frågade jag Jocke om han hade en drömroll. Han klurade lite och ett par dagar senare kom ett svar via sms. Då tog jag över klurandet... Och igår skrev jag som en tok! På aftonen fanns ett utkast till ett manus där Jocke har huvudrollen!
Men vänta nu, tänker du. Vad är det här för pjäs? När ska den spelas upp? Hur kompenserar det här det faktum att Jocke inte är med i nästa Orkaproduktion?
Okej, okej, okej... Jag har kanske inte tänkt igenom allt riktigt ordentligt. Men det kändes så skönt att få skapa ett manus där Jocke briljerade i min hjärna under tiden jag skrev.
Sen får vi se vad som händer...
"Pojken som dog" är arbetsnamnet.
Åh! Så det behöver vi förresten! Känner ni en 60-årig man som kan tänka sig att spela tragedi, hör av er ögona böj!
Tillbaka till Jockesorgen.
Någon dag före jul frågade jag Jocke om han hade en drömroll. Han klurade lite och ett par dagar senare kom ett svar via sms. Då tog jag över klurandet... Och igår skrev jag som en tok! På aftonen fanns ett utkast till ett manus där Jocke har huvudrollen!
Men vänta nu, tänker du. Vad är det här för pjäs? När ska den spelas upp? Hur kompenserar det här det faktum att Jocke inte är med i nästa Orkaproduktion?
Okej, okej, okej... Jag har kanske inte tänkt igenom allt riktigt ordentligt. Men det kändes så skönt att få skapa ett manus där Jocke briljerade i min hjärna under tiden jag skrev.
Sen får vi se vad som händer...
"Pojken som dog" är arbetsnamnet.
Nattkattsmys
Ute är det kall vargavinter, inne är det varm kattavinter. När jag lägger mig behöver jag ingen extrafilt, för det har jag redan, i form av katt.
Det är främst Yin och Lisa som sover hos mig. Lisa närmast mitt ansikte, ty hon äger mig. Yin tycker att hon äger mig också, men hon är inte beredd att offra liv och lem för sin ägodel, så hon finner sig i att bli nedpetad till magområdet.
Essi vill helst sova hos Thomas. Kan verka orättvist att jag får två katter och Thomas en. Men det händer att Yin sover hos honom istället. Dessutom är det rätt bra att han inte är tokdränkt i katt, eftersom Thomas är allergisk. Han nyser vaaarje morgon, skuttar upp och tar sig en allergitablett.
Varför har vi katter då, när Thomas är så himla allergisk? Ja, det kan man undra. För att vi älskar dom. För att dom gör oss glada och lugna. (När dom inte har sönder saker och sånt...) För att dom är underbara.
ANIARA, recension
ANIARA
Av: Harry Martinsson
Regi: Lars Rudolfsson
Medverkande: Helen Sjöholm, Sven Ahlström, Iwa Boman, Katharina Cohen, Dan Ekborg, Albin Flinkas, Maria Heiskanen, Ingvar Hirdwall, Helge Skoog, Claire Wikholm, Sven Wollter med flera.
Scenografi: Sören Brunes
Musik: Andreas Kleerup i samarbete och arrangemang av Carl Bagge
Rymdskeppet Aniara ska forsla 8000 personer från jorden till Mars. Detta för att jorden behöver vila några år från miljöförstöring och annat skräp. Aniara är ett av många, många skepp som transporterar jordlingar ut i rymden. Dessvärre hamnar Aniara ur kurs och folket ombord tvingas leva tillsammans på skeppet under 25 år innan de alla dör. Vad händer under dessa år? Hur reagerar människorna på situationen? Vilka stadier går de igenom?
Visst låter det intressant? Som en extrem variant av Big Brother. Jo, själva berättelsen är spännande. Synd att den drunknar i mängder av obegripligt dravel.
1974 fick Harry Martinsson nobelpriset i litteratur. Förmodligen var Aniara en av anledningarna till att han emottog utmärkelsen. För det här är fint förstår ni. Uj, uj, uj.
Själv blir jag alldeles yr i mössan av all vers som presenteras under den tre timmar långa föreställningen på Stadsteatern. Och jag menar inte yr som i lyckorusig. Jag menar yrslig, näst intill åksjuk. Vilket i och för sig är passande eftersom vi befinner oss på ett rymdskepp.
Alla ord är så pretentiösa och ihopvävda på ett sätt som gör att jag ibland betvivlar att ens alla aktörer begriper vad de framför. En del av det som sägs är ju dessutom rent nonsensspråk, vilket inte är tokigt i sig, men här bidrar det bitvis till förvirring.
För mig blir det för mycket. Som att klä på sig alla kläder i garderoben på en gång.
Skådespelarna gör förmodligen sitt bästa. Det är svårt att riktigt förstå vad de egentligen presterar när man är fullt upptagen med att häpna över rappkaljan som sköljer över en.
Vid ett läge fick jag sådan panik att jag ville ställa mig och och skrika "SLUTA"!!! Är det här kejsarens nya kläder eller? Fick Harry Martinsson verkligen nobelpriset för det här? Lägger verkligen Stadsteatern ner pengar på att sätta upp den här pjäsen? Varför är det fullsatt? Varför är jag här?!!
Okej, allt är inte skräp. Som sagt gör förmodligen skådespelarna det dom kan. Scenografin är spektakulär. Musiken är fantastisk. Helen Sjöholm sjunger en sång som griper tag i hjärtat ordentligt. Absolut. Men det räcker inte för tre timmar!
När föreställningen så äntligen är slut drar jag en lättnadens suck. Jag klarade det! Bredvid mig sitter min man och torkar bort en tår. "Det här var sorgligt" säger han, märkbart tagen.
Så... Uppenbarligen är det fråga om tycke och smak (som det så ofta är). Mig passade detta inte alls. Min man tyckte det var fint. Så är det med det.
Ska tillägga en grej. Jag påstår här att Aniara består av massa dravel och obegripligheter. Och det är nödvändigtvis inte sant över huvud taget! Men även den vackraste, mest tänkvärda dikt kan bli blaha blaha när den framförs tillsammans med hundra dikter till, på löpande band. Vackra ord behöver utrymme och tid för eftertanke. Här serverades ord och dikt som en enda pyttipanna. Och jag avskyr pyttipanna, trots att jag gillar potatis, lök och kött. Om ingredienserna ska blandas måste det göras med omsorg och respekt. Det hjälps inte om det är de allra bästa råvarorna när man bara grötar ihop allt.
Aniara spelas på Stadsteatern i Stockholm till och med 31 december 2010
Av: Harry Martinsson
Regi: Lars Rudolfsson
Medverkande: Helen Sjöholm, Sven Ahlström, Iwa Boman, Katharina Cohen, Dan Ekborg, Albin Flinkas, Maria Heiskanen, Ingvar Hirdwall, Helge Skoog, Claire Wikholm, Sven Wollter med flera.
Scenografi: Sören Brunes
Musik: Andreas Kleerup i samarbete och arrangemang av Carl Bagge
Rymdskeppet Aniara ska forsla 8000 personer från jorden till Mars. Detta för att jorden behöver vila några år från miljöförstöring och annat skräp. Aniara är ett av många, många skepp som transporterar jordlingar ut i rymden. Dessvärre hamnar Aniara ur kurs och folket ombord tvingas leva tillsammans på skeppet under 25 år innan de alla dör. Vad händer under dessa år? Hur reagerar människorna på situationen? Vilka stadier går de igenom?
Visst låter det intressant? Som en extrem variant av Big Brother. Jo, själva berättelsen är spännande. Synd att den drunknar i mängder av obegripligt dravel.
1974 fick Harry Martinsson nobelpriset i litteratur. Förmodligen var Aniara en av anledningarna till att han emottog utmärkelsen. För det här är fint förstår ni. Uj, uj, uj.
Själv blir jag alldeles yr i mössan av all vers som presenteras under den tre timmar långa föreställningen på Stadsteatern. Och jag menar inte yr som i lyckorusig. Jag menar yrslig, näst intill åksjuk. Vilket i och för sig är passande eftersom vi befinner oss på ett rymdskepp.
Alla ord är så pretentiösa och ihopvävda på ett sätt som gör att jag ibland betvivlar att ens alla aktörer begriper vad de framför. En del av det som sägs är ju dessutom rent nonsensspråk, vilket inte är tokigt i sig, men här bidrar det bitvis till förvirring.
För mig blir det för mycket. Som att klä på sig alla kläder i garderoben på en gång.
Skådespelarna gör förmodligen sitt bästa. Det är svårt att riktigt förstå vad de egentligen presterar när man är fullt upptagen med att häpna över rappkaljan som sköljer över en.
Vid ett läge fick jag sådan panik att jag ville ställa mig och och skrika "SLUTA"!!! Är det här kejsarens nya kläder eller? Fick Harry Martinsson verkligen nobelpriset för det här? Lägger verkligen Stadsteatern ner pengar på att sätta upp den här pjäsen? Varför är det fullsatt? Varför är jag här?!!
Okej, allt är inte skräp. Som sagt gör förmodligen skådespelarna det dom kan. Scenografin är spektakulär. Musiken är fantastisk. Helen Sjöholm sjunger en sång som griper tag i hjärtat ordentligt. Absolut. Men det räcker inte för tre timmar!
När föreställningen så äntligen är slut drar jag en lättnadens suck. Jag klarade det! Bredvid mig sitter min man och torkar bort en tår. "Det här var sorgligt" säger han, märkbart tagen.
Så... Uppenbarligen är det fråga om tycke och smak (som det så ofta är). Mig passade detta inte alls. Min man tyckte det var fint. Så är det med det.
Ska tillägga en grej. Jag påstår här att Aniara består av massa dravel och obegripligheter. Och det är nödvändigtvis inte sant över huvud taget! Men även den vackraste, mest tänkvärda dikt kan bli blaha blaha när den framförs tillsammans med hundra dikter till, på löpande band. Vackra ord behöver utrymme och tid för eftertanke. Här serverades ord och dikt som en enda pyttipanna. Och jag avskyr pyttipanna, trots att jag gillar potatis, lök och kött. Om ingredienserna ska blandas måste det göras med omsorg och respekt. Det hjälps inte om det är de allra bästa råvarorna när man bara grötar ihop allt.
Aniara spelas på Stadsteatern i Stockholm till och med 31 december 2010
Feminist?!
Ibland blir jag arg. Arg, arg, arg!
Jag blir arg på att ordet feminist och feminism används som skällsord.
Det är så viktigt att vi aldrig glömmer hur vi haft det genom tiderna. Det är minst lika viktigt att vi inte blundar för hur vi har det nu.
Med "vi" menar jag människorna.
När jag var i Afrika träffade jag många kvinnor som berättade om hur de hade det. De för en kamp för att få lika rättigheter som männen. Då är det lätt att tänka att vi kommit långt i Sverige. Och visst, det kanske vi har på en del plan. Men på andra plan är vi så otroligt dumma i huvudet!
Är jag en sån där jobbig feminist nu? Klart man kan tycka det! Och vet ni varför? För att det är jobbigt! Det är jobbigt att tänka på vad som är rätt och fel att göra hela tiden. Det är jobbigt för männen att släppa ifrån sig makt. Det är jobbigt för oss kvinnor att ta mer makt. Det är jobbigt, jobbigt, jobbigt. Både i det stora och i det lilla.
Det är jobbigt att irritera sig på att kvinnor gör mer i hemmet än männen. Det är jobbigt att ta in att kvinnan ständigt förtrycks. Och JOOO kvinnor förtrycks! Ni som tror annat har faktiskt fel.
Det finns hur många exempel som helst. Och visst, det finns motargument. Visst, det finns undantag. Visst, det finns det ena och det andra. Men i det stora hela så har kvinnan mindre att säga till om än mannen.
Men vi orkar inte kämpa hela tiden. Vi orkar inte kämpa emot härskarteknikerna. Vi är fullt upptagna med att föda barn, försöka få ekonomin att gå ihop, vara snygga och vi är upptagna med att förtryckas via media och av oss själva. Vi är ju helt slut!
"Är du sån där feminist?" Den frågan har jag fått många gånger, alltför ofta har den som ställer frågan avsmak i blicken. Och jag tycker det är jobbigt att säga ja. För då tror jag att jag blir ful och dum. Då tror jag att jag är mindre kvinna i dennes ögon.
MEN JAAA!!! Jag är feminist!!! Hör ni det allihopa!!!
Jag är feminist. Och jag ska försöka orka kämpa!
Så, nu kanske jag kan bli mindre arg en stund...
Puss.
Jag blir arg på att ordet feminist och feminism används som skällsord.
Det är så viktigt att vi aldrig glömmer hur vi haft det genom tiderna. Det är minst lika viktigt att vi inte blundar för hur vi har det nu.
Med "vi" menar jag människorna.
När jag var i Afrika träffade jag många kvinnor som berättade om hur de hade det. De för en kamp för att få lika rättigheter som männen. Då är det lätt att tänka att vi kommit långt i Sverige. Och visst, det kanske vi har på en del plan. Men på andra plan är vi så otroligt dumma i huvudet!
Är jag en sån där jobbig feminist nu? Klart man kan tycka det! Och vet ni varför? För att det är jobbigt! Det är jobbigt att tänka på vad som är rätt och fel att göra hela tiden. Det är jobbigt för männen att släppa ifrån sig makt. Det är jobbigt för oss kvinnor att ta mer makt. Det är jobbigt, jobbigt, jobbigt. Både i det stora och i det lilla.
Det är jobbigt att irritera sig på att kvinnor gör mer i hemmet än männen. Det är jobbigt att ta in att kvinnan ständigt förtrycks. Och JOOO kvinnor förtrycks! Ni som tror annat har faktiskt fel.
Det finns hur många exempel som helst. Och visst, det finns motargument. Visst, det finns undantag. Visst, det finns det ena och det andra. Men i det stora hela så har kvinnan mindre att säga till om än mannen.
Men vi orkar inte kämpa hela tiden. Vi orkar inte kämpa emot härskarteknikerna. Vi är fullt upptagna med att föda barn, försöka få ekonomin att gå ihop, vara snygga och vi är upptagna med att förtryckas via media och av oss själva. Vi är ju helt slut!
"Är du sån där feminist?" Den frågan har jag fått många gånger, alltför ofta har den som ställer frågan avsmak i blicken. Och jag tycker det är jobbigt att säga ja. För då tror jag att jag blir ful och dum. Då tror jag att jag är mindre kvinna i dennes ögon.
MEN JAAA!!! Jag är feminist!!! Hör ni det allihopa!!!
Jag är feminist. Och jag ska försöka orka kämpa!
Så, nu kanske jag kan bli mindre arg en stund...
Puss.
Teater i mitt hjärta
Teater är en stor del av mig. Tog man bort teater så skulle det inte vara mycket Jenny kvar. Mitt liv skulle inte vara slut, men ett tag skulle det vara bra mycket fattigare.
Ibland får jag frågan om jag från början tänkt mig att bli proffs-skådis. Och jo, den drömmen fanns.
Om jag upptäckt teater tidigare, om jag varit redo för teatervärlden tidigare, då kanske jag hade satsat.
Men pusselbitarna var långt ifrån på plats, så det blev istället en krokig väg fram till där jag är idag.
Idag är jag teaterpedagog på heltid. Arbetar med barn och ungdomar. Får dom att växa genom drama och teater (det är målet i alla fall). Ibland med lek, ibland med uppsättningar.
Utöver det skriver jag pjäser och sketcher som jag ibland säljer, ibland ger bort.
I Teater Orka får jag leva ut mina teaterdrömmar ordentligt då jag både skriver och regisserar. Det är underbart! I en av uppsättningarna gjorde jag även en mindre skådespelarinsats. Men det blev för bökigt att hoppa mellan alla roller.
Skådespelandet står alltså vid sidan om just nu. Och det är inget jag direkt sörjer. Jag har upptäckt att skrivandet och regisserandet är snäppet mer givande för mig.
Men ibland saknar jag att skådespela. Så om rollen är rätt, om regissören är rätt, då skulle jag glatt hoppa på ett projekt. You bet!
Har just upptäckt att min röda mössa, som mamma stickat, och min röda tröja, som jag fick av mamma för hundra år sedan, tydligen är min bloggaroutfit.
Camping i sovrummet
Vår sängram har gått sönder. Därför har vi kånkat ut själva resårsängarna och bäddmadrassen ut i vardagsrummet. Så det ska bli lättare att få plats att laga sängramen.
Första kvällen och natten i sängen i vardagsrummet var dundermysig! Som att campa hemma.
Andra natten var ännu mer mysig! Då köpte vi Ben och Jerrys och låg och tittade på fransk film.
Men själva sovandet känns så där... Man är mest rädd att katterna ska springa över ens ansikte. Och så värker det i kroppen, men jag fattar inte varför. Som att hjärnan vet att man är på golvet, fast det inte borde vara någon skillnad, för det är ju samma madrasser och grejer...
Ja, ja... Tyvärr (eller förhoppningsvis) så blir sängramen lagad idag. Då är det slut på camping för tillfället.
Over and out!
Första kvällen och natten i sängen i vardagsrummet var dundermysig! Som att campa hemma.
Andra natten var ännu mer mysig! Då köpte vi Ben och Jerrys och låg och tittade på fransk film.
Men själva sovandet känns så där... Man är mest rädd att katterna ska springa över ens ansikte. Och så värker det i kroppen, men jag fattar inte varför. Som att hjärnan vet att man är på golvet, fast det inte borde vara någon skillnad, för det är ju samma madrasser och grejer...
Ja, ja... Tyvärr (eller förhoppningsvis) så blir sängramen lagad idag. Då är det slut på camping för tillfället.
Over and out!
Kannibalfilm
De senaste dagarna har bestått av julfirande och kannibalism.
Min vän Pia Widlund regisserar pjäsen "Porträtt av en kannibal", som jag har skrivit. Jens Wistbacka och Göran Hellkvist skådespelar. Repetitionerna har pågått en kort period, jag tror det är premiär i mars eller april.
Nu är det som så att det kommer vara en amatörteaterfestival i början av juni. Man kan skicka in bidrag dit och hålla tummarna för att man får ha med en pjäs.
Vi hoppas naturligtvis att kannibalpjäsen får spelas upp på festivalen. Men först måste ju de som håller i festivalen se pjäsen, för att se om den håller måttet. Och det är ju klurigt när pjäsen inte är klar...
Så därför filmade jag en repetition och så har jag spenderat ett antal timmar framför datorn och försökt klippa ihop allt. Nu är jag äntligen klar och filmen kan lämnas in. TJOHO!!!
Nu är jag rätt trött på att glo på Göran och Jens. Puh... Att redigera är kul, men oj vilken tålamodsträning det är!
Min vän Pia Widlund regisserar pjäsen "Porträtt av en kannibal", som jag har skrivit. Jens Wistbacka och Göran Hellkvist skådespelar. Repetitionerna har pågått en kort period, jag tror det är premiär i mars eller april.
Nu är det som så att det kommer vara en amatörteaterfestival i början av juni. Man kan skicka in bidrag dit och hålla tummarna för att man får ha med en pjäs.
Vi hoppas naturligtvis att kannibalpjäsen får spelas upp på festivalen. Men först måste ju de som håller i festivalen se pjäsen, för att se om den håller måttet. Och det är ju klurigt när pjäsen inte är klar...
Så därför filmade jag en repetition och så har jag spenderat ett antal timmar framför datorn och försökt klippa ihop allt. Nu är jag äntligen klar och filmen kan lämnas in. TJOHO!!!
Nu är jag rätt trött på att glo på Göran och Jens. Puh... Att redigera är kul, men oj vilken tålamodsträning det är!
Redo för jul!
Efter att ha proppat i mig choklad, chips, mandariner och julmust under hela uppesittarkvällen så känner jag mig redo.
Nu kör vi julen! Kom igen bara!!!
Nu kör vi julen! Kom igen bara!!!
Roadtrip
Igår drog vi jag, min man och några härliga vänner till Stockholm för att se på teater.
Både jag och min man hade tänk att det var rätt smart att åka och se teater den 22 december. Det skulle inte vara så mycket folk överallt, för alla skulle vara så upptagna med ledighet och jul.
HALLÅ!!! Hur korkade var vi där på en skala? Alltså, allvarligt?!! Vi måste ha fått totalt hjärnsläpp. Error in the brain my friends, error in the thinkingarea.
Halva Sverige var på väg till Stockholm för att köpa julklappar, NATUUURLIGTVIS!!!
Det tog 3,5 timmar att åka från Katrineholm till Stockholm. En resa som vanligtivs tar dryga två timmar.
Ett tag trodde jag vi skulle missa pjäsen. Men det gjorde vi inte. Vi kom prick i tid. Puh.
Sen var tyvärr inte pjäsen i min smak, alls... Men Thomas gillade den, och det kändes nästan viktigast eftersom det var han som körde. He, he...
Både jag och min man hade tänk att det var rätt smart att åka och se teater den 22 december. Det skulle inte vara så mycket folk överallt, för alla skulle vara så upptagna med ledighet och jul.
HALLÅ!!! Hur korkade var vi där på en skala? Alltså, allvarligt?!! Vi måste ha fått totalt hjärnsläpp. Error in the brain my friends, error in the thinkingarea.
Halva Sverige var på väg till Stockholm för att köpa julklappar, NATUUURLIGTVIS!!!
Det tog 3,5 timmar att åka från Katrineholm till Stockholm. En resa som vanligtivs tar dryga två timmar.
Ett tag trodde jag vi skulle missa pjäsen. Men det gjorde vi inte. Vi kom prick i tid. Puh.
Sen var tyvärr inte pjäsen i min smak, alls... Men Thomas gillade den, och det kändes nästan viktigast eftersom det var han som körde. He, he...
Jenny Berghagen
Jag brukar drömma massor med mardrömmar. Natten var inget undantag. Fast, jo, det var den ändå!
För trots att världen höll på att gå under, marken skakade och stormarna rasade, så var jag ändå trygg och lycklig. Trots att jag fick hålla igen badrumsdörren, kämpa för att mördaren på andra sidan dörren skulle sluta försöka ta sig in på toaletten och döda mig, kände jag mig innerst inne lugn och glad.
Varför?
Jo, jag var tillsammans med Lasse Berghagen.
Ett lite otippat förhållande kanske. Men oh, så lyckliga vi var. Det bara pirrade i hela magen!
Vad betyder drömmen? Hi, hi, jag tror jag vet. Och det har inget med Lasse Berghagen att göra.
Jag tror drömmen betyder att jag är extra kär just nu, i min man. Ja, det är vad jag tror.
Julklappsbyte
Therese och jag shoppade julklappar tillsammans idag. Till varandra. Okej, en del av charmen kanske försvinner när man vet exakt vad man ska få. Men å andra sidan vet man att man får något man verkligen vill ha.
Jag misstänker starkt att detta underbara hårspänne finns i det paket jag får av Therese...
Vi fick blåsa på texten vi skrivit på klapparna. Pennan var av kladdig sort. Ett paket till mig, ett till Therese. Vaaad kan det vara i?
Jag misstänker starkt att detta underbara hårspänne finns i det paket jag får av Therese...
Vi fick blåsa på texten vi skrivit på klapparna. Pennan var av kladdig sort. Ett paket till mig, ett till Therese. Vaaad kan det vara i?
LONDON
Hundvalpar är onödigt söta. Detta är Henrik Rudin och jag totalt överens om.
Therese och jag var ute på stan idag och då fick vi syn på Henrik och hans lilla hund London. Och jisses vad man blir knäpp i hela huvet när man ser en sådan sötnos! Ja, nu pratar jag främst om hunden även om Henrik är rätt söt han också.
Oh, vad jag skulle vilka ha en liten vovve. Men det är bara att acceptera att det inte funkar i mitt liv just nu. Av flera anledningar. Vi snackar tid, allergi och engagemang...
Jag får njuta av de stunder då jag träffar någon annas lilla gosis. Inte helt fel det heller!
Therese och jag var ute på stan idag och då fick vi syn på Henrik och hans lilla hund London. Och jisses vad man blir knäpp i hela huvet när man ser en sådan sötnos! Ja, nu pratar jag främst om hunden även om Henrik är rätt söt han också.
Oh, vad jag skulle vilka ha en liten vovve. Men det är bara att acceptera att det inte funkar i mitt liv just nu. Av flera anledningar. Vi snackar tid, allergi och engagemang...
Jag får njuta av de stunder då jag träffar någon annas lilla gosis. Inte helt fel det heller!
Julklappar
Vi har inte handlat julklappar än.
Vår plan är att inhandla alla klappar den 23:e. Dels för att vi har tid då. Men främst för att vi har pengar då.
Kan ju tyckas vara i senaste laget, men naaa, jag tycker det funkar bra så också.
Kram på er!
Jag är pensionär, bevis nummer två!
Jag ÄR pensionär! Det är bara att inse fakta. I fredags somnade jag halv elva på kvällen, trots att jag sovit middag...
Och idag begav jag mig till vattnet för att mata änder. För att det är kul!
Hur tydligt kan det bli?!
Ibland är det inte så lätt att se skillnad på bröd och fingrar...
Julkalendern
Idag tittade jag på den levande julkalendern som spelas på torget i Katrineholm. Det är världens mysigaste tradition. Gratis teater på stan för hela familjen! Jippi!!!
Pia, Rolf, Agneta, Göran och Camille skådespelar. Barnen i publiken lever sig in i föreställningen och lägger sig gärna i. Precis som det ska vara!
Trött, trött, trött...
Igår var det fredag. Mina måsten var slut redan vid tvåtiden. Superskönt. Jag slumrade till i soffan en stund på eftermiddagen. Superskönt det också.
På kvällen knuffade jag till min make i soffan. "Somna inte", bad jag kärleksfullt. Han lovade inte att inte göra det.
Halv elva var det jag som åter började klippa med ögonlocken. Varför?!! Maken var klarvaken.
Inget att göra åt, bara att kasta sig i säng som den pensionär man tydligen blivit.
På kvällen knuffade jag till min make i soffan. "Somna inte", bad jag kärleksfullt. Han lovade inte att inte göra det.
Halv elva var det jag som åter började klippa med ögonlocken. Varför?!! Maken var klarvaken.
Inget att göra åt, bara att kasta sig i säng som den pensionär man tydligen blivit.
Kvartspjäser
Östgötateatern vill ha in material. Man får skicka in manus som ska ta max en kvart att spela upp. Tre texter kommer att väljas ut och sättas upp i vår.
Natuuurligtvis vill jag skicka in en hel hög med texter. Men jag har ju inga pjäser som tar typ en kvart att spela upp. Eller har jag? Har jag bara glömt dom? Kanske jag borde skriva nytt?
Förslag på tema?!! Vad tycker ni?
Natuuurligtvis vill jag skicka in en hel hög med texter. Men jag har ju inga pjäser som tar typ en kvart att spela upp. Eller har jag? Har jag bara glömt dom? Kanske jag borde skriva nytt?
Förslag på tema?!! Vad tycker ni?
Tatueringsdilemma...
Jag har lite olika tatueringar på min arm. Jag tycker mycket om dom. Dock blir det liksom lite spretigt eftersom de är gjorda av olika tatuerare från olika ställen. Så jag tänkte att jag skulle väva ihop dom en smula, så det blir mer enhetligt.
Jag har bokat tid på Lucky7 den 3 januari, en tretimmarstid. Och det är ju toppen!
Nu är det bara det... Att jag kan inte låta bli att bli sugen på att lägga till en tatuering till istället. Och väva ihop alla dessa vid ett senare tillfälle.
Ska jag väva ihop dom, eller lägga till en? Det är frågan... Och OM jag lägger till en, vad ska det vara för motiv?!!
Vad tycker ni?
Jag har bokat tid på Lucky7 den 3 januari, en tretimmarstid. Och det är ju toppen!
Nu är det bara det... Att jag kan inte låta bli att bli sugen på att lägga till en tatuering till istället. Och väva ihop alla dessa vid ett senare tillfälle.
Ska jag väva ihop dom, eller lägga till en? Det är frågan... Och OM jag lägger till en, vad ska det vara för motiv?!!
Vad tycker ni?
Minnen från Kenya
En oförglömlig resa. Jag hoppas jag får komma tillbaka.
Kenya, oktober/november 2010.
Kenya, oktober/november 2010.
Att säga nej till revy
Jag kan säga nej nu.
Och det har gjort livet både roligare och lättare. Det är inte så att jag säger nej till allt, absolut icke. Men jag har rensat lite.
Bland annat har jag sagt nej till att medverka i Katrineholmsrevyn. Jag är inte inblandad för fem öre i kommande produktion. Det känns mest bra, men självklart saknar jag det! Jag vill repetera sketcher, skratta, snacka skrutt med ensemblen.
På något sätt är det som att revyn finns inprogrammerad i min kropp. Två nätter i rad har jag drömt om att jag försökt lägga mig i repetitionsarbetet. Lite otippat så har det varit fokus på hår. En av dansarna har haft en framträdande roll i drömmarna. Ingen aning om varför.
Jag hoppas det blir en kanonrevy. Jag hoppas publiken får se en oförglömlig föreställning. Jag hoppas revyensemblen har superskoj. Och jag hoppas att jag kan känna lagom med saknad när jag sitter som åskådare.
SPARK I BAKEN Katrineholmsrevyn!
Och det har gjort livet både roligare och lättare. Det är inte så att jag säger nej till allt, absolut icke. Men jag har rensat lite.
Bland annat har jag sagt nej till att medverka i Katrineholmsrevyn. Jag är inte inblandad för fem öre i kommande produktion. Det känns mest bra, men självklart saknar jag det! Jag vill repetera sketcher, skratta, snacka skrutt med ensemblen.
På något sätt är det som att revyn finns inprogrammerad i min kropp. Två nätter i rad har jag drömt om att jag försökt lägga mig i repetitionsarbetet. Lite otippat så har det varit fokus på hår. En av dansarna har haft en framträdande roll i drömmarna. Ingen aning om varför.
Jag hoppas det blir en kanonrevy. Jag hoppas publiken får se en oförglömlig föreställning. Jag hoppas revyensemblen har superskoj. Och jag hoppas att jag kan känna lagom med saknad när jag sitter som åskådare.
SPARK I BAKEN Katrineholmsrevyn!
HJÄÄÄLP!!!
Janne från tidningen Succé ringde idag och sa att de hade en överraskning. Kunde jag komma förbi?
Jovisst, det kunde jag. Blev plötsligt lite ängslig för att jag av någon outgrundlig anledning skulle få en julgrupp*. Jag tränade för säkerhets skull på lite "åh, tack snälla"-miner innan jag kom fram till redaktionen.
Men överraskningen var verkligen en överraskning. Hela mitt plyte var tryckt på framsidan av nästa nummer! HJÄÄÄLP!!!
Väldigt roligt. Väldigt läskigt. Väldigt ego. Väldigt VÄLDIGT! Ha, ha, ha!!! Jag är som i chock liksom!
* En julgrupp är en julblomma med lite snyggt julpynt och sånt, oftast i något korgliknande. En julgrupp är inte en popgrupp som sjunger julsånger. MVH Marina och Jenny Wistbacka
Yin är en kul prick!!!
OMG!!!
I´M PRETTY...
GREETINGS EARTHLING!
DRAMAQUEEN!
Jag gråter inte alls det... Fick nå´t i ögat bara.
Charlies vinterfoton
Charlie och jag gick på promenad i vinterlandskapet. Charlie fotograferade.
Alla dog
Om man inte vet hur pjäsen ska sluta så finns det ett säkert kort. Alla dör!
Här är således Teater Orkas säkra kort!
En död ensemble...
Här är således Teater Orkas säkra kort!
En död ensemble...
Mens är en kul grej!
Mens är skoj! Mens är något alla män önskar att de fick njuta av. Hurra, hurra, hurra!!! Jag tycker vi alla reser oss upp, och lägger våra händer på magen, sjunger den traditionella mensvisan och bara gläds åt denna fantastiska uppfinning!
Eller inte...
Smärta, bök, stök, lukt, kladd, urk!!!
Men det konstiga är, att när mensen uteblir, då är det banne mig inte kul heller!
Min mens brukar hoppa över lite som den känner för. Ooops, skulle jag kommit förra veckan? Äh, jag kommer nu istället. Kompenserar min försening med lite extra värk. MOHAHA!!! Ja, så resonerar mensen, det känner jag på mig.
Nu har den slagit rekord. Jag tror inte jag haft mens sedan i september. Och det borde ju vara en skön grej! Slippa helvetsveckan så länge. Men det är som att kroppen fattar att något inte är som det ska... Den blir orolig liksom.
Och nä, jag är inte gravid. Har testat två gånger, just in case.
Så nu längtar jag nästan efter det där superjobbiga. Hm... Är inte det märkligt så säg?
Jag har försökt söka för mina mensbestyr. Men det är inte så lätt att få gyn-tid i Katrineholm. Jag provade i våras med två privata kliniker. Men näpp, det fanns inga tider att få. De var överbelastade som det var.
Då hörde jag av mig till den allmänna gyn-avdelningen. Det fanns inga tider där heller, inte före sommaren i alla fall. Men de skulle skulle skicka mig ett brev med tid efter sommaren.
Och jo då, ett brev kom. Där det stod att det inte fanns några tider.
Nähä...
Så här går jag och min ickemens.
Världens bästa nyproggband Mama Morrigan har en sång om mens. Här är texten:
Ibland är himlen extra grå
Stegen extra tunga att gå
Man vill bara krypa ner
Under täcket, aldrig synas mer
Du är som en klump av deg REFRÄNG
Du är formlös, tung och seg
Ja du vet hur det känns
När man är ful och man har mens
Man är svullen överallt
och man har finnar tusenfallt
Flottigt är ditt hår
Och ludna dina lår
Och du luktar som en häst
När livet är som bäst
Du åker till en klädaffär
Kanske kan du köpa lyckan där
Men inget får dig att må bra
Du är nåt du inte alls vill va´
REFRÄNG
Knark och misshandel och sprit
Självmordsbombare och annan skit
Svält och krig prostitution
Är ingenting emot din situation
REFRÄNG
Eller inte...
Smärta, bök, stök, lukt, kladd, urk!!!
Men det konstiga är, att när mensen uteblir, då är det banne mig inte kul heller!
Min mens brukar hoppa över lite som den känner för. Ooops, skulle jag kommit förra veckan? Äh, jag kommer nu istället. Kompenserar min försening med lite extra värk. MOHAHA!!! Ja, så resonerar mensen, det känner jag på mig.
Nu har den slagit rekord. Jag tror inte jag haft mens sedan i september. Och det borde ju vara en skön grej! Slippa helvetsveckan så länge. Men det är som att kroppen fattar att något inte är som det ska... Den blir orolig liksom.
Och nä, jag är inte gravid. Har testat två gånger, just in case.
Så nu längtar jag nästan efter det där superjobbiga. Hm... Är inte det märkligt så säg?
Jag har försökt söka för mina mensbestyr. Men det är inte så lätt att få gyn-tid i Katrineholm. Jag provade i våras med två privata kliniker. Men näpp, det fanns inga tider att få. De var överbelastade som det var.
Då hörde jag av mig till den allmänna gyn-avdelningen. Det fanns inga tider där heller, inte före sommaren i alla fall. Men de skulle skulle skicka mig ett brev med tid efter sommaren.
Och jo då, ett brev kom. Där det stod att det inte fanns några tider.
Nähä...
Så här går jag och min ickemens.
Världens bästa nyproggband Mama Morrigan har en sång om mens. Här är texten:
Ibland är himlen extra grå
Stegen extra tunga att gå
Man vill bara krypa ner
Under täcket, aldrig synas mer
Du är som en klump av deg REFRÄNG
Du är formlös, tung och seg
Ja du vet hur det känns
När man är ful och man har mens
Man är svullen överallt
och man har finnar tusenfallt
Flottigt är ditt hår
Och ludna dina lår
Och du luktar som en häst
När livet är som bäst
Du åker till en klädaffär
Kanske kan du köpa lyckan där
Men inget får dig att må bra
Du är nåt du inte alls vill va´
REFRÄNG
Knark och misshandel och sprit
Självmordsbombare och annan skit
Svält och krig prostitution
Är ingenting emot din situation
REFRÄNG
Åt fanders med godisförbud!
Jag skulle låta bli godis, fika och snacks fram till jul. Men igår satte jag ner foten och brast ut i ett: "JAG TYAR INTE LÄNGRE!!!"
En och en halv vecka fick kroppen vila från onyttigheterna. Men nu ger jag mig. Jag viftar med den vita flaggan och erkänner att jag förlorat kampen.
Jag förstår inte varför det var så extremt svårt den här gången? Jag började äta större matportioner, som för att kompensera för alla sötsaker jag nekade min kropp. Jag tänkte på godis och fika hela, hela tiden. Kände mig kroniskt snuvad på livets goda!
Det är inte värt det!
Livet är för kort för att späka sig själv. Jag älskar godis!!! Jag vill ha godis!!! Så det så!!!
Tänk om jag skulle dö om någon vecka. Och så skulle jag inte ätit godis innan! Vilket slöseri! Nä, godis är min vän. Hoppas dock att "måttan" skulle vilja bli min vän också. Eller vi kunde väl bli bekanta åtminstone...
En och en halv vecka fick kroppen vila från onyttigheterna. Men nu ger jag mig. Jag viftar med den vita flaggan och erkänner att jag förlorat kampen.
Jag förstår inte varför det var så extremt svårt den här gången? Jag började äta större matportioner, som för att kompensera för alla sötsaker jag nekade min kropp. Jag tänkte på godis och fika hela, hela tiden. Kände mig kroniskt snuvad på livets goda!
Det är inte värt det!
Livet är för kort för att späka sig själv. Jag älskar godis!!! Jag vill ha godis!!! Så det så!!!
Tänk om jag skulle dö om någon vecka. Och så skulle jag inte ätit godis innan! Vilket slöseri! Nä, godis är min vän. Hoppas dock att "måttan" skulle vilja bli min vän också. Eller vi kunde väl bli bekanta åtminstone...
JULSLIPS
Pappa har äntligen fått sin nacke ihopskruvad. Jag vet inte hur länge han gått med sin eländiga stödkrage. Men det rör sig om mååånga månader!
Min pappa har alltid burit kostym. Ja... Inte när han sover och sånt, men i vaket tillstånd bär han gärna skjorta, kavaj, matchande byxor och förstås slips!
Men på sista tiden har slipsarna fått samla damm. Det passar liksom inte med slips runt en stödkrage. Han har dock dekorerat sin hals med diverse scarfar. Han har sett riktigt konstnärlig ut!
Men nu så!
I morse opererades pappa. Vet inte riktigt hur det ser ut i nacken. Men kotorna är ihopskruvade på något vis. Allt verkar ha gått bra. Pappa är redan uppe och vandrar.
Så det verkar som att det kan bli slips runt pappas hals till jul trots allt!
Så nu vet ni vad ni kan köpa för julklapp till honom...
Min pappa har alltid burit kostym. Ja... Inte när han sover och sånt, men i vaket tillstånd bär han gärna skjorta, kavaj, matchande byxor och förstås slips!
Men på sista tiden har slipsarna fått samla damm. Det passar liksom inte med slips runt en stödkrage. Han har dock dekorerat sin hals med diverse scarfar. Han har sett riktigt konstnärlig ut!
Men nu så!
I morse opererades pappa. Vet inte riktigt hur det ser ut i nacken. Men kotorna är ihopskruvade på något vis. Allt verkar ha gått bra. Pappa är redan uppe och vandrar.
Så det verkar som att det kan bli slips runt pappas hals till jul trots allt!
Så nu vet ni vad ni kan köpa för julklapp till honom...
Meddelande från Asien
Jeff Lindström är i Asien. Där glider han omkring under två månader och äter god mat, blir magsjuk, blir frisk igen, upplever massa häftiga grejer och samlar på sig upplevelser.
Lite då och då skickar han ett meddelande på Facebook och berättar hur läget är. När han skriver blir det utan "å, ä och ö", ty dessa bokstäver finns inte på de datorer Jeff använder.
Häromdagen skickade Jeff ett meddelande och undrade om vi kunde ses och plugga monologer ganska snart efter det att han kommer hem. Jag svarade att det kunde vi absolut. Då kom följande meddelande från Jeff:
"Oh, vad skont att hora!"
Okej, det är inte humor på den högsta nivån, jag vet. Men likförbaskat är det rätt skoj, eller hur?!
Kommer detta vara Jeffs nya look efter resan?
Slutmördat?
I helgen spelade vi de sista MORD-föreställningarna. Jag är hur nöjd som helst. Ensemblen var underbar och publiken verkade uppskatta det dom såg.
Är det slut nu?
Jag kan inte riktigt smälta att det var de sista föreställningarna. Eventuellt ska vi spela ett par till i vår, för skolor i Katrineholm. Jag hoppas att det blir så. Det känns lite för sorgligt annars...
Är det slut nu?
Jag kan inte riktigt smälta att det var de sista föreställningarna. Eventuellt ska vi spela ett par till i vår, för skolor i Katrineholm. Jag hoppas att det blir så. Det känns lite för sorgligt annars...
Mustasch
"Sen så kommer jag med mustaschen". Det finns en låt som går typ så. Tomas Andersson sjöng den i förra revyproduktionen. Mycket roligt, då Tomas har ett skägg med tillhörande mustasch som han har all anledning att vara stolt över.
Själv känner jag mig inte lika stolt över min ansiktsbehåring. Pincetten åker fram dagligen. Fingertopperna glider ständigt runt under näsan för att kontrollera mustaschläget.
AAAHHH!!!
Önskar att jag var cool, och bara struntade i det. Det skulle vara häftigt!
Men som den patetiska "följ-med-strömmen"-människa som jag tydligen är så nekar jag mina ansiktshår rätten att befinna sig på den plats där de enligt naturens lag hör hemma.
Jag är larvig.
Plötsligt händer det
Barnen blir äldre. Kanske ingen överraskning... Men en del saker förvånar dock.
Exempel nummer 1:
I går morse kikade dottern in i sovrummet innan hon begav sig till skolan och sa: "Hejdå. Och så ville jag bara säga att om du vill ha tag i pappa så får du ringa honom på jobbet för han har glömt sin mobil hemma"
Exempel nummer 2:
Nyss, på morgonkvisten. Jag är i vardagsrummet. Sonen går in i köket, säger: "Osten står kvar framme. Smöret också. Och locket är inte på." Sen hörde jag lite prasslande. Han plockade in ost och smör, utan att jag bad honom.
Inga gigantiska mirakel kanske. Men åh vad det värmer i hjärtat!
Omtanke. Ansvar. 12-åringar.
Sockerförbud
Socker. Djävulens påfund...
Just nu har jag sockerförbud. Nej, det har jag ju inte! Men jag har godis-, fika- och snacksförbud.
Åter igen hade det gått för långt. Jag proppade i mig godis och skräp utan att knappt ens känna smaken.
Då är det dags för lite sund avhållsamhet. Fram till jul.
Idag är jag inne på fjärde dagen. Jag har varit nära att trilla dit ordentligt ett par gånger redan. Men det brukar bli lättare efter ett tag.
Usch... Jag gillar inte att vara slav under något.
Men fram till jul borde jag väl ändå klara?!! Va? Va? Va?
(We can do it Therese, we can do it!)
Ta mig tillbaka
När kylan biter i tårna och man drar sig för att kliva ut genom dörren. Då är det inte utan att jag längtar tillbaka. Till värmen, människorna, färgerna. Det var inte alls länge sedan jag dansade med Samburufolket. Men just nu känns det väldigt avlägset. Men aldrig i hjärtat.
