wistbacka

Teater är en stor del av mig. Tog man bort teater så skulle det inte vara mycket Jenny kvar. Mitt liv skulle inte vara slut, men ett tag skulle det vara bra mycket fattigare.

Ibland får jag frågan om jag från början tänkt mig att bli proffs-skådis. Och jo, den drömmen fanns.

Om jag upptäckt teater tidigare, om jag varit redo för teatervärlden tidigare, då kanske jag hade satsat.

Men pusselbitarna var långt ifrån på plats, så det blev istället en krokig väg fram till där jag är idag.

Idag är jag teaterpedagog på heltid. Arbetar med barn och ungdomar. Får dom att växa genom drama och teater (det är målet i alla fall). Ibland med lek, ibland med uppsättningar.

Utöver det skriver jag pjäser och sketcher som jag ibland säljer, ibland ger bort.

I Teater Orka får jag leva ut mina teaterdrömmar ordentligt då jag både skriver och regisserar. Det är underbart! I en av uppsättningarna gjorde jag även en mindre skådespelarinsats. Men det blev för bökigt att hoppa mellan alla roller.

Skådespelandet står alltså vid sidan om just nu. Och det är inget jag direkt sörjer. Jag har upptäckt att skrivandet och regisserandet är snäppet mer givande för mig.

Men ibland saknar jag att skådespela. Så om rollen är rätt, om regissören är rätt, då skulle jag glatt hoppa på ett projekt. You bet!

Har just upptäckt att min röda mössa, som mamma stickat, och min röda tröja, som jag fick av mamma för hundra år sedan, tydligen är min bloggaroutfit.