DAGENS

Dagens humör: Blandat, men mest gott!
Dagens tråkigaste: Att jag inte kan trolla med knäna i allt.
Dagens bästa: Att mina elever gillade dramalektionen. Vädret. Att jag lyssnade på min mage.
Dagens sämsta: Att sekreterarens man inte fick kirurgjobbet i tv-serien Mad Men. Fast det var nog tur för de flesta, men inte för sekreteraren.
Dagens Frisyr: Tupp.
Dagens outfit: Först och sist pyjamas. Däremellan grå tunika från London, röda strumbyxor. Svarta haremsbrallor. Röd kappa och gröna converse.
Dagens köp: Jag har inte handlat nåt...
Dagens saknad: Dramalokal.
Dagens mat: Supermegabautagod lax- och avokadosallad.
Dagens dryck: Bubbelvatten med jordgubbssmak.
Dagens vill ha: En dramalokal.
Dagens tv program: Mad Men. Fast på dvd då...
Dagens Radio program: Bandit ROCK. Det är ju en kanal då rå, men får duga som svar.
Dagens låt: Öh... Öh... Inte den skräplåt som Thomas lyssnade på förut idag i alla fall... Ha, ha, ha!!!
Dagens kärlek: Till solen!
Dagens planer: Lektioner och rollfördelning och sånt.
Dagens Band: Raubtier värmer fortfarande hjärtat efter helgen.
Dagens händelse: Insikten att min far och jag har en väldigt god relation.
Dagens drog: Snus.
Dagens Bild:

Listan är snodd från Adam.

Oro

Som tusentals människor bor i min kropp
De klöser och klättrar, för alla vill opp

Från magen och upp genom munnen och ut
Ett kroniskt inferno som aldrig tar slut

För jag måste svälja och dom åker ner
Tillbaka till början, jag vill inte mer

Det river, det sliter, det värker, det tär
Om jag finge välja så slutar det här

Låt mig få kräkas så blott en blir kvar
Så jag får förstå vem jag är, vad jag har


MORD I MINA TANKAR


En skön bild från dagens repetition av MORD.

Seriemördaren Jim är låg och behöver peppas av sin psykolog. (Rodi Ellilä och Maria Brusman)

Pjäsen börjar ta form ordentligt och jag är än så länge mycket nöjd. Det är svårt att beskriva den känslan jag får i magen och hjärtat när jag sitter på en repetition. Tankar i min hjärna (och Annickas) har kommit ut på papper, sen gått vidare till de människor som är med i produktionen, och nu växer allt till en föreställning som så småningom kommer nå ut till en publik.

Från idékorn till föreställning.

Det är fantastiskt! Jag älskar det! Jag vill inte leva utan det!

Festivalmesar

Nu har sonen och jag varit på Skogsröjet för tredje året i rad. Det går inte annat än att älska denna supercharmiga rockfestival.

Nästa år kanske vi är redo att stanna lite längre. Vi kanske till och med campar, vem vet.

Än så länge är vi festivalmesar. Vi ligger i träning liksom. Första året såg vi kanske två band, sen åkte vi hem. Förra året var vi kvar i flera timmar, det var duktigt av oss.

I år hade festivalen blivit ett tvådagars-evenemang. Vi åkte dit en stund första dagen. Och andra dagen såg vi tre band, i ösregn.

Vi har alltså inte kommit så långt än att vi hänger oss helt åt festivalen. Nä, vi smyger liksom dit lite försiktigt, ser våra favoritband, sen åker vi hem...

Jag vet inte om det var att ta ett kliv bakåt i vår utveckling då vi i år lånade två campingstolar av min mamma och pappa. Men vaddå, det är ju jobbigt att stå hela tiden!!!

Hur som helst så var det supernajsigt. Vi har sett April Divine, Zombiekrig, Hardcore Superstar, Mustasch och Raubtier. Personligen gillade jag Raubtier bäst. Vilka sköna snubbar!!!

(Vad dumt att ordet "hänger" kan betyda två saker.)

Sendrag i revbenen?

Kan man få sendrag i bröstkorgen? Om man kan det så har jag haft det. Annars var det något annat... Obehagligt var det! Ont gjorde det!

Vad är det för experiment min kropp sysslar med?

Sendrag i bröstkorgen, migrän. Sluta nu!!!

NOOMARATON 2010

OHHH!!! Jag ska filma och tävla i vääärldens roligaste tävling!

Klicka på bilden och kolla in vad det är. Äckligt kul!



Jag tävlar icke allena, näpp, vi är ett lag. Laget består hittills av mig, Rodi Ellilä och Joakim Lang... Nu trixar och fixar jag för att få en fjärde lagmedlem som är minst lika briljant som oss andra.

Som på film

Nu får man känna sig som en riktig VIP minsann!



Joakim Lang har bjudit in vänner, familj och kontakter till förhandsvisningen av sin film Tusen gånger starkare. Och jajjamän, jag har också blivit bjuden. Jag och hela min familj.

Så sjukt skön idé av Jocke att fixa till en riktig fest på bion. Det är premiärfestkläder som gäller, mingel före filmen, snacks... Som på film!

(Jag hoppas verkligen ni kommer och tittar på Teater Orkas föreställning MORD i oktober, där Jocke är med.)

Flummig hippie

Idag ska jag iväg på Röstyoga! Jag har inte riktigt koll på vad det är. Men det låter coolt och trendigt. Eller hur?

Kursen pågår i dagarna två. I morgon kväll när kursen är över ska jag på massageparty. Trevligt va?

Jag känner mig lite som en flummig hippie. Röstyoga och massageparty. Underbart!

Fett

Fett är farligt, fett är fult, fett är äckligt, fett är gult...

Varför är vi så oerhört fettnojiga när det kommer till kroppen?

Varför lägger vi ner så mycket energi på att oroa oss för de depåer som samlas på våra kroppar här och var? Det vore väl en sak om det gällde hälsan, men det är ju oftast inte den som är i fokus.

Nej, bekymren tycks vara att det ser konstigt och fel ut om vi är lite rundare och fläskigare på "fel" ställen. Allt ska sitta exakt rätt, enligt den perfekta modell som ungefär... ingen av oss kan rätta oss efter om vi inte tar till ytterst drastiska knep.

Vad tusan är det frågan om?! Det är ju bara fett!

Herrejisses... Har vi verkligen inget vettigare att pyssla med?!

Novaliespråk

Min systerdotterdotter Novalie är världens sötaste. Hon ser ut som ett smultron och pratat som ett... som ett... som ett... Äh, det är för tidigt på morgonen, jag kommer inte på vad hon pratar som. Men här är ett exempel.

Gissa vad det här betyder:

Kalle-mojsan

Vad tror ni? Vad tror ni?

Naturligtvis är det gammelmorfar... Det är för gulligt! Man får snörp i hjärtat!


Fakta om mig (egotime)

Tio fakta

1. Hemstad/ort: Katrineholm.
2. Hårfärg: Just nu är det supermegablont, med en grotesk utväxt som är råttfärgad och grå...
3. Längd: 1.73 kanske.
4. Frisyr: Som en tupp.
5. Ögonfärg: Blå.

6. Skostorlek: 39/40
7. Humör: Upp å ner å hit å dit... Jädrar vad det flänger och far!
9. Civilstatus: Gift.
10. Vänster eller högerhänt: Höger.

Tio saker om ditt liv

1. Har du nånsin varit kär? - Japp.
2. Tror du på kärlek? - Öh. På vilket sätt? Kärlek finns väl typ. Sen vet jag inte om... Man ska forma hela ens liv kring kärlek.
3. Har du gjort något inom kärleken som du verkligen ångrar? - Nä.
4. Har du någonsin fått ditt hjärta krossat? - Krossat? Hm... Nog har det värkt en del.
5. Har du någon gång krossat någon annans hjärta? - MOHAHA!!!
6. Har du nånsin blivit kär i din bästa vän? - Nä.
7. Har du nånsin älskat någon utan att tala om det för honom? - Älskat? Vilket starkt ord... Nä.
8. Är du rädd för att starta ett förhållande med någon? - Hm. Alltså... Ja och nej!
9. Har du nånsin haft en hemlig beundrare? - Det kan jag väl inte veta om han är hemlig heller!!!
10. Tror du på kärlek vid första ögonkastet? - Det beror ju på vad man menar att kärlek är. Pirr kan uppstå vid första ögonkastet!

Tio har du nånsin

1. Har du nånsin blivet upptäckt när du smitit ut? - Nä.
2. Har du nånsin varit vaken i flera dygn ? -Nä. För jag misstänker att typ två dygn inte räknas?
3. Har du nånsin gjort något du ångrar? - Jo då. Ofta. Men lika ofta gör jag saker jag blir glad över att jag gör.
4. Har du hoppat bungy jump? - Nä.
5. Har du nånsin varit med i en olycka? - Ja.
6. Har du nånsin ätit en hel tårta? - Nä.
7. Har du nånsin önskat att någon ska göra sig riktigt illa? - Hm... Jorå.
8. Har du nånsin gått på bio ensam? - Japp.
9. Har du nånsin gillat någon utan att de vart ömsesidigt? Japp.
10. Har du nånsin tyckt att världen suger? - Japp.

Tio känslor

1. Saknar du någon just nu? - Nä.
2. Är du glad? - Ja.
3. Är du fundersam? - Nä.
4. Är du uttråkad? - Nä.
5. Är du tysk? - Nä.
7. Är du italienare? - Nä.
8. Är du fransk- Nä.
9. Är dina föräldrar fortfarande gifta? - Japp.
10. Gillar du någon just nu? - Jag gillar många.

Om dig

1. Hur mycket är klockan just nu: - 17:15
2. Namn? - Jenny Helena Amorina Wistbacka
4. Hur många barn vill du ha? - Försöker acceptera att jag ska vara nöjd som det är. ;)
5. Vill du gifta dig? - Gjort!

Fyra grejor

1. Har du någonsin blivit jagad av polisen? - Japp. Blåljus och allt.
2. Har du en hund? - Haft.
3. Sover du helst själv eller med någon? - Med.
4. Tror du på spöken? - Nä.

Skulle:

1. Skulle du vilja vara längre: Nä!!!
2. Skulle du vilja dricka dig full nu? Just nu? Kanske, om rätt sällskap och dryck plötsligt uppenbarade sig.
3. Skulle du vilja vara bättre på många saker? Jo,

Har:

1. Har du någonsin ljugit för dina föräldrar? - Japp.
2. Har dina föräldrar sagt att dom älskar dig? - Japp.
3. Har du syskon? - Tre.
4. Har du någonsin haft sex med någon? - Japp.
5. Har dina föräldrar ljugit för dig? - Japp.
6. Har du varit full den här månaden? - Jo...
7. Har du redan tröttnat på dom här frågorna? - Nä.
8. Har du borstat tänderna den senaste timmen? - Nä.
9. Har du pussat någon som är fyra år äldre? - Ha, ha, ha, min man är fyra år äldre...
10. Har du haft sex med någon som är fem år äldre? - Japp.
11. Har du haft ett förhållande med någon som är fyra år äldre? - Gifte mig med honom.
12. Har du blivit påkommen när du har haft sex, om du har haft det?- Japp.
14. Har du ljugit på någon fråga än då? - Näpp-

Vem:

1. Vem älskar du? - Flera stycken.
2. Vem hade du senast sex med? - Min man.
3. Vem vill du bli full med? - Såna jag vet att jag kan vara mig själv med.
4. Vem är den bästa artisten/gruppen? - Disturbed.
5. Vem pratade du senast i telefon med? - Annicka.
6. Vem är snällast i världen? - Tomas Andersson kanske.
7. Vem vill du prata med? - Just nu, inte nån.
8. Vem sov du senast med? - Thomas.
9. Vem såg dig full senast? - Grannarna. Ha, ha, ha!!!
10. Vem vet allt om dig? - Therese.
11. Vem hatar du mest? - Många.
12. Vem kramade du senast? - Charlie.
13. Vem kan berätta allt för dig? - Vet inte.

Migrän

Nu har jag testat migrän. Rekommenderas ej.

MORD, VAKTA DIN TUNGA

Vi repar och repar och repar... Och jag ÄLSKAR DET!!!

I oktober är det premiär. Här är lite bilder från dagens repetitioner.


Andreas Wetell som polis, har ett allvarligt snack med mördaren som spelas av Rodi Ellilä.


Rodi Ellilä och Beatrice Edling.


Spegeln har en viktig roll i MORD. Briljanta producent Annicka Halvarsson har ordnat.

Gårdsfest

Jag har just lämnat årets gårdsfest. Varje år har vi en sådan i kvarteret. Massa folk som bor här i krokarna träffas, myser, äter, dricker, umgås och viktigast av allt... tävlar!!!

Och vilka vann? Jo, bästa laget förstås. Lag nummer 5. Vilka var med i det laget? Jo, jag bland annat! Och så Charlie, Ronnie, Mattias och Pernilla.

Här kommer lite bilder:


Gren nummer 1: Spikning. Här kom vi sist... Fast vi trodde vi skulle vinna.


Gren nummer 2: Marshmallowsätning. Charlie kämpade tappert, men efter lite kräks fick han ge upp...


Jädrar vad dom fick i sig marshmallows...


Och Anders fick i sig typ en siljon marshmallows, så det var bara att gratulera.


Gren nummer 3: Ät sex mariekex, sen visslar du "Helan går", först. JAG VANN!


Gren nummer 4: Vik ett flygplan och kasta längst. Gick inget vidare för oss...


Gren nr 5: Här har du tre namn. Hitta deras nummer i katalogen fort som attan. Pernilla såg till att vi kom tvåa.

´
Gren nummer 6: Drick upp vattnet ur flaskan med sugrör så fort som möjligt. JAG VANN!


Gren nummer 7: Plocka klädnypor med hand utan att tappa. Mattias såg till att vi vann.


Efter tävlingen var det bara mys kvar. Mattias och Albin gosar.

Ingen jobbångest what so ever!

Jag har ett suveränt jobb som teaterlärare på Kulturskolan! Ingen tvekan om den saken. Ibland är det lite väl intensivt, men vad sjutton. That´s the way I like it!

Men hur underbart jobb man än har är det svårt att komma ifrån ett visst mått av jobbångest. Ni vet, när man känner att man inte har lust. Borde man göra något annat? Det blir ett nödvändigt ont. Man drar sig för vissa arbetsuppgifter och så vidare.

I morse när jag vaknade så hade jag ett litet leende på läpparna.

Jag förstod först inte riktigt varför. Solen sken inte. Jag hade inte vunnit på lotto.

Men så slog det mig. Jag hade inte ens en den mikroskopiskt minsta pyttelilla jobbångest! Det känns helt ärligt som att jag har ett läsår framför mig som är fyllt av saker som jag vill göra! Jag ser fram emot alltihop! Vill inte vara utan nåt! Jag är på rätt plats! (Många utropstecken här.)

Lyllos mig!

(Hade jag bara en dramasal/blackbox att vara i och slapp fara omkring som en skållad råtta i värdelösa lokaler så vore allt hundraprocentigt finemang.)

Hemma på lunch


Jag älskar att äta. Men jag har ingen ro att laga mat som tar tid och sånt. Dessutom blir det massa jobbig disk. Nä, fy!

Jag är precis lika nöjd och glad om jag får äta direkt ur kastrullen, som jag gör precis nu. Det smakar smaskens, går fort och blir knappt någon disk.

Detta har väl inte skapat några konflikter i hemmet direkt, det kan man inte påstå. Men det krockar lite med mans sätt att se på det här med matlagning.

Enligt honom är det inte mat om inte själva huvudfödan serveras med grönsaker och sås. Hallå, det är ju skitjobbigt ju! Och man hör ju hur mycket disk det kommer att bli!

Jag älskar min mans mat. Jag menar, jag älskar ju att äta, min man älskar att laga mat. The perfect match!

Men som häromdagen ville jag att min man skulle slippa laga middagen för en gångs skull. Han är lite extra trött just nu. Så jag erbjöd mig!

Det var bara det att när min man kom hem så hade jag inte lyft ett finger. Jo, det hade jag! Jag hade öppnat skafferiet. Insett att det tar tid att koka ris. Och vad sjutton ska man ha för sås till det? Och grönsaker? Måste jag öppna frysen och titta... Nä, jag orkar inte. Det går inte...

Jag sjönk ihop på en köksstol och gjorde inte ett smack. Så satt jag när min man kom hem.

"Jag kan inte..." sa jag uppgivet.

Mannen log lite (som om incidenten inte var helt oväntad) och gav sig iväg till affären för att köpa färdig mat.

Efter ett tag ringer han från affären.

"Är det okej om jag slänger ihop en vegetarisk fläskpannkaka, med keso och vitkål till?"

Är det okej? Självklart! Och för honom kändes det typ lika enkelt som att köpa färdig mat...

Jag begriper inte. Jag begriper inte...

piercing och andra jätteproblem

Idag for jag iväg till Lucky7 i Norrköping för att få hjälp med min piercing. När jag och familjen var i London för några veckor sedan så köpte jag ett fint smycke till näsan. En vanlig ring med kula. Men jävlar i havet vad svårt det var att få dit den där kulan!

Väl hemma i Katrineholm har jag frågat på diverse ställen om jag kan få hjälp med att sätta dit kulan. En del har försökt, ingen har lyckats...

Så ringde jag Lucky7 idag (dom både tatuerar och piercar där) och frågade om jag kunde få hjälp där. Absolut, inga problem. Så jag drog dit på eftermiddagen och vips satt kulan på plats. Gratis var det också. Och dom bara log och var alldeles trevliga, precis som förra gången jag var där. Jag gillar dom massooor!!!

Så nu sitter jag här och inmundigar en kopp te och tänkte ta en bild med min webcam och visa mitt fina nya smycke.



När jag tar bilden inser jag att muggen är väldigt stor... Och då kommer jag att tänka på en sak. Jag vet preciiis varför jag tycker om stora muggar!

Jag känner mig nämligen som en jätte. Som att jag typ är tre meter lång både på höjden och tvären. Jag får inte plats någonstans! Det är helt ärligt därför jag har dålig hållning, jag tror inte att jag får plats och därför hukar jag mig.

DÅÅÅ känns det ju väldigt fint med en gigantisk mugg som man får kupa händerna runt, som man kan försvinna bakom. För en gångs skull kan jag få känna mig behagligt liten. Jag kan äntligen slappna av och andas en stund. Jag får plats.

Låter kanske knasigt, men det är helt sant!


Spindelbesök

Jag har haft spindelfobi. Tack och lov är den inte så farlig alls längre. Jag botade mig själv genom att bo i Östra Vingåker några år. Där orkade jag helt enkelt inte ha spindelfobi hur länge som helst, för då hade jag inte fått lägga energi på något annat än att bli rädd för spindlar mest hela tiden.

Här i Värmbol där jag bor nu finns det inte så mycket spindlar, lite lagom bara. Men på hösten tycker dessa "små" raringar om att komma in... Och enligt mig är dom lite... för mycket... Hu...


Sömnångest

Jag vill gärna vara lite speciell.

Sedan några dagar har jag fått ångest när jag ska lägga mig. Jag vill verkligen inte sova! Trots att jag är supertrött och verkligen borde.

Jag drar ut på processen och sen när jag väl tvingat ner mig i sängen, då ligger jag med uppspärrade ögon och kroppen vägrar slappna av.

Klockan blir mer och mer och jag får panik. Om jag inte somnar snart så kommer jag vara äckligt trött i morgon. Måste sova, måste sova... NEJ, JAG VILL INTE!!!

Jag beskrev min känsla för min make. Vad var det frågan om?!

"Är det inte bara för att semestern är slut och du inte kommit in i jobbrutinerna än?"

NEJ!!! Det är något mycket svårare, djupare, märkligare och definitivt mer exotiskt!!! Jag har någon form av sensuell och mörk sömnångest. Så måste det vara...

För jag är speciell...

FREDAGEN DEN 13


Fredagen den 13 är verkligen ingen otursdag. Det var en underbar, genomfantastisk, superduperdag!

På förmiddagen arbetade jag på mitt toppenjobb.

Efter lunch spelade MAMA MORRIGAN vid Springkällan. En härlig spelning som arrangerades av Kvinnojouren, Brottsofferjouren, Tjejjouren och Hopp.

Efter detta repade Teater Orka en av scenerna i MORD. Det gick så bra så jag blev alldeles knasig av lycka.

Kvällen och natten spenderades sedan tillsammans med Lotta, Annicka, ett nyskrivet manus och gott vin.

Fredagen den 13 är min lyckodag!

Foto: Jens Wistbacka

MOTORCYKLAR OCH STJÄRNTÄVLING

Katrineholmsveckan pågår. Inget som engagerat mig särskilt mycket, förrän idag. Idag fick Charlie nämligen åka med sin pappa i den supercoola motorcykelkortegen. När jag njutit av detta arrangemang smet jag över till Stadsparken där vinnaren i "Starlight Sörmland" just korades. Här är foton från båda evenemangen:


Tomas Andersson och Charlie Andersson Wistbacka kommer upp ur Lövatunneln i Katrineholm.


Charlie vinkar där han sitter bakom sin coola pappa.


Ellinor Linder och Nibbe Johansson tittar på Motorcykelkortegen.


Charlie har fått ta av sig lite efter motorcykelturen. Det var varmt att åka berättade han.


Anton sitter och softar utanför Åhléns.


Elian har fått se sitt livs första motorcykelkortege tillsammans med mamma Ulrika.


Mårten, vinnaren i Starlight Sörmland.


Mårten, tillsammans med övriga finalister.


Susanne Ernrup kramar om Starlight Sörmlands finalkonferencier Mikael Mårtensson.


Tommy Engström njöt av Starlight Sörmland som hölls i Stadsparken.


Amanda och Isabella i Stadsparken. Isabella var med och tävlade.


Linus och Hampus i Stadsparken.


Rolig tjej som jag haft att göra med men som jag glömt namnet på... Hm... Vad kan det vara? Vet ni?


Carenina var i Stadsparken och lyssnade. Hennes favorit vann inte, men hon hade kul ändå.

Vi fångade sommaren

Sommaren verkar ha tagit slut. Hösten har tagit oss i sin famn de senaste dagarna. Men idag andades luften lite sommar trots allt. Och vi fångade känslan med hjälp av en grillafton.

Novalie och Charlie (och Ying) tillverkade fetaostfyllda champinjoner, inlindade i bacon. Alltså det var champinjonerna som var inlindade i bacon, inte Novalie och Charlie...


Fotfoton

Ska göra ett skollage en dag. Av Londonfötter.


Det här var ett litet utkast.


8 augusti på mårdstigen 13

Idag har det hänt lite sånt här:


Jag råkade stoppa in en cd-skiva lite fel i datorn... Ooops. Hur skulle det gå? Skulle vi få ut skivan?


Malin kom förbi med ben till Charlies blivande bord. Hur skulle det gå? Skulle de få ihop det?

Jag sprang. Det finns inget fotobevis. Men jag lovar att jag var ute och sprang. Kände mig som en FBI-agent när jag drog på mig luvan i ett litet skogsparti... Vi har kollat mycket på Arkiv X på sistone...


När jag kom tillbaka från min FBI-runda så var bordet färdigt!


Malin erbjöd sig att plocka fallfrukt i vår trädgård. Malin är en bra prick!


Och till slut fick vi tag i skivan!

Var Carenina befann sig? Gissa...


Mama Morrigan returns


På fredag spelar Mama Morrigan igen.
Världens bästa nyproggband.

Det är med skräckblandad förtjusning vi tackar ja till spelningarna vi erbjuds. Ska vi verkligen damma av vår utrustning och bege oss ut i vida världen (läs Katrineholm) och spela vår musik? Och, jo. Det är klart vi ska!

Mama Morrigan skapades för hundra år sen (läs cirka 5). Det var Sofia Arvidsson, Therese Fasth och så jag. Eftersom vi alla gillade att sjunga och spela så undrade Sofia om det inte kunde vara smart att repa lite. Lattja lite. Och jo, visst vore det smart! Så vi gjorde´t!

En spelning med lite covers och lite eget blev det, med blodad tand som resultat. Det är så fantastiskt roligt att dela med sig av texter som kommer från ens allra innersta innersta.

Bandet har förändrats under årens lopp. Sofia lämnade bandet. Istället hoppade Anders Bergfjord ombord på Mama-tåget. Trots att bandet nu bestod av två tjejer och en kille envisades man med att kalla oss tjejband. Helt okej, kalla oss vad ni vill. Bara ni lyssnar.

Sen klev även Karin Bergfjord ombord. Sofia har då och då kommit tillbaka.

Nu på fredag är det jag, Therese och Karin som ska spela.

Det mest härliga med alltihop nu är att texterna speglar de år som passerat. Mycket har hänt i våra liv och det går att skönja i våra sånger. Det är kärlek förstås. Det är tvivel och sorg. Det är... livet.

Här kommer texten till en av sångerna:

Först blev jag född, sen ska jag dö
Nu ska jag leva däremellan
Men att va´ sann emot mig själv
Är någonting som jag är sällan

Släpp mig fri ifall du kan men jag vet inte om
Jag kan ta mig någonstans om du inte ropar kom
Det är så tryggt här där jag är, det är så tryggt här där jag står
Varför våga se ett mål som man säkert aldrig når

Vem är jag och vem vill jag va´
Vem är jag och vem kan svara utom jag
Vem är jag och vem vill jag va´
Vem är jag, vart tog jag vägen på vägen till idag, på vägen till idag

Min vilja kryper fram ibland
Den kommer ut, ut ur sin dvala
Men vingen har jag kedjat fast
och jag har glömt att jag är svala

Släpp mig fri ifall du kan, men jag vet inte hur
Jag ska kunna flyga om jag inte sitter i min bur
Det här är allting som jag vet, det här är allting som jag kan
Kan man hitta någonting som man inte vet försvann

Vem är jag och vem vill jag va´
Vem är jag och vem kan svara utom jag
Vem är jag och vem vill jag va´
Vem är jag, vart tog jag vägen på vägen till idag, på vägen till idag


Kannibalmanus

Min bror och hans vän ville ha ett manus. Jag fick fria händer. Oj, oj, oj, vilken resa! Det blev ett manus om en kannibal som dragit sig undan det oförstående samhället och nu sitter och inväntar sin död.

Jag vill skriva jämt. Det är så underbart, befriande, tillfredsställande och rätt på alla sätt och vis. LÅT MIG!!

Dålig mottagning

Det ringde nyss på mobilen. Det är rätt dålig mottagning här ute i bushen (Värmbol) så jag hörde inte vem det var. Jag knallade omkring och sa bara "Jag hör dig inte, men om du hör mig så kan jag berätta att jag går omkring och försöker hitta bättre mottagning. Så prata gärna hela tiden så jag hör om du hörs..."

Samtalet bröts till slut. Jag satt mig vid datorn. Mobilen ringde igen. Den här gången var mottagningen bättre. Rösten i luren sa:

"Hör du mig bättre nu? Det är Bosse Parnevik."

Det tyckte jag var kul...

Sego

Idag är jag ett sego... Jag satt uppe och babblade och drack vin till klockan tre inatt. Nej, jag vet att det inte är så katastrofalt sent. Men jag är trött ändå. Trött, trött, trött...

Igår hade jag två (nästan tre) superroliga repetitioner! Först med Mama Morrigan (spelning nästa fredag).

Sen var det en minigenomläsning med Annicka Halvarsson. Ett nyskrivet manus som hon ska spela tillsammans med Lotta Asplund. "Fågelsystrar" heter pjäsen.

Sen var det Teater Orka. Rodi Ellilä och Joakim Lang repeterade sin scen från MORD. Uj, uj, uj vad bra det gick! Scenen börjar sitta riktigt, riktigt bra!

Kul dag!

Idag Sego...


Att baka eller inte baka...



Jag bakar!
Just nu gräddas en bunt småbröd i ugnen. Det var kanske fem år sen sist. Men idag hoppade lusten på mig. Och jag fångade lusten. Höll den fast, ömt men bestämt. Och nu känns det så bra!

Under mina fattigaste år lönade det sig att baka. Jag fick mättande bröd för en billig penning. Dessutom mår själen bra av hembakat bröd. Och tiden fanns! Ja, tiden finns ju nu också. Precis lika mycket tid som då faktiskt. Men det jag menar är att jag var hemma med sonen och kunde utan problem prioritera bakning.

Men nu ligger inte bakning högt på prio-listan! Jag vill gärna äta brödet, men inte baka det. Dock vill jag vara en sån som bakar. Utan själva bakandet... Ja, men ni vet. Jag vill gärna vara en hurtbulle, utan att motionera... Jag vill gärna ha mycket pengar, utan att spara...

Men idag är jag en sån som bakar inklusive bakande!


Förhållanden: Att nöja sig eller kräva det bästa?!

Läste nyss ett blogginlägg där det framgår att många anser att om man inte är superkär i den man lever tillsammans med så är det ens skyldighet att säga adjöss på momangen. Det är förbjudet att nöja sig.

Ett ögonblick.


(Om min man krävde det ultimata skulle jag blivit dissad för länge sen...)

Jag tror vi är lite ute och cyklar här. Jag tror vi romantiserat det hela en smula. Jag tror det är dags att inse att vi icke lever i ett avsnitt av "Sex and the city".

Jag menar inte att man ska stå ut med vilket skräp som helst. Man ska må bra! Så bra som möjligt.

Men varför tycker så många att det är fel att "nöja sig" i ett förhållande? Även om det kanske, kanske finns någon bättre där ute. The perfect match. Den ultimata partnern.

Lägger vi inte liiite för stor vikt vid vem vi lever med? Jag menar... Klart det ska funka, klart det ska vara bra men...

Som nu när jag köpte en bil. Nog sjutton hade jag kunnat hitta en bättre om jag rest runt i hela landet och provåkt åt höger och vänster. Men min bil är fin och tar mig dit jag vill. Och om jag snubblar över ett kalasfynd i morgon så tänker jag ändå inte byta. För jag nöjer mig.

Min bil är inte perfekt. Men jag gillar den. Och jag nöjer mig.

Mitt hus är inte perfekt. Men jag gillar det. Och jag nöjer mig.

Mitt jobb är inte perfekt. Men jag gillar det. Och jag nöjer mig.

Min man är inte perfekt... Oops!!! Får man inte säga så? ;)

Okej. Jag tycker min man är värd mer än mitt jobb, mitt hus och min bil. Ja, ja, ja... Men jag tycker ändå att jag har en poäng!

Jag känner att det kan vara viktigare att fokusera på andra grejer. Små och stora upplevelser. Själva livet. Helst bredvid en härlig människa som man står ut med. Än att fundera över om grannen inte vore ett bättre kap.

Även om han nu vore det...

fettförgiftning

De senaste dagarna har inte innehållit någon viktväktardiet precis. Jag älskar Londons pubmat. Varma smörgåsar med pommes och så sprinklar man lite vinäger över det hela. Nedsköljes med en kall öl. Mums!

Eftersom det är bland det mest prisvärda alternativet i London så blir det lätt sådana måltider mest hela tiden.



Nu tycker min kropp att den blivit ganska misshandlad. Jag har nog inte blivit särskilt fet eftersom vi promenerade rackarns mycket. Men min hud är extra flottig, finnig och eländig. Energin är icke på topp.

Nu borde man väl ta några dagar med enbart grönsaker och frukt. Men se naaa... Jag har faktiskt ingen lust.

Jag vandrar gladeligen omkring i ett mulet Sverige tillsammans med mina finnar. Försöker se dom som ett semesterminne. Kan funka. Kan funka...


RSS 2.0