Nu tar det sig!
Jag var bara nääästan nöjd med mitt hår... Och ni vet hur störigt det är när man inte är riktigt nöjd med stråna på skallen. Alldeles för mycket energi går åt till att irritera sig på att man ser en smula dum ut.
Därför begav jag mig till frissan idag. Och så fixade hon till det! Nu är jag supernöjd! Megabautasupernöjd!
Helgen ska spenderas i Paris. Och nu slipper jag ödsla energi åt att störa mig på håret när jag är där. Bra va?!
Madam under jordenlänkar!
Modemet gjorde suuusen!!!
Vi bytte sladdar, router och modem. Och äntligen funkar det!
HURRA!
Dagen har spenderats på Busfabriken i Norrköping. Jag är helt slut, trots att jag bara satt still...
Internet är fantastiskt...
Internet strular och har så gjort i ett par månader. Vi har försökt ta tag i det hela. Ringer Telia gång på gång. Byter del efter del. Provar det ena och det andra.
En grej som tycks få datorn att bli lite gladare är att byta telefonjack. Har man tur så funkar internet en liten stund igen. Så i förrgår var datorerna inkopplade i hallen. I går i vardagsrummet. Idag i köket...
Så småningom hoppas vi på en mer hållbar lösning. I morgon byter vi modem och om inte det fungerar kommer en Teliasnubbe hit. Men än så länge skuttar vi runt bland jacken!
Dealing with snow
Sonen och jag har en deal. Om han följer med ut på en promenad om dagen så får han sitta vid datorn hur mycket han vill under sportlovet.
Man får tycka vad man vill om den dealen, men jag tycker den funkar bra!
Idag fick jag till och med fotografera Charlie under promenaden. Märkligt... Han brukar gömma sig bara man säger ordet "kamera".
Sprängd hårfärg
Men min hjärna är inte riktigt med i matchen, så jag glömde.
I morse hörde jag Carenina ropa på sina pappa. Det var något äckligt kletigt i badrummet på övervåningen. Thomas sprang och kollade. Carenina gissade att det var blod. Thomas gissade att det var bajs. Charlie gissade att det var kräks. Jag gissade på exploderad hårfärg.. Och jag hade rätt. He, he.
När man har katter så är det inte helt ovanligt att man bjuds på äckliga överraskningar lite här och var i hemmet. Men den här gången var det jag som stog för överraskningen. Varsågoda kära familj!
SOMMARPUSSEL FRÅN HELVETET
Så långt allt väl.
Hur sjutton ska man lyckas pussla ihop sommaren så alla blir nöjda? Hur ska man lyckas dela upp barnveckor så alla får ut så mycket som möjligt av ledigheten? Hur ska man lyckas lägga ledighet och aktiviteter på exakt rätt ställe?
Så många föräldrar som ska samsas om sina barn... Semesterveckor som ska matcha. Så mångas önskemål att ta hänsyn till.
Min man försöker desperat knåpa ihop ett system. Han skriver ut almanacksblad, fyller i med olika färger, skickar sms till sin exfru.
"Om vi har barnen de första två veckorna... Då kan de vara hos sina andra föräldrar de följande två... Men då ska dom åka till Frankrike, så det går inte. Men om vi har dom här i stället! Nej, då krockar det med att de ska iväg på Pride. Har du fått tag i Tomas (Charlies pappa)? Vad säger han? Nej, titta, nu har hon skrivit samma vecka två gånger..."
Tur att min man inte har något hår, för då skulle han slita så hårt i det...
Naturligtvis är det barnen som är viktigast. Det är dom ska må bäst. Det är vi alla överens om. Men likförbaskat är det ett pussel från helvetet.
Hoppas det ordnar sig snart så jag får en gladare man...
"Vi har ingen lokal"
Vi hoppades kunna spela i Skyddsrummet under Gröna Kulle. Men dessvärre finns det inte tillräckligt med utrymningsvägar om något skulle hända. Och så kan vi inte ha det!
Nu söker vi efter ett utrymme som andas tyngd... Grått och kallt (helst inte bokstavligt kallt) med schysst akustik. Förslag?!
Just det, gratis måste det vara. He, he...
Ett par bilder...
Här är några av de bilder Therese Fasth fotograferade för någon vecka sedan.
Jag bryr mig!
När jag gick på promenad för några veckor sedan hittade jag den här texten i snön... Hörrudu som skrev, jag bryr mig visst!
Teaterbesök från en annan stans
En tjej som gick teaterpedagogutbildningen tillsammans med mig vill åka på turné med en liten produktion hon regisserar. Klart man nappar på det! Kom till oss vettja!
Madam under jorden
Men det underbara, alldeles megafantastiska är ju vilken grej det här blev tillsammans med alla inblandade. JAG ÄLSKAR ER!!!
Kolla HÄR!!!
En bild
Oj, datorn är på gott humör! Här är en bild från min och Thereses fotosession häromdagen!
Dagen före premiär
I morgon smäller det... Premiär! Madam under jorden! Efter dagens repetition känns det lovande... Mycket lovande... PIRR, PIRR!!!
Rapport från fotosessionen
Det var kallt. Mycket kallt. Det är möjligt att mina fingrar aldrig blir normala igen.
Therese var punk-sminkad, jag var lite 1700-talsstylad. Så kastade vi oss ut i snön vid Djulö Kvarn, till ändernas förtjusning!
Hoppas verkligen jag lyckas lägga upp lite bilder vid tillfälle.
Fotodags
Jag har plockat ihop lite kläder och smink. Nu är det bara att bege sig ut i snön och skapa!
Varför vill vi äta tillsammans
Hur många gräl har inte uppstått för att någon är sen till middagen?
Varför kan man inte bara spara en portion?
Dom som råkar vara hemma äter tillsammans, den som inte är hemma får äta sen. Varför vänta?
Att det är socialt råder det ingen tvekan om. Man sitter ner tillsammans och har en rofylld stund (För inte har man väl tv:n på samtidigt? He, he...)
Men vad sjutton, det är ju inte som att den som kommer senare måste sätta sig i en garderob och käka sin portion. Man kan ju umgås med varandra ändå!
- När kommer du hem?
- Inte senare än sju.
- Då har jag middagen klar vid sju.
Dödsdömt...
Kläder och ord som håller tätt
Det är jag, två vuxna till och en bunt med barn. Så himla mysigt.
Vi ska dansa till låten Singing in the rain. Som kostym ska vi naturligtvis ha regnkläder.
Barnen svettades i sina outfits idag. Inte så konstigt. Och en liten tjej berättade varför det blev så varmt.
"Det är för att man inte får någon luft i dom här kläderna. För om det inte kommer in något vatten, då kan det inte komma in någon luft heller. För vatten och luft är samma sak. Vatten är bara blötare."
Så sant, så sant.
En bön till snön
Snälla snö på huset mitt
Får jag kalla dig för Britt?
Britt du är så vacker så
Men nu är det dags att gå
Lämna taket är du snäll
Jag vill inte ha nån smäll
När jag hör att taket rasa
Detta är min stora fasa
Så jag säger hör du du
Ta och smält till vatten nu
(Nu när jag öppnade dörren såg jag att det snöade mer...)
Antother prick...
När jag och min kollega Ylva Sundahl gjorde ett körschema inför Madam under Jorden så blev vi rätt trötta efter en stund. Med tröttheten kom fnisset. När Ylva råkade säga "Another prick in the wall" istället för "Another brick in the wall" blev vi inte mindre fnissiga om jag säger så....
Hi, hi...
nakenfobi?
Jag tycker det är läskigt att bada. Man måste stå naken i duschen bland massa främlingar. Sen ska man gå i bara baddräkt ut i till den kalla bassängen. Hu...
Men jag simmade allt vad jag orkade! Försökte bli av med träningsvärken som jag skaffat mig på ett core-pass tidigare i veckan. Jisses.... Core är inget för veklingar!
I badhuset var det precis så läskigt som jag befarat. Men det läskigaste var inte att vara naken inför främlingar. Ickefrämlingarna var ju ännu värre! Det hade jag glömt.
Massa barn som jag haft i skolan. Gamla bekanta. "Hej, hej, oh vad avslappnad jag är här när vi hälsar på varandra nakna..."
Men jag överlevde. Dessvärre överlevde även träningsvärken...
Madam under jorden på tv
Jag, nu...
Håret blir kortare och kortare...
PP i skyddsrummet?!
Linnéa bad mig skriva att hon och Gustav är här och hälsar på mig. Vilket är lögn... För de hade ingen aning om att jag skulle sitta här och blogga just. Dom råkade bara ha vägarna förbi i andra ärenden. Men jag gör ju allt för Kulturskoleeleverna.
Instruktioner
Detta har jag lärt mig idag.... Gissa var?!
Revyfinalens outfit
Det hör inte till vanligheterna att jag visar en massa outfits på min blogg. Men nu gör jag det! För jag tänkte ni kunde få gissa vilken klänning jag valde till sist!
Snacksfri månad
Jag har inte rört ett chips, en chokladbit, en bullsmula, en ahlgrens bil, en kaka, ett ostbågsflarn, ingenting sånt, på en månad!
EN MÅNAD!!!
Jag förstår inte hur jag har lyckats. Jag som inte brukar klara mig en dag utan godis eller andra onyttigheter.
Det hela började med att min bästelibästaste kompis Therese bestämde sig att inte äta godis och sånt på ett tag. Hon ville ge sin kropp en brejk liksom.
Jag var inte riktigt redo att ta samma beslut, inte än... Men när jag och maken satt i tv-soffan och vräkte i oss glass och chips, för vad som kändes som tusende kvällen i rad. Då började jag känna mig smått äcklad av mitt beteende.
Jag stoppar i mig sötsaker för att jag är trött, för att jag är stressad, för att jag är lycklig, för att jag är ledsen. Det blir som en slags medicin för alla tillstånd.
Till slut proppade jag i mig godis av bara farten, utan att jag ens tänkte på det, utan att ens känna smaken! Bara av vana!
Varje kväll när jag la mig så var jag proppmätt. GALET!!!
Då bestämde jag mig för att härma Therese.
Och nu har det alltså gått en månad. Helt utan fusk!!! Frestelserna har varit många. Det har bjudits på tårta på jobbet vid tre tillfällen. Jag har fyllt år. Det har varit revy-premiär och revy-final... Men jag har inte trillat dit, inte ens vilat min tungspets mot en kokos-prick!
Men jag har drömt... Drömt att jag skrikit "NU SKITER JAG I DET HÄR" och sedan pressat in tårtbitar i käften...
Tanken är att jag nästa helg ska fira min födelsedag i efterskott och äta lite tårta... Hm... Undrar hur jag ska bete mig gällande godisintagande efter det?
Alla ni goa människor!
Nu ämnar jag upprepa mig!
Alla ni underbara människor runt omkring mig. Hurra för er! Hurra, hurra, hurra!!!
Hurra för mina teaterelever som är så vaaansinnigt duktiga på och runt om scenen. HURRA!!!
Hurra för alla de varma, generösa själar som jag får möta. HURRA!!!
Ibland (bland annat nu) sugs jag ner i de människor som min kollega Lisekött kallar för svarta hål. De negativa superegon som är omöjliga att nå. Huga, huga, sommarstuga. Och det är då jag ska låta mig dras tillbaka upp till livet med hjälp av alla de gyllene hjärtan jag har omkring mig.
Ååå hej, ååå hej, ååå hej...
