wistbacka

Ibland blir jag arg. Arg, arg, arg!

Jag blir arg på att ordet feminist och feminism används som skällsord.

Det är så viktigt att vi aldrig glömmer hur vi haft det genom tiderna. Det är minst lika viktigt att vi inte blundar för hur vi har det nu.

Med "vi" menar jag människorna.

När jag var i Afrika träffade jag många kvinnor som berättade om hur de hade det. De för en kamp för att få lika rättigheter som männen. Då är det lätt att tänka att vi kommit långt i Sverige. Och visst, det kanske vi har på en del plan. Men på andra plan är vi så otroligt dumma i huvudet!

Är jag en sån där jobbig feminist nu? Klart man kan tycka det! Och vet ni varför? För att det är jobbigt! Det är jobbigt att tänka på vad som är rätt och fel att göra hela tiden. Det är jobbigt för männen att släppa ifrån sig makt. Det är jobbigt för oss kvinnor att ta mer makt. Det är jobbigt, jobbigt, jobbigt. Både i det stora och i det lilla.

Det är jobbigt att irritera sig på att kvinnor gör mer i hemmet än männen. Det är jobbigt att ta in att kvinnan ständigt förtrycks. Och JOOO kvinnor förtrycks! Ni som tror annat har faktiskt fel.

Det finns hur många exempel som helst. Och visst, det finns motargument. Visst, det finns undantag. Visst, det finns det ena och det andra. Men i det stora hela så har kvinnan mindre att säga till om än mannen.

Men vi orkar inte kämpa hela tiden. Vi orkar inte kämpa emot härskarteknikerna. Vi är fullt upptagna med att föda barn, försöka få ekonomin att gå ihop, vara snygga och vi är upptagna med att förtryckas via media och av oss själva. Vi är ju helt slut!

"Är du sån där feminist?" Den frågan har jag fått många gånger, alltför ofta har den som ställer frågan avsmak i blicken. Och jag tycker det är jobbigt att säga ja. För då tror jag att jag blir ful och dum. Då tror jag att jag är mindre kvinna i dennes ögon.

MEN JAAA!!! Jag är feminist!!! Hör ni det allihopa!!!

Jag är feminist. Och jag ska försöka orka kämpa!

Så, nu kanske jag kan bli mindre arg en stund...

Puss.