Trött, trött, trött...

Igår var det fredag. Mina måsten var slut redan vid tvåtiden. Superskönt. Jag slumrade till i soffan en stund på eftermiddagen. Superskönt det också.

På kvällen knuffade jag till min make i soffan. "Somna inte", bad jag kärleksfullt. Han lovade inte att inte göra det.

Halv elva var det jag som åter började klippa med ögonlocken. Varför?!! Maken var klarvaken.

Inget att göra åt, bara att kasta sig i säng som den pensionär man tydligen blivit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0