MAMA MORRIGANBILDER
Jenny Wistbacka, Therese Fasth, Anders Bergfjord, Karin Bergfjord.
Jenny Wistbacka, Therese Fasth, Krister Wistbacka.
FARFARS BOK
Min farfar, Bruno Wistbacka, har lämnat efter sig världens häftigaste skatt. En bok från hans värnpliktstid i Finland, 1934-1935.
När jag var liten älskade jag att titta på den bajsande gubben. Och min farfar älskade att visa sin bok för mig. Ett ömsesidigt nöje således.
Idag fascineras jag mest av min farfars fejkade permissionsansökan (bild 2) . Som orsak skriver han: "Tröttnat på alltsammans".
KONSTNÄREN LEONA, 5 ÅR
Idag fick jag den stora äran att skjutsa Leona fem år till förskolan. Som tack fick jag en teckning hon hade liggandes på sin klädhylla.
"Egentligen skulle jag ge den till pappa, men nu vill jag ge den till dig" sa hon.
"Tack. Vilka är det på bilden?" undrade jag.
"Det är du, jag, Liam (hennes lillebror) och Charlie (min son). Oj, vad konstiga vi ser ut." konstaterade Leona.
Himla praktiskt med huvudfotingar som kan vara vilka man vill!
MUSIKALLINJEN TRÄNAR BAJS-PLOPPAR
Disciplinen var väl... låt oss säga... så dääär. Och dessvärre berodde detta mycket på mig. Men seriöst! Hur lätt är det att hålla en vettig lektion när man ska öva på att låta som jet-motorer, bajs-plopp och andra märkligheter. (Dessa ljud ingår i föreställningen) Jag höll på att dö av skratt!
Hur som haver... Det blir nog bra det där.
Halva Musikallinjen.
TOMTESTINA ÅTERUPPSTÅR
Under december 2008 skådespelade jag i Katrineholms Julkalender. Jag var den energiska Tomtestina, dotter till självaste Tomtefar. Kuligt som attan att spela barnteater på torget! Vem tusan sa att Katrineholm var en tråkig stad?
I morgon så får jag åter ikläda mig rollen som Tomtestina. Då är det dags att dansa ut julen, tillsammans med Tomtefar och alla barn som dyker upp på torget 17:30.
Att dansa ut julen är inte riktigt lika roligt som att spela julkalender. Inte alls faktiskt. Men jag hoppas jag får igång lusten och energin, både hos mig själv och barnen. Wish me luck!
Foto: Thomas Sjöstrand
CHEF SOM FÖRSTÅR
Nu har vi en ny chef (vi har snart haft honom i ett år, men han känns ändå som ny). Och det är så underbart med honom, för han begriper verkligen hur mycket tid och engagemang jag lägger ner i mitt arbete. Särskilt vad gäller mitt manusskrivande.
Min tidigare chef gav mig komplimanger. Men min nuvarande chef blir liksom uppriktigt imponerad av minsta kreation jag skapat. För han förstår att även ett manus på endast ett par sidor kräver en hel del tankeverksamhet för att det ska fungera ordentligt.
Jag blir så himla lycklig av att få uppskattning på det här sättet. Tror jag blir extra lycklig för jag räknade nog aldrig med att få en chef som förstod vad jag egentligen pysslar med. Hm... Konstigt.
Hur tittar man på TV?
Jag har lyckats lägga om mina livsrutiner en smula, på ett positivt sätt. Detta innebär att jag får tid över på kvällarna. Numera kan jag zappa runt bland tv-kanalerna i godan ro. Hurra! Eller?
Det som stör mest är den förbannade reklamen. Man hinner lagom komma in i ett program så blir det dags för avbrott. Och vilka långa reklamavbrott det är! Då tröttnar jag och zappar vidare. Fastnar då i ett annat tv-program som jag bara hinner se fem minuter av innan det blir reklamavbrott där också. Zappar då tillbaka till det program jag tittat på först, bara för att upptäcka att jag missat en massa och därför har svårt att komma in i programmet igen. När jag väl lyckats så är det reklam igen...
Det är en kamp! Och vad är det man kämpar för egentligen? Igår såg jag på en Robin Williams-komedi och Mythbusters, samtidigt. Vad gav det mig? Inte mycket...
(Jamie Hyneman i Mythbusters är väldigt lik min man)Jag ska träna lite till på det här med tv-tittandet. Men min förhoppning är att min nya, lite lugnare livsstil kommer göra så jag varvar ner så pass mycket att jag kan börja läsa igen istället. Det ser jag fram emot.
(Familjekomedi med Robin Williams)SÖNDAGSARBETE
Så här i början av en termin finns det en hel del grundläggande arbete att göra om man är lärare. Som tur är går det ju med teknikens hjälp att göra en hel del hemifrån. Så idag spenderar jag X antal timmar vid datorn och jobbar som en gnu.
Bland annat har jag gjort affischen som ni kan se här. Är den okej?
ÄNGLA-CHARLIE
CHARLIE
Foto och bearbetning: Jenny Wistbacka
Minns inte när det togs. Kanske tre år sedan? I Östra Vingåker.
CHARLIES NYA HÅRLÄNGD
Charlie har klippt sig, för första gången på ett och ett halvt år. Men det blev inte så blodigt. Håret räknas fortfarande som långt tycker jag nog. Men förhoppningsvis är det betydligt lättare att borsta... Och uppenbarligen går det lika bra att spel WoW fast nästan 2 decimeter av hårsvallet försvunnit. Puh!
NY RYKER HÅRET!!!
I skrivande stund ryker sonens hår. Låt oss hylla och ta farväl av Charlies underbara hårdocks- tillika änglahår genom en serie fotografier.
ÄNTLIGEN ETT SMEKNAMN
Hela mitt snart 33-åriga liv har jag längtat efter ett smeknamn. Men tydligen är det svårt att klura ut något klämmigt och fyndigt när man heter Jenny. Ett "Jensan" har väl ropats någon gång. "Wistbacka", "Regissören", "Märta", "Nicka". De sista två smeknamnen har jag kallats av barn på skolor som blandat ihop mitt namn med mina kollegors, så det räknas kanske inte egentligen.
Men ÄNTLIGEN har jag fått ett riktigt smeknamn. Med tillhörande anekdot och allt! Jippi! På arbetet har jag i två dagar fått gå under namnet "Stackars Jenny". Detta efter en artikel i Katrineholmkuriren där det stog just så om mig. Det är roligt! Efter snart 33 år får jag äntligen känns mig som om jag... är lite extra hemma. Lite speciell. En smula mer värdefull.
"Stackars Jenny". Det är jag det.
Kom på ett annat smeknamn jag har... Min bästis barn, Leona fem år, kallar mig Camilla. Det är egentligen hennes moster som heter så, men av någon anledning så har hon fått för sig att det är mitt namn också. Min make försökte lite pedagogiskt säga: "Nu Leona, så ropar vi på JENNY". Leona nickade och ropade för fulla muggar: "CAMILLA!!!"
Kom på en grej till! Min systerdotter Malin uttalade länge mitt namn Jöno. Hon trodde att det stavades så också. Hur gulligt som helst. Tyvärr har hennes namnomformning avtagit. Bara spår finns kvar.
Men nu är det alltså inte bara barn som ger mig smeknamn. Mina alldeles vuxna kollegor har döpt om mig. Det räknas!
MVH
Stackars Jenny 
HALLELUJA...
MORGONDAGEN ÄR DOMEDAGEN
Vad mer behöver jag skriva?
Jag tröstar mig med en lustig bild på Essi...
Mja, känns kanske liiite bättre nu.
NU HAR JAG JOBBAT KLART!
Snark...
REKLAMHELV*TE
Det går ju för bövelen inte att titta på tv! Det är omöjligt! Reklamen perforar de redan sopiga tv-programmen hela, hela, HELA TIDEN! JAG BLIR VANSINNIG!
Varför ställer vi upp på det här? Varför låter vi oss manipuleras varje kväll framför den äckliga dumburken? Vi är så dj*vla dumma i huvet!
MTV förresten? Var det inte massa musik på dom kanalerna en gång i tiden? Vad är det nu? SKIT! SKIT! SKIT!
Har vi inget bättre för oss än att glo på sånt här skräp? Att äta mögel och titta på eluttag är för f*n vettigare!
GLÄÄÄÄGH!!!
I MORGON BÖRJAR DET...
I morgon sätter allt igång igen. Jobbet och... öh... Ja, det är väl jobbet som sätter igång för min del. Skolorna börjar igen, för de som ska dit förstås.
Varför är det så? Att man med en tung suck känner hur jobbets ok lägger sig på ens axlar när en ledighet är över? Varför känns det som att "jaha, då var det roliga slut för den här gången"? Varför känns det som ett så nedrans stort måste och ett obehagligt krav?
Ledighet är skönt. Man varvar ner och har tid att göra alldeles för lite. Men nog borde man även uppskatta att få gå till arbetet? För inte sjutton vill man vara arbetslös? Varför känns det då så hopplöst trist när väckarklockan åter ska börja ringa?
Skulle det hjälpa om man fick samma lön för kortare arbetsdagar? Eller, kanske lite högre lön till och med? Är det tidiga morgnar och för lite pengar som är problemet? Nja, alltså, jag tror inte det. Det är något annat som är knas.
Äsch, det är så nedrans mycket som är knas med hela systemet. Hela mänskligheten. Hela jädra tjolabahoet. Så det är en tråd jag inte ids dra i just nu. Ty den tråden leder bara till en knut. En fet äcklig knut som hör till tusen och åter tusen andra trådar.
Sånt mäktar jag icke med, denna sista kvällen före arbetet, kraven och oket.
Ack och ve, det är synd om människorna...
FÖRRA ÅRET!
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Absolut. Gifte mig till exempel.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag hade inga. Tror jag.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Japp.
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej.
5. Vilka länder besökte du?
England och Irland.
6. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
Harmoni i min själ för tusan!
7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
1 maj. Då fyller Charlie. Det minns jag. Det är typ det enda datum jag minns. Och 24 december. Och 31 januari. Sen är det tvärstopp. Så galet dåligt minne har jag faktiskt!
8. Vad var din största framgång 2008?
Oj... Största framgång. Vad kan det ha varit? Arbetet med Crazy Bunch kanske?
9. Största misstaget?
Usch. Sånt vill jag inte tänka på.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja. Men inget farligt.
11. Bästa köpet?
Hm... Bästa köpet... bästa köpet... MIN VINTERJACKA!!! Fast det var Thomas som köpte den.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Oj. Öh... Vet inte. Sms kanske... Nä. Öh... Dubbel-öh...
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Japp. Många saker misstänker jag.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
Oj. Men kära värld. Det vet jag inte. Miss Li!!! Nu hjälper Thomas mig. Och det är tur. Han är som min minnesbank kan man säga.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare än på länge. Men det är nog någon vits med det.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Motionerat.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Grubblat.
18. Hur tillbringade du julen?
Med familjen.
19: hur många one night stands?
En miljon. Nä... Ti hi.
20. Favoritprogram på TV?
Nä, inget direkt. Vi ser tv-serier på dvd istället.
21. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nä.
22. Bästa boken du läste i år?
Låt den rätte komma in.
23. Största musikaliska upptäckten?
Miss Li.
24. Något du önskade dig och fick?
Kärlek.
26. Något du önskade dig men inte fick?
Öh... Harmoni kanske?
27. Årets bästa film?
Juno.
28. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Då åt vi goda grejor på Mårdstigen.
29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Harmoni...
30. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Jag ber Thomas om hjälp, men han är tyst nu... Men till slut säger han Bohemian chic. Öh..
31. Vad fick dig att må bra?
Ja, det är ju det jag måste lista ut. Något är det ju. Liksom. Kärlek och sånt.
32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Oj. Kändis. Jaha. Säg det. Men gud så usel jag är på att fylla i smart på den här listan!!!
33. Vem saknade du?
Blixten när han flyttade.
34. De bästa nya människorna du träffade?
Jaha... Öh... Nya människor... Ja... Vilka är det? Har jag träffat såna?
Nä, jag ger upp.
Härmed besultar jag att folk utan minne icke bör fylla i dylika listor!!!
DET ÄR SYND OM MIG
"stackars Jenny Wistbacka"
Katrineholmskuriren, måndag 5 januari 2009, sidan 15
KATRINEHOLMSREVYN BRILJERAR
Idag besökte jag Katrineholmsrevyns musikrepetition. Och vet ni vad? Dom var så otroligt begåvade, roliga, fyndiga, vältajamade och you name it. För första gången på drygt tio år medverkar jag inte i ensemblen och det kommer bli braksuccé i år. UTAN MIG!!!
När mitt mastodont-ego accepterat detta faktum, så är det bara för mig att säga grattis till revyn. Grattis till den välförtjänta succé som väntar. Alla som inte tänker se En gädda i fontanellen på Cosmos är ena rediga puckon!
Pontus Kinnander, Ellinor Linder, Lena Andersson, Arne Eklöf.
Lena Andersson, Ellinor Linder, Carin Widén.
Tomas Andersson, Lena Andersson, Ellinor Linder.
Lena Andersson, Pontus Kinnander, Agneta Welander, Ellinor Linder, Carin Widén, Arne Eklöf.
Tomas Andersson, Nibbe Johansson, Anders Bergfjord, Lena Andersson.
Tomas Andersson, Lena Andersson, Ellinor Linder.
Lena Andersson, Ellinor Linder.
