NYÅRSPOEM
En chans att förändras, bli kristen, bli gay
Gör vad som krävs för att du ska bli du
För tiden du har är den tid som är nu
Bli modig, bli lycklig, få muskler, bli snygg
Börja ta för dig, låt bli att va´ skygg
Eller bli ful som en kråka på tjack
Ät bara mat som du köpt på nå´n mack
Lycka är målet som ingen kan nå
Men glädje och ögonblick, det kan du få
Varva ner, varva upp, läs en bok, sjung en sång
För livet det lever vi bara en gång
GOTT NYTT ÅR
SÖTASTE NYÅRSFIRAREN
Igår firade vi nyår tillsammans med goda vänner. Och nu tänkte jag citera Leona, fem år, som var med. För hon säger alltid så roliga saker. Men jag kan nästa inte välja vad som var bäst av allt hon sa igår!
Vad sägs om klassikern i ny tappning "Det var två tomater som skulle gå på en väg. Så sa den ena: Hej!" Sen funderade Leona lite och sa "Vänta, jag börjar om...".
Sen bjöd hon på en udda gissningslek: "Du får gissa vad jag har här. Jag säger det på engelska. Weooowaooliii. Gissa nu!"
Eller vad sägs om skräckhistorien som slutar så här: "Dom var så rädda så rädda, för det lät som någon som skrapade på sitt ben. Så dom var så rädda, så rädda. Men då tände dom lampan. Och vet ni vad det var? Det var ju bara pappan som satt och skrapade på sitt ben!"
SVÅRA KONTAKTPROBLEM
En bild säger mer än tusen ord. Så här får ni mer än femtusen ord om min familjs svåra kontaktproblem. Det är uppenbarligen inte bara ute på vintervägarna man ska akta sig för att få sladd. Och ni kan väl se dammråttorna som en nyårsbonus. (Observera att dessa bilder endast är från vårt vardagsrum)
TV-SPELSFEBER
Idag när jag och sonen kom hem efter en shoppingrunda i Norrköping så möttes jag av en make med extremt kort stubin. Vad jag än sa så tycktes det irritera honom, jag hade liksom ingen chans. Vanligtvis skulle detta gjort mig helt vansinnigt ledsen. Men tack och lov insåg jag kvickt att min vanligtvis så fromme man led av tv-spelsfeber.
Det är möjligt att min makes röda ögon avslöjade honom, eller så är jag bara ovanligt klok. Äsch, vi satsar på en kombination för enkelhetens skull. Efter en god middag bad jag honom vänligt men bestämt att ta en långpromenad i friska luften. Han tittade en smula förläget på mig och nickade, förmodligen förstod han varför jag kom med detta förslag.
När maken lämnat hemmet frågade jag dottern om hon och hennes pappa hade spelat Guitar Hero hela eftermiddagen, och jajjamän, så var fallet.
Efter promenaden var min make lite piggare och vänligare. Tack och lov. Tv-spelsfeber är inte att leka med!
ATT JOBBA MED SIG SJÄLV...
Jag har insett, hör och häpna, att det inte alltid är min man som har fel när vi så att säga "diskuterar". Jag har insett att det inte endast är min man som behöver justera sitt sätt att samtala för att göra sig förstådd. Jag har insett att det kanske inte alltid är helt lätt att begripa vad jag menar, när jag inte ens gör det själv.
Jag har insett en hel del grejer. Därmed icke sagt att jag gjort något åt saken än. Var sak har sin tid...
RÄKNINGARNA BETALDA
Nu är räkningarna betalda... Och det är ju bra... Hurra... Och pengarna räckte... Och det är väl roligt antar jag... Hurra igen då...Och jag tror att Thomas och jag kan åka till London, enligt plan, i mitten av januari, och vi kommer nog ha råd att betala hotellet... Hurra...
Men tänk om man kunde få bli lite överraskad av antalet sedlar i plånboken någon gång! (Ja, nu var det en bildlig önskan, för man har ju oftast inte sedlar i plånkan, man använder ju kort).
Och jag klagar inte. Jo, det gör jag ju. Jag minns när jag och Charlie levde på existensminimum. Det var inte en bit av en kaka inte. Knappt en smula. Och nu har jag en fet heltidslön (fet och fet...) och ibland lite exrainkomster. Men... Ja...
Mycket vill ha mer?
JAG AEROBICADE MIG IDAG!
Det är jätteroligt att röra på sig i grupp, till musik. Jag älskar det. Och då är det ju bara korkat att inte hålla på med det! Eller hur?
Nu håller jag bara tummarna för att jag fortsätter gå dit... Tänk att det kan vara så svårt att ha disciplin fast det gäller något man gillar. Mycket märkligt.
GÄDDHÄNG ÄR EN OMÖJLIGHET
"Du har gäddhäng"
Jo, det kan inte förnekas. Efter en stund tillade hon:
"Men gäddhäng kan inte finnas"
Nähä, och varför inte det, undrade jag och försökte le lite fint fast jag avskyr att bli påmind om mina rejält tilltagna överarmar.
"För gäddor har inga byxor"
Då skrattade jag halvt ihjäl mig...
JULFÖRGIFTAD
Det är helt sjukt vad vi utsätter oss för under julhelgen. Rena rama självplågeriet. Och visst kan vi säga att all mat vi proppar i oss är god, att det är så hääärligt med julbordet och allt annat. Men jag tycker knappast vi ser nöjda ut när vi flåsar i tv-soffan och paltkoman är i full blom. Resåren spänns i midjan och man tänker "varför...?".
Så.... nu ska jag var snäll mot min kropp. Snäll, snäll, snäll. Och jag ska försöka att inte röra askarna med choklad som finns lite överallt i mitt hem. Inte röra... Fy, fy... Snäll var det. Japp.
UNDERBARA JULKLAPPAR
Tack och lov fick vi ett alldeles komplett Guitar Hero World Tour, med trummor och hela tjolabaloet. Det lär bli liv på Mårdstigen i mellandagarna...
Den skojigaste presenten fick jag och Thomas av storebror Jens. En samling gladporr på dvd minsann. Vad sägs om titlar som "Hoppla på Sängkanten", eller "Rektorn på Sängkanten", vi får heller inte glömma "Mazurka på Sängkanten". Mamma visade sig också vara bevandrad i porrens värld. "Åh, jag har sett Långt ner i halsen" utbrast hon glatt. Jag vet inte om det jag som inbillar mig, men nog är det skilland på porr och porr?
GOD JUL!!!
Med denna underbara bild, tagen för ungefär en timma sedan vid vår uppsittarkväll, vill jag önska alla bloggläsare en riktigt GOD JUL!!!
På bilden ser man hur min son Charlie, tio år, somnat i en ganska så annorlunda ställning, efter en hel kvälls bingolottande...
Min mamma ser desto piggare ut. Men skenet bedrar, hon är faktiskt också helt slut.
Hur kan man bli annat än trött när man ätit, ätit och åter ätit och dessutom glott på Lotta Engberg i timme efter timme...
VILKEN IDIOTFILM!
Idag såg jag filmen D-war. Och det måste vara en av de sämsta filmerna som finns! Historien läcker som ett såll, och det... Ja, det är så kasst så man smäller av!Exempel: Huvudkaraktärerna är jagade av världens största orm. Hjälp, hjälp, hjälp. Varje gång ormen är ikapp måste den stå och väsa fyra fem gånger och sen precis när den ska hugga, eller vad den nu ska göra, så blir den distraherad av något preciiis lagom länge för att huvudkaraktärerna ska hinna fly. Denna procedur upprepas ett antal gånger. Det roliga är att helt plötsligt hinner huvudkaraktärerna hoppa in på ett café för att ta en fika. Mitt i flykten! Men preciiis när de druckit sin kopp kaffe och lämnar caféet så kommer ormen... Suck...
Det här är alltså bara ett exempel, det finns hur många fler situationer som helst när man bara känner att LÄGG AV!!!
Jag ger ändå filmen ett poäng av fem möjliga. För det finns en hel del fina effekter i filmen. Och det är ju kul...
Men jisses vad det stör mig att denna films budget förmodligen hade kunnat bekosta ett hundratal bra filmer istället.
URK!!!
MIN LJUVLIGA JULIGA MONOLOG
Sven läste min monolog på ett alldeles strålande vis. Han nyanserade texten helt briljant! Det är första gången jag upplevt att en av mina texter kommer till sin rätt så mycket att den faktiskt blir bättre än jag kunnat tänka mig den i mitt huvud! Jippi!
Sven BorängAgneta Welander var med på konserten. Hennes röst användes mer till tal än sång, och det är smart. För Agneta har en underbar berättarröst. Det är inte utan att man tänker på Astrid Lindgrens stämma. Mysfaktorn steg i kyrkan när Agneta tog till orda.
Så var Johanna och Thomas Widén med också. Ett känt musikerpar från Vingåker som jag verkligen tycker om. Jag har arbetat med dom förut, och det var jättekul att se dom igen! En del människor bara gillar man ni vet.
En höggravid Mia Poppe och en teatralisk Niklas Strand bidrog också till programmet med julsånger av allehanda slag.
Åh... Mys... Mums... Hurra... Jag blir så lycklig när jag tänker på vad Sven gjorde med min text. Mys...
JULKONSERT
Ikväll ska jag och min man på julkonsert! Det är ett gäng vi känner som har knåpat ihop ett program de ska uppträda med i Vingåker.
Det kuligaste är att jag har en monolog med! Sven Boräng ska framföra en text jag skrivit. Hi, hi... Så himla spännande. Monologen handlar om någon som tror sig stå äver alla måsten kring jul. Denne någon förvånas och förfäras över alla som pyntar, shoppar, stressar och så vidare. Samtidigt förstår vi, genom små avslöjande meningar, att personen det handlar om är precis lika fast som alla andra.
Jag ÄLSKAR när jag skrivit något och sen får se det live. 
(Sven Boräng)
Åh, ni får gärna tala om vad ni tycker om min nya blogg-design!
Vi har bunkrat film!
Nu har min make och jag precis återvänt från videobutiken. Vi har hyrt inte mindre än sex filmer! Helgen är räddad.
Vi har hyrt:
FUNNY GAMES
Amerikansk eller brittisk thriller från 2007
DOLD IDENTITET
Italiensk thriller från 2006 4 poäng av 5
D-WAR
Amerikansk action från 2007 1 poäng av 5
NAPOLEON DYNAMITE
Amerikansk komedi från 2004 3 poäng av 5
HAPPY ENDINGS
Amerikansk komedi från 2005 4 poäng av 5
DE ANDRAS LIV
Tyskt drama från 2006
Betyg kommer efterhand.
MANUS TILL VÅREN 2010
Jag har idag börjat skriva manuset till Kulturskolans jätteföreställning våren 2010.
Man kan ju tycka att det är ett tag kvar, att det kanske inte är så bråttom. Men, då har man fel, fel fel!
I Kulturskolans jätteföreställningar medverkar cirka 500 elever. Det är inget litet projekt vi snackar om alltså. Här ska spelas musik, dansas, skådespelas och tillverkas scenografi och massa annat.
Manuset måste var klart supertidigt. För det är först efter att manuset finns färdigt som vi kan ta ut låtar, arrangera om dom så de passar elevorkestern. Låtarna måste bli färdiga tidigt, för dansarna måste ha exakt rätt antal takter att tillverka koreografier till. Sen ska det övas, övas och åter övas.
Till slut sätts alltihop samman i Duveholmshallen i Katrineholm. Våren 2010 kommer Katrineholmarna att få uppleva en underbar föreställning. Om allt gått enligt plan...
Så därför har jag nu påbörjat historien om... "Tiden vi inte minns".
DAGENS LISTA
Här kommer dagens lista, alldeles stulen av Helle!
Dagens humör: Ganska stabilt och lätt positivt.
Dagens ont: Höger pekfingertopp och magen.
Dagens klädsel:
Foto: Carenina
Dagens smink: Inte ett smack.
Dagens frisyr: Stort brunt hårspänne som håller undan luggen.
Dagens händelser: Hm... Städningen av festlokalen kanske. Eller bowlingen kanske...
Dagens borde-ha-gjort: Börjat på två olika manus.
Dagens bästa: Åh. Jobbmötet. Eller fotot i Frotté kanske!
Dagens låt: Carol of the bells!
Dagens kommentar: "För länge, länge sen. Före Justin Timberlake..."
Dagens roligaste: Ja... Vad kan det ha varit... Pepparkakan från Ciro var rolig!
Dagens tråkigaste: Städningen av festlokalen.
Dagens favorit/er: Mitt nya smeknamn MISSE!
Dagens elakaste: Lärare som säger att deras elever kommer bli ensamma lastbilschaufförer i framtiden. Fast det var inte idag. Det var kanske i förrgår. Men det var så elakt så det liksom spiller över till idag.
Dagens finaste: Mina raggsockor.
Dagens hetaste: Bowlingskorna!
Dagens saknad: PENGAHAHAAAR!
Dagens längtan: Harmoni.
Dagens inköp: Skumraketer.
Dagens slutsats: Om Jocke var ett djur skulle han vara en Eckoj... fniss
FÖRÄNDRAS JAG ALDRIG?!
På julfesten igår anordnades en trivsam tävling. Alla lämnade in en bild på sig själv från när man var liten. Man skulle helst bara vara ett par år gammal, max tio.
Sen fick alla gäster titta på bilderna och försöka lista ut vem som var vem. Hur svårt som helst! Men Charlie och jag fuskade, så vi vann ändå. Mohaha!
Men det märkliga var att alla, ALLA, visste vilket foto som var mitt. Bilden är inte den som ni ser här, utan en där jag är två eller tre år gammal och är typ ännu sötare än på bilden här ovan. Men, hörrni... Jag kan ju knappt själv se att det är jag, vare sig på bilden ovan eller på den som var med i tävlingen! Vad är det som är så avslöjande?!
MORANISSE
DENNA SHOT INTOGS IGÅR PÅ JOBBETS JULFEST. Någon som känner igen denna dryck? På bilden är den väldigt lik en Hot Shot. Ni vet, en sån där med kaffe, guillano (heter det va?) och grädde.
Men detta är en MoraNisse! Visst klingar det redigt svenskt? I botten har man en smula Likör 43 (som absolut inte stavas så, men äsch...). Mellanlagret består, hör och häpna, av blåbärssoppa. Och så toppar man det hela med lätt vispad grädde. MUMS!
Det var milt och smarrigt vill jag lova!
Det var allt från Jennys drinkskola för den här gången. Ha en fin onsdag!
Gårdagens lärdom: Det är klurigt att tillverka och få till lagren i ett 40-tal MoraNissar med hjälp av ett kaffemått.
MARDRÖMMAR
Jag har mardrömmar nästan varje natt. Naturligtvis är det väldigt jobbigt. Men om man ska säga något positivt om mina mardrömmar så är det att dom aldrig upphör att förvåna.
Det är inte så att jag drömmar samma dröm varje natt. Oh, nej. De skräckfyllda historierna är väldigt olika. Sist sulle jag ta mig över ett träsk. Problemet vara bara att en slags anordning med roterande, sylvassa blad, var upphängd i vattnet. Och att ta sig över träsket utan att bli strimlad i småbitar verkade vara en omöjlig uppgift. Hur det gick? Det får man ju aldrig riktigt veta. Jag vaknar precis när det är som läskigast.
Nätterna före träskdrömmen hade jag för ovanlighetens skull samma tema på mina mardrömmar tre nätter i rad. Temat var "fastklämd i trä".
Första natten skulle jag ta mig från ett hus till ett annat. Den enda vägen var förstås vindsvägen. (Drömmar är inte särskilt logiska) Jag var tvungen att krypa eftersom det var lågt till tak. Ju, närmare det andra huset jag kom desto trängre blev det. Trätaket rörde snart vid min rygg och jag fick börja åla mig fram och lägga huvudet på sidan för att inte fastna. Jag kunde känna det dammiga trägolvet mot min kind. Det fanns ingen möjlighet att återvända, det gick bara att försöka komma framåt. Jag insåg att jag skulle fastna och jag gjorde allt jag kunde för att inte drabbas av panik. Så förstod jag också att det förmodligen skulle komma spindlar krypandes mot mig vilket ögonblick som helst... Huggarns.
Andra natten gick jag i skogen. Det var mörkt och fuktigt. Jag skulle ta mig fram till ett hus. När jag vandrade mot huset upptäckte jag att träden liksom formade en slags tunnel jag var tvungen att ta mig igenom. Stammarna var böjda så att tunneln blev smalare och smalare. Det gick inte att vända om, jag var tvungen att ta mig framåt, mot huset. Det blev svårare och svårare att ta sig någonstans och jag kände hur tunneln skulle sluta sig framför mig, kring mig, innan jag skulle få möjlighet att nå fram till mitt mål. Jahapps...
Så var det en natt till. Hm... Vad var det ni igen? Jo! Jag var på Kapp Ahl! Och så fick jag gå ut på lagret, för jag kanske kände någon i personalen. De ville visa sitt nya rum som de hade byggt! Rummet var stort och luftigt, byggt av ljusa, obehandlade träplankor. Det fanns visst en fin naturutsikt tror jag. Jaha, det här var ju ett annorlunda rum tänkte jag. Så plötsligt blickar jag upp mot taket och upptäcker att det har samma material som övriga rummet. Jag blir kallsvettig då detta innebär att rummet ser ut som en låda. Sen är det lite konstigt, för rummet är på något sätt format i olika nivåer, lite som en bastu där bänkarna liksom är inbyggda i själva rumskuben. Äh... På något sätt inser jag att jag inte kommer komma ut från den här trälådan. Jag känner mig liten som Alice i Underlandet när hon ätit en knasig kaka. Fast samtidigt upplever jag rummet som trångt. Och för att ge drömmen lite extra krydda, så hade jag inga trosor på mig och skämdes över att behöva visa rumpan när jag bokstavligen försökte klättra på väggarna iklädd endast en kort svart klänning. Där var jag, fast i trälådan, för alltid.
Så! Hörrni drömtydare därute! Vad betyder detta?!
