wistbacka

Nu är räkningarna betalda... Och det är ju bra... Hurra... Och pengarna räckte... Och det är väl roligt antar jag... Hurra igen då...

Och jag tror att Thomas och jag kan åka till London, enligt plan, i mitten av januari, och vi kommer nog ha råd att betala hotellet... Hurra...

Men tänk om man kunde få bli lite överraskad av antalet sedlar i plånboken någon gång! (Ja, nu var det en bildlig önskan, för man har ju oftast inte sedlar i plånkan, man använder ju kort).

Och jag klagar inte. Jo, det gör jag ju. Jag minns när jag och Charlie levde på existensminimum. Det var inte en bit av en kaka inte. Knappt en smula. Och nu har jag en fet heltidslön (fet och fet...) och ibland lite exrainkomster. Men... Ja...

Mycket vill ha mer?