wistbacka

Jag och min make är noga med att våra barn inte spenderar för mycket tid vid dator eller tv-spel. Ty för mycket skärmtid är inte nyttigt vare sig för kropp eller knopp.

Idag när jag och sonen kom hem efter en shoppingrunda i Norrköping så möttes jag av en make med extremt kort stubin. Vad jag än sa så tycktes det irritera honom, jag hade liksom ingen chans. Vanligtvis skulle detta gjort mig helt vansinnigt ledsen. Men tack och lov insåg jag kvickt att min vanligtvis så fromme man led av tv-spelsfeber.

Det är möjligt att min makes röda ögon avslöjade honom, eller så är jag bara ovanligt klok. Äsch, vi satsar på en kombination för enkelhetens skull. Efter en god middag bad jag honom vänligt men bestämt att ta en långpromenad i friska luften. Han tittade en smula förläget på mig och nickade, förmodligen förstod han varför jag kom med detta förslag.


När maken lämnat hemmet frågade jag dottern om hon och hennes pappa hade spelat Guitar Hero hela eftermiddagen, och jajjamän, så var fallet.

Efter promenaden var min make lite piggare och vänligare. Tack och lov. Tv-spelsfeber är inte att leka med!