I MORGON BÖRJAR DET...
I morgon sätter allt igång igen. Jobbet och... öh... Ja, det är väl jobbet som sätter igång för min del. Skolorna börjar igen, för de som ska dit förstås.
Varför är det så? Att man med en tung suck känner hur jobbets ok lägger sig på ens axlar när en ledighet är över? Varför känns det som att "jaha, då var det roliga slut för den här gången"? Varför känns det som ett så nedrans stort måste och ett obehagligt krav?
Ledighet är skönt. Man varvar ner och har tid att göra alldeles för lite. Men nog borde man även uppskatta att få gå till arbetet? För inte sjutton vill man vara arbetslös? Varför känns det då så hopplöst trist när väckarklockan åter ska börja ringa?
Skulle det hjälpa om man fick samma lön för kortare arbetsdagar? Eller, kanske lite högre lön till och med? Är det tidiga morgnar och för lite pengar som är problemet? Nja, alltså, jag tror inte det. Det är något annat som är knas.
Äsch, det är så nedrans mycket som är knas med hela systemet. Hela mänskligheten. Hela jädra tjolabahoet. Så det är en tråd jag inte ids dra i just nu. Ty den tråden leder bara till en knut. En fet äcklig knut som hör till tusen och åter tusen andra trådar.
Sånt mäktar jag icke med, denna sista kvällen före arbetet, kraven och oket.
Ack och ve, det är synd om människorna...
Hej JYW!
Eftersom du funderar kring arbete så använder jag ditt jobbalias.
Har funderat kring vad du skrev om att börja jobba jämfört med att vara ledig.Klart man vill ha ett jobb... "nånting är knas" som du skrev. Jag tror att jag har genomskådat det knasiga.Kolla in detta.
Det verkar som du jämför två alternativ. 1) ha jobb och gott om pengar. eller 2)inget jobb och inga pengar.Typ.
Varför inte lägga till alt.3) Måste inte jobba, men har gott om pengar! Det får i alla fall min röst. Ha de! MAL
Hej Jenny!
Ha ha, nu vill jag också vara med lite i funderingarna kring jobb och varför det känns som krav, kontra - inget jobb och ledighet och KRAV. Jag tror att hela felet ligger i att vi aldrig är NÖJDA och att vi hamnar i slentrian (vilket vi också är rädda för att göra). Jag vill ha ett jobb, jag är arbetssökande och är en av de där som bara önskar att få säga att, imorgon ska jag gå till jobbet. Jag blir dessutom väldigt irriterad på alla som tjatar om att de inte vill gå dit (förlåt). Men jag är säker på att om jag skulle få ett jobb så skulle det inte dröja särskilt länge förrän jag också skulle höra till dem som sa att det skulle vara skönt att vara ledig lite! Visst är vi människor märkliga- vi är inte nöjda hur vi än bär oss åt. Så dethär med pengar som naturligtvis styr (det har jag också märkt av, a-kassan är inte som att ha en lön hur låg den än är)visst så är det, vi vänjer oss vid en viss standard och den är jä''igt svår att göra avkall på när kosingen minskar.
Ja, nu undras det säkert om det finns en lösning på detta. Jag vet inte men kanske skulle det vara bra att turas om med att ha ledigt och med att arbeta. Innan slentrianen och tristessen slår klorna i oss så passar vi på att byta med varandra och då skulle vi ha ständigt harmoniska människor? =0)
Kram på er alla och hör gärna av er till mej om ni vill byta ut ert arbete mot lite arbetslöshet!
Ewa (ständigt på jakt)
