Vi fångade sommaren
Novalie och Charlie (och Ying) tillverkade fetaostfyllda champinjoner, inlindade i bacon. Alltså det var champinjonerna som var inlindade i bacon, inte Novalie och Charlie...
Fotfoton
Ska göra ett skollage en dag. Av Londonfötter.
Det här var ett litet utkast.
8 augusti på mårdstigen 13
Idag har det hänt lite sånt här:
Jag råkade stoppa in en cd-skiva lite fel i datorn... Ooops. Hur skulle det gå? Skulle vi få ut skivan?
Malin kom förbi med ben till Charlies blivande bord. Hur skulle det gå? Skulle de få ihop det?
Jag sprang. Det finns inget fotobevis. Men jag lovar att jag var ute och sprang. Kände mig som en FBI-agent när jag drog på mig luvan i ett litet skogsparti... Vi har kollat mycket på Arkiv X på sistone...
När jag kom tillbaka från min FBI-runda så var bordet färdigt!
Malin erbjöd sig att plocka fallfrukt i vår trädgård. Malin är en bra prick!
Och till slut fick vi tag i skivan!
Var Carenina befann sig? Gissa... 
Mama Morrigan returns
På fredag spelar Mama Morrigan igen. Världens bästa nyproggband.
Det är med skräckblandad förtjusning vi tackar ja till spelningarna vi erbjuds. Ska vi verkligen damma av vår utrustning och bege oss ut i vida världen (läs Katrineholm) och spela vår musik? Och, jo. Det är klart vi ska!
Mama Morrigan skapades för hundra år sen (läs cirka 5). Det var Sofia Arvidsson, Therese Fasth och så jag. Eftersom vi alla gillade att sjunga och spela så undrade Sofia om det inte kunde vara smart att repa lite. Lattja lite. Och jo, visst vore det smart! Så vi gjorde´t!
En spelning med lite covers och lite eget blev det, med blodad tand som resultat. Det är så fantastiskt roligt att dela med sig av texter som kommer från ens allra innersta innersta.
Bandet har förändrats under årens lopp. Sofia lämnade bandet. Istället hoppade Anders Bergfjord ombord på Mama-tåget. Trots att bandet nu bestod av två tjejer och en kille envisades man med att kalla oss tjejband. Helt okej, kalla oss vad ni vill. Bara ni lyssnar.
Sen klev även Karin Bergfjord ombord. Sofia har då och då kommit tillbaka.
Nu på fredag är det jag, Therese och Karin som ska spela.
Det mest härliga med alltihop nu är att texterna speglar de år som passerat. Mycket har hänt i våra liv och det går att skönja i våra sånger. Det är kärlek förstås. Det är tvivel och sorg. Det är... livet.
Här kommer texten till en av sångerna:
Först blev jag född, sen ska jag dö
Nu ska jag leva däremellan
Men att va´ sann emot mig själv
Är någonting som jag är sällan
Släpp mig fri ifall du kan men jag vet inte om
Jag kan ta mig någonstans om du inte ropar kom
Det är så tryggt här där jag är, det är så tryggt här där jag står
Varför våga se ett mål som man säkert aldrig når
Vem är jag och vem vill jag va´
Vem är jag och vem kan svara utom jag
Vem är jag och vem vill jag va´
Vem är jag, vart tog jag vägen på vägen till idag, på vägen till idag
Min vilja kryper fram ibland
Den kommer ut, ut ur sin dvala
Men vingen har jag kedjat fast
och jag har glömt att jag är svala
Släpp mig fri ifall du kan, men jag vet inte hur
Jag ska kunna flyga om jag inte sitter i min bur
Det här är allting som jag vet, det här är allting som jag kan
Kan man hitta någonting som man inte vet försvann
Vem är jag och vem vill jag va´
Vem är jag och vem kan svara utom jag
Vem är jag och vem vill jag va´
Vem är jag, vart tog jag vägen på vägen till idag, på vägen till idag
Kannibalmanus
Jag vill skriva jämt. Det är så underbart, befriande, tillfredsställande och rätt på alla sätt och vis. LÅT MIG!!
Dålig mottagning
Samtalet bröts till slut. Jag satt mig vid datorn. Mobilen ringde igen. Den här gången var mottagningen bättre. Rösten i luren sa:
"Hör du mig bättre nu? Det är Bosse Parnevik."
Det tyckte jag var kul...
Sego
Idag är jag ett sego... Jag satt uppe och babblade och drack vin till klockan tre inatt. Nej, jag vet att det inte är så katastrofalt sent. Men jag är trött ändå. Trött, trött, trött...
Igår hade jag två (nästan tre) superroliga repetitioner! Först med Mama Morrigan (spelning nästa fredag).
Sen var det en minigenomläsning med Annicka Halvarsson. Ett nyskrivet manus som hon ska spela tillsammans med Lotta Asplund. "Fågelsystrar" heter pjäsen.
Sen var det Teater Orka. Rodi Ellilä och Joakim Lang repeterade sin scen från MORD. Uj, uj, uj vad bra det gick! Scenen börjar sitta riktigt, riktigt bra!
Kul dag!
Idag Sego...
Att baka eller inte baka...
Jag bakar! Just nu gräddas en bunt småbröd i ugnen. Det var kanske fem år sen sist. Men idag hoppade lusten på mig. Och jag fångade lusten. Höll den fast, ömt men bestämt. Och nu känns det så bra!
Under mina fattigaste år lönade det sig att baka. Jag fick mättande bröd för en billig penning. Dessutom mår själen bra av hembakat bröd. Och tiden fanns! Ja, tiden finns ju nu också. Precis lika mycket tid som då faktiskt. Men det jag menar är att jag var hemma med sonen och kunde utan problem prioritera bakning.
Men nu ligger inte bakning högt på prio-listan! Jag vill gärna äta brödet, men inte baka det. Dock vill jag vara en sån som bakar. Utan själva bakandet... Ja, men ni vet. Jag vill gärna vara en hurtbulle, utan att motionera... Jag vill gärna ha mycket pengar, utan att spara...
Men idag är jag en sån som bakar inklusive bakande!
Förhållanden: Att nöja sig eller kräva det bästa?!
Ett ögonblick.
(Om min man krävde det ultimata skulle jag blivit dissad för länge sen...)
Jag tror vi är lite ute och cyklar här. Jag tror vi romantiserat det hela en smula. Jag tror det är dags att inse att vi icke lever i ett avsnitt av "Sex and the city".
Jag menar inte att man ska stå ut med vilket skräp som helst. Man ska må bra! Så bra som möjligt.
Men varför tycker så många att det är fel att "nöja sig" i ett förhållande? Även om det kanske, kanske finns någon bättre där ute. The perfect match. Den ultimata partnern.
Lägger vi inte liiite för stor vikt vid vem vi lever med? Jag menar... Klart det ska funka, klart det ska vara bra men...
Som nu när jag köpte en bil. Nog sjutton hade jag kunnat hitta en bättre om jag rest runt i hela landet och provåkt åt höger och vänster. Men min bil är fin och tar mig dit jag vill. Och om jag snubblar över ett kalasfynd i morgon så tänker jag ändå inte byta. För jag nöjer mig.
Min bil är inte perfekt. Men jag gillar den. Och jag nöjer mig.
Mitt hus är inte perfekt. Men jag gillar det. Och jag nöjer mig.
Mitt jobb är inte perfekt. Men jag gillar det. Och jag nöjer mig.
Min man är inte perfekt... Oops!!! Får man inte säga så? ;)
Okej. Jag tycker min man är värd mer än mitt jobb, mitt hus och min bil. Ja, ja, ja... Men jag tycker ändå att jag har en poäng!
Jag känner att det kan vara viktigare att fokusera på andra grejer. Små och stora upplevelser. Själva livet. Helst bredvid en härlig människa som man står ut med. Än att fundera över om grannen inte vore ett bättre kap.
Även om han nu vore det...
fettförgiftning
De senaste dagarna har inte innehållit någon viktväktardiet precis. Jag älskar Londons pubmat. Varma smörgåsar med pommes och så sprinklar man lite vinäger över det hela. Nedsköljes med en kall öl. Mums!
Eftersom det är bland det mest prisvärda alternativet i London så blir det lätt sådana måltider mest hela tiden.
Nu tycker min kropp att den blivit ganska misshandlad. Jag har nog inte blivit särskilt fet eftersom vi promenerade rackarns mycket. Men min hud är extra flottig, finnig och eländig. Energin är icke på topp.
Nu borde man väl ta några dagar med enbart grönsaker och frukt. Men se naaa... Jag har faktiskt ingen lust.
Jag vandrar gladeligen omkring i ett mulet Sverige tillsammans med mina finnar. Försöker se dom som ett semesterminne. Kan funka. Kan funka...
visdomens mugg
BACK FROM LONDON
Här poserar familjen framför London Eye.
På Camden Market kunde man bli tuggad på av fisk. Det var superskönt. Rekommenderas varmt.
Vi gick och gick och gick... Fötterna svullnade och på kvällen var det skönt att vila på hotellrummet. Vi bodde på Cardiff Hotel. Väldigt bra ställe, om än extremt lyhört. Första natten fick personalen be oss att dämpa oss för att grannarna klagade.
En spindel på London Zoo. Urk...
Denna krabat släppte inte min blick. Var jag något underhållande, var jag ett hot, vem var jag?!!
Jörn och Jenny
Anledningen är att jag och Karin är så tokbriljanta på att skriva låtar ihop. Jag sa att hon och jag är ungefär som Björn och Benny.
Det var då Anders kom på den smarta idén att Karin borde heta Jörn. Så vi blir Jörn och Jenny.
Det luktar succé lång väg!
Försök bara...
Så jag borde inte skriva att hela familjen drar till London några dagar. Men jag vågar faktiskt gå ut med det offentligt. Vet ni varför?
Jo, för vi har tre ninjakatter, en karatesalamander och en självmordsbombarsköldpadda kvar hemma! Dessutom kommer huset vaktas alldeles extra av Thomas brorsdotter Malin the Ripper!
Så försöka bara... MOHAHA!!!
Tatueringsjägaren
Jag vill ha hans jobb! Så himla roligt att få upptäcka olika kulturer och dessutom få permanenta souvenirer på kroppen. Plus att man får betalt för det!
Hm... En del av mig säger att jag är galen. En del av mig säger att jag är underbar!
MORDREPETITION
(OBS, varning för starkt språk.)
För när storfiskar´n talar om...
Men nu gick det finemang! Fisken högg gång på gång. Både Charlie och jag njöt för fulla muggar.
Sjutton firrar på fem maskar.
Rynkteori
Någonting hände på vägen. Kroppen stannade av. När det var näst intill två decimeter kvar.
Men tänk om huden inte gjorde det! Tänk om huden fortsatte att gladeligen sträva efter 1,90!
Så på min kropp finns hud som ska räcka till två decimeter kropp extra. Men då denna kropp inte finns, så har det blivit massa överskottshud.
Detta skulle förklara gädd-, tutt- och maghäng. Så bara måste det vara! För inte kan det vara så att alla människor ser olika ut, och att en del helt enkelt inte är skapta som de modeller vi ser i media överallt?
Det skulle ju vara högst ologiskt. Nej, så mycket troligare att min hud är skapt till en kropp på 1,90.
Rynkor schmynkor
Jag har inga rynkor. Jag har fåror djupa som Grand Canyon.
Jag betvivlar starkt att de produkter som visas i reklamen funkar på mig. Jag är inte särskilt intresserad av att pröva heller.
Min mamma har föreslagit botox. (Inte för att hon tycker jag är ful på nåt sätt, utan för att hon tänker att det kanske gör ont eller nåt.) Men grejen är att jag tror att om jag skulle injecera botox i pannan, då skulle jag ju slappna av helt där, och då tynger ju liksom pannhuden ner ögonbrynen så jag typ blir blind! Det går ju inte!
Ja, ja. Skit samma. Undrar om mina fåror bidrog till kassörskans förvåning igår när hon (då jag hyrde film och fick ange personnummer) fick veta min ålder. Hon blev helt chockad över att hon var äldre än mig. Hm... Men just ja, jag lovade ju att stryka ett streck över den incidenten.
Här: "_______________" Placera detta streck över föregående stycke!
