När vi två blir en
"Har man en riktigt bra bäddmadrass som täcker båda sängarna så spelar det ingen roll om man har två sängar eller en. Det blir som en enda. Man säljer inte så stora sängar längre." Ungefär så sa försäljaren när vi köpte våra nya sängar för några månader sen.
Vi har länge haft en enda stor säng. Men när fjädrarna petat oss i ryggen alltför länge insåg vi att det var dags för en investering.
Jag mindes dock när jag för många år sedan hade en tvådelad säng. Bäddmadrassen åkte ner mellan sängarna och hjälpte inte alls till att skapa en känsla av att det var en enda stor säng. Vi köpte någon larvig skarv som man skulle lägga i mitten, en slags skumgummibrygga. Men den åkte bara ner mellan sängarna.
Jag frågade därför den här sängförsäljaren både en och två gånger om det verkligen var sant. Har man kommit så långt i sängtillverkarbranschen att man numera kan få två sängar att kännas som en enda stor? Han intygade att vi inte skulle bli besvikna.
Men kolla in den här bilden...
Ser detta ut som en enda säng? Kanske lite... Men det känns som två. Och jag är icke nöjd. Suck.
Och jo, nu ska jag vända mig till försäljaren och klaga. Men jag vill inte! Jag vill vara nöjd direkt!
Hejdå Opeln, Hej Subarun!
Jo, visst har den varit på lagning någon enstaka gång. AC har det inte varit tal om. Radio var det länge sen jag hade... Men uj, uj uj... Jag tänker inte klaga en fläck på denna underbara skapelse!
Den har rest till Göteborg, Stockholm, Öland... Jag pendlade till Norrköping i två års tid med den. Hundratals idéer till sketcher, pjäser, dramaövningar och annat skoj har ploppat fram bakom ratten på min kära vän.
Men var sak har sin tid.
Opeln har gjort mycket mer än vad man kräva av en bil. Men nu har den börjat säga ifrån. Så när jag var på verkstaden för att få den lagad insåg jag att det är nu den kommer börja kosta... Och jag är ingen bilmekaniker, nä, jag är glad att jag kan tanka och fylla på spolarvästka.
Så, där på verkstaden, snubblade jag över en silverfärgad Subaru. Det var något hos den bilen som tilltalade mig. "Är jag en värdig ersättare?" tycktes den fråga.
Hastigt (föga förvånande för de som känner mig) bestämde jag mig för att det var dags att byta bil. (Efter att ha rådfrågat två vänner, man och far) Istället för att börja lägga massa pengar på reparationer kanske det vore klyftigt att lägga dessa pengar på en nyare bil? En med AC. En som inte behöver repareras så mycket. En med radio. En... en... ny.
Så fick det bli!
Men Opeln kastas inte bort. O nej! Den ägs numera av min mans brorsdotter. En tjej med bilmeckarkompisar. En tjej som är beredd att värna om sin nya vän. Opeln har redan blivit tvättad två gånger av henne och en fågel viskade i mitt öra att polering väntar. Gläds du bil! Gläds!
En fest ska hållas. Var så säkra! En fest till Opelns ära! Denna magnifika bil. Detta unikt stryktåliga exemplar. Detta A-barn av bilar. Duplon. *snyft*
MOVIETIME
Idag ska Teater Orka spela in film! Det är en liten berättelse som ska visas i början av pjäsen MORD. Så att åskådaren får grepp om vad som skett före pjäsen. Man får veta varför mördaren blivit som han är.
Jag är inte världsbäst på att spela in film. Jag är inte världbäst på att redigera. Men min lust kompenserar de tekniska bristerna.
Så nu är det bara att kasta sig ut i sommarvärmen. Här ska det pussas, drunknas, slåss på träd och tatueras. HURRA!!!
Pernillas Pojkar återuppstod för ett ögonblick på Götgatan
Att se sig själv på video är fruktansvärt. Att höra sig själv på video är horribelt. Att se sig själv på foto är en plåga. Samtidigt är det roligt. Alltihop. På något märkligt vis.
Jag kan med stolthet blicka tillbaka på denna underbara produktion. Vi fick ihop det!!! Med lust och glädje stor! Inte ett öre betalades ut. Vi fick betalt i applåder och i känslan av att vi gjort något bra.
Scenograf Anja Rockborn belönades förvisso med ett stipendium. (Okej, det var väl inte BAAARA för det hon gjort i Pernillas Pojkar, men vi kan väl låtsas...) Nu hoppas vi att hon får iväg oss till Edinburgh, hösten 2011. För då är det någon slags festival där. Där vi tror att Pernillas Pojkar skulle passa in i ett hörn någonstans...
Jag säger "ahhh", vilket betyder att jag pustar ut efter att ha gjort något fint. Jag är så stolt över de medverkande som gjorde så fantastiska rollprestationer. Jag är så oändligt lycklig över mitt och Annickas unika samarbete. Jag blir så himmelens superglad när jag ser vad Lars lyckats trolla fram med sina ljuskreationer. Och jag ryser av välbehag när jag tänker på Karins förmåga att knåpa ihop mina och sina egna idéer så att de kan framföras som riktig musik som låter så själaträffande.
Jag är glad, glad, glad. Måhända är det vinet som min mor bjöd mig på i afton. Måhända är det verkligen projektet som gör mig lycklig. Hur som haver, så känns det riktigt, riktigt vackert gott folk!
Perfekt semester
Jag tror allvarligt att detta är den mest underbara ledighet jag haft!
Today: Jag och en hallon/lakritsklubba i Mariefred. Thomas och jag besökte Grafikens Hus och tittade på en Picassoutställning. Sen promenerade vi i den helmysiga sommarstaden och spankulerade vid Gripsholms slott. Efter detta åkte vi hemåt. På vägen stannade vi till i en skog där vi tog lite bilder och attackerades av bromsar. Sen kom vi hem och Thomas lagade en underbar ostsallad. Så har vi kollat på lite Arkiv-X. Nu ska vi hugga in på efterrätten. Det vill säga jordgubbspaj och mer Arkiv-X! Livet är fint just nu.
Inredning
Men häromdagen gjorde jag om lite i Charlies sovhörna. (Han har en sovhörna utanför sitt rum. Hans rum går inte att sova i för det blir tokhett därinne på somrarna.) Jag köpte ett snyggt påslåkana som jag sprättade upp och spikade fast. 129 kronor kostade kalaset och jag tycker mysfaktorn steg en hel del.
Före.
Efter.
Ja, det är lite snett och konstigt... Och verket tål inte att synas i sömmarna (för det finns inga). Men det är så det blir. Jag orkar inte riktigt mäta, fålla och göra allt det där tråkiga. Fort ska det gå! Tålamod är inte min bästa vän...
Vad katten har hänt?!!
Semester och mord
Eller repetera teater!!!
Vi visste att vi skulle tjuvstarta med repetitionerna av pjäsen MORD. Men jag undrar om vi förstod att vi tänkte repetera så många timmar som vi gjort hittills. Alla är så taggade och älskar att utforska pjäsen. Därför har vi slitit så svetten lackat, tårarna runnit och blåmärkena blommat.
Jocke och Rodi repeterar sin scen...
Det är underbart att börja i god tid och ha möjligheten att slipa ordentligt!
Hoppas ni kommer och tittar på det färdiga resultatet sen!
Knölfri
PIPPI!!!
Pippi på Pippi
Yassin avslöjade för mig att han inte har en aning om vad rabarkräm är för något. Det är ett ord som står med i boken. Han trodde det hade med poliser att göra. Så jag undrar vad han skrivit för somaliskt ord där...
Ni som vill lyssna på lite högläsning ur den somaliska Pippiboken. Ni som vill fika och rita med en svensk Pippi som inte kan ett enda ord på somaliska. KOM TILL KULTURHUSET ÄNGELN onsdag 7 juli, klockan 14:00.
The story of the knöl...
I morse ringde telefonen. Det var från Mälarsjukhuset. De undrade om jag vill komma redan på torsdag för att ta bort min knöl på skallen. De hade fått återbud från en annan patient. JAAA!!! DET VILL JAG!!!
Nu slipper jag ha en rakad fläck på skallen i höst när jag jobbar. Nu får jag ha det när jag är alldeles ledig och kan gömma mig.
PLUS att jag blir av med knölen NUUU!!! PÅ EN GÅNG!!! Jag slipper vänta. Jag hatar knölen. Hatar knölen. Hatar knölen!!! Den kliar, den är äcklig och SKA INTE VARA DÄR!!!
*flämt*
Fotont
I veckan har jag dansat. Nu har jag träningsvärk i fötterna.
För gammal för Pippi?
Det bestämde jag mig för senaste gången jag gick in i rollen som Pippi. Jag tror det var ett eller två år sen. "Nu får det räcka", man kan inte vara trovärdig som den här lilltjejen längre.
Men häromdagen upptäckte jag till min förvåning att jag tackade ja till att spela henne igen... Hur gick det till? Jag vet inte riktigt.
Men nästa vecka, i samband med releasen av Pippi på somaliska, då kommer jag vara där i orangea flätor på Ängeln. You bet!!!
Kronisk glädje?
Har jag pratat om det här förut..? Äh, då tar jag det igen i så fall...
Många tror att jag är glad jämt. Det är väl inte så konstigt, eftersom jag ofta skrattar och gärna högt. Men jag kan garantera er att mitt humör består av fler sidor än glädje. 
Denna bild är inte tillgjord på något vis. Så här ser jag ut när jag går upp på morgonen. Inte många spår av glädje där inte.
Samma sak med min mamma. Som barn fick man ofta höra att vi hade en mor som alltid var glad. Detta kunde sägas samma dag som mamma haft ett flertal utbrott hemmavid innehållande diverse nyuppfunna svordomar. Man kunde inte annat än imponeras av mammas val av udda ordkombinationer då saker inte gick hennes väg.
Både min mor och jag är ganska arga personer. Vi är även bittra och lättstötta. Sen är vi glada ibland också. Lite osunt hysteriskt glada. Detta är saninngen gott folk. Såna är vi. Jag och mor. HA, HA, HA, HA, HA!!!
ALLSÅNG PÅ DJULÖ
Jag, Charlie, syster yster och hennes Malin var iväg och tittade när Lasse Berghagen uppträdde. Och vilket drag det var! Katrineholmarna visade sig från sin bästa sida. Dansade och sjöng tillsammans. Himlen var blå och den svenska flaggan vajade i vinden.
Till och med Charlie fastnade på kort. SÅ bra var det!!!
Fikat var snordyrt men gott. Platsen vi fick var suverän. Och kvällens bonus var att Rasmus Linkan Broström uppträdde och tokbriljerade.
Lite pinsamt att min bil stog så märkligt på parkeringen... Jag väntar nervöst på att en ilsken insändare ska dyka upp i Kuriren. Ni vet hur tokigt det kan bli när en parkering nästan är full. Så ställer man sig väldigt smart, nära en annan bil. Sen när man ska därifrån, så har liksom alla bilar som stog närmast ens egen redan åkt därifrån. Då står ens egen bil helt malplacerat. Och nu verkade det dessutom som jag ställt den precis mitt i utfarten så alla fick trixa sig runt den för att komma ut... Jag lovar att den stog bra när det var fler bilar parkerade!!!
Framtidsboxen
Man kan inte bli annat än imponerad av deras tankar, förslag och engagemang. Ja, alla är inte driftigast på planeten, men många av dom kommer få till ett och annat. Det är jag helt övertygad om! Heja, heja!!!
Här är förändringsagenterna i full färd med att sätta ihop en slags visionskarta där man ser hur Katrineholm bör se ut om tio år.
Dagens mordoffer
Dagens bonus var ett en gammal kompis från min tid på Spegelteatern var med och repade för första gången! Linus Nystedt heter snubben. Ett skådisproffs som bor i Strängnäs. Tänk att efter så många år få möjligheten att arbeta tillsammans! Det är ju sånt man bara säger men aldrig gör. Fast tydligen händer det.
Extra bonus att han visade sig vara en tokbriljant skådis!!!
Glass är fin medicin!
Idag är det i grund och botten en tung dag. Det började direkt med tråkigheter som verkligen tjongade ner mig med skallen före rätt ner i backen. Bildligt alltså.
Jag promenerade iväg till Östra Vingåker, där Charlie var. För att pusta ut. På vägen dit exploderade min mens ut som värsta nedåtvända vulkanutbrottet. Kul att vara tjej ibland.
Väl framme i Östra Vingåker lånade jag ett par trosor av min syster och allt kändes en smula bättre.
Sen sa min pappa att han tänkt åka iväg med Charlie för att äta glass. Jag var inte sen att hänga på! Så vi åkte till Djulö Herrgård och inmundigade varsin smarrig glarre. Men pappa var lite besviken. "Det var lite lite..." sa han.
Jag föreslog att vi kunde åka någon annanstans och äta en glass till. Pappa gick med på det direkt. Charlie också förstås.
Så efter att ha återvänt till Östra Vingåker en sväng för att gå ut med hundarna, så drog vi vidare till Hjälmaregården och smockade i oss varsin stor glass till!
Det kändes både gott i magen och gott i hjärtat. Snacka om att få den perfekta medicinen precis när man behöver den som bäst!
Puh...
Midsommartävling
Alla tog tävlingen på högsta allvar. Koncentrationen var enorm!
Ulrika och Charlotte arbetar intensivt...
Jens och jag tog ett segerfoto mitt i tävlingen. Självklart skulle segern bli vår!
Linda var helt säker på att hon och Marina tagit hem vinsten. Segergesten talar sitt tydliga språk.
Dock visade det sig att det var Thomas och Nicklas som tagit hem spelet.
Handskakningar och gratulationer. Ser inte Linda lite purken ut..?
TACK Ulrika och Frank för ett dundermysigt midsommarfirande!
