wistbacka

Jag och min Opel har haft mången glad stund tillsammans. En liten pigg Opel Corsa som tagit mig hit och dit i Sverige. Utan att protestera. Den har bara rullat på. Troget. Utan prut.

Jo, visst har den varit på lagning någon enstaka gång. AC har det inte varit tal om. Radio var det länge sen jag hade... Men uj, uj uj... Jag tänker inte klaga en fläck på denna underbara skapelse!

Den har rest till Göteborg, Stockholm, Öland... Jag pendlade till Norrköping i två års tid med den. Hundratals idéer till sketcher, pjäser, dramaövningar och annat skoj har ploppat fram bakom ratten på min kära vän.

Men var sak har sin tid.

Opeln har gjort mycket mer än vad man kräva av en bil. Men nu har den börjat säga ifrån. Så när jag var på verkstaden för att få den lagad insåg jag att det är nu den kommer börja kosta... Och jag är ingen bilmekaniker, nä, jag är glad att jag kan tanka och fylla på spolarvästka.

Så, där på verkstaden, snubblade jag över en silverfärgad Subaru. Det var något hos den bilen som tilltalade mig. "Är jag en värdig ersättare?" tycktes den fråga.

Hastigt (föga förvånande för de som känner mig) bestämde jag mig för att det var dags att byta bil. (Efter att ha rådfrågat två vänner, man och far) Istället för att börja lägga massa pengar på reparationer kanske det vore klyftigt att lägga dessa pengar på en nyare bil? En med AC. En som inte behöver repareras så mycket. En med radio. En... en... ny.

Så fick det bli!

Men Opeln kastas inte bort. O nej! Den ägs numera av min mans brorsdotter. En tjej med bilmeckarkompisar. En tjej som är beredd att värna om sin nya vän. Opeln har redan blivit tvättad två gånger av henne och en fågel viskade i mitt öra att polering väntar. Gläds du bil! Gläds!

En fest ska hållas. Var så säkra! En fest till Opelns ära! Denna magnifika bil. Detta unikt stryktåliga exemplar. Detta A-barn av bilar. Duplon. *snyft*