wistbacka

Idag är det i grund och botten en tung dag. Det började direkt med tråkigheter som verkligen tjongade ner mig med skallen före rätt ner i backen. Bildligt alltså.

Jag promenerade iväg till Östra Vingåker, där Charlie var. För att pusta ut. På vägen dit exploderade min mens ut som värsta nedåtvända vulkanutbrottet. Kul att vara tjej ibland.

Väl framme i Östra Vingåker lånade jag ett par trosor av min syster och allt kändes en smula bättre.

Sen sa min pappa att han tänkt åka iväg med Charlie för att äta glass. Jag var inte sen att hänga på! Så vi åkte till Djulö Herrgård och inmundigade varsin smarrig glarre. Men pappa var lite besviken. "Det var lite lite..." sa han.

Jag föreslog att vi kunde åka någon annanstans och äta en glass till. Pappa gick med på det direkt. Charlie också förstås.

Så efter att ha återvänt till Östra Vingåker en sväng för att gå ut med hundarna, så drog vi vidare till Hjälmaregården och smockade i oss varsin stor glass till!

Det kändes både gott i magen och gott i hjärtat. Snacka om att få den perfekta medicinen precis när man behöver den som bäst!

Puh...