wistbacka

Idag regnar det, fast det är skolavslutning. Vilken fräckhet! Men, men... Det går att mysa med släkten ändå. Charlie slutar fjärde klass idag. Malin har gått färdigt... tvåan? Och detta har firats förstås.


Charlie. (Min son)


Novalie och Ulrika. (Min systerdotter och hennes dotter)


Marina, Novalie, Ulrika och Malin. (Min syster, hennes två döttrar, och hennes två barnbarn, varav det ena är i Ulrikas mage)


Janne, Birgitta och Malin. (Charlies bonusfarfar, Charlies farmor och Charlies kusin)


Essi och Novalie. (En av våra katter och Charlies kusinbarn)


Maud. (Min mamma)


Frank och Charlie. (Min systerdotters man och min son)


Och så här glatt förvånad ser min syster ut när ett av hennes barn föredrar Mariekex framför Ballerinakakor och bullar.

Av någon märklig anledning fastnade vare sig jag eller Charlies pappa på bild. Men jag lovar att vi deltog i festligheterna!

Och efter en intensiv förmiddag kan man behöva ta igen sig i soffan en stund...

Under ett par dagar har en härlig filmfrossa pågått i mitt hem. Behöver ni tips? Se efter om något verkar passa just dig och ditt humör:


Titel: Lars and the real girl
Kategori: Dramakomedi
Betyg: 4
Vad är detta: En tragikomisk berättelse om en man som väljer att leva lite på låtsas eftersom verkligheten är så svår. Men hur hanterar omgivningen att Lars blir tillsammans med en plastdocka?


Titel: De ofrivilliga
Kategori: Drama
Betyg: 5
Vad är detta: 5 små berättelser om obekväma händelser i vardagen. Vi har alla varit där, mer eller mindre. Jag vred och vände mig i soffan, gömde mig under filten och trodde många gånger att jag inte skulle klara av att fortsätta titta. Se den!


Titel: Zack and Miri make a porno
Kategori: Komedi
Betyg: 3
Vad är detta: Kompisarna Zack och Miri är i desperat behov av pengar. De bestämmer sig för att göra en porrfilm. Bra skådespelare och gullig historia.


Titel: Doubt
Kategori: Drama
Betyg: 3 (Min man anser att filmen förtjänar 4)
Vad är detta: Fader Flynn är populär bland eleverna. Men misstankar börjar sprida sig, är Flynns relation till eleverna helt sund? Suveräna skådespelare i en amerikansk produktion som andas en smula brittiskt drama. All action sker i ansiktsuttryck och pauseringar.


Titel: CRANK
Kategori: Action
Betyg: 5 (Min man hävdar att filmen "endast" når upp till 3)
Vad är detta: En intensiv, absurd, komisk, råtuff actionfilm med snygga bilder. En hitman har blivit förgiftad och försöker rädda sitt eget liv.


Titel: The Visitor
Kategori: Drama
Betyg: 4
Vad är detta: En film om en ensam man som fastnat i ett mönster av ingenting. Genom en tillfällighet sugs han in i andra människors öden och mannen börjar så smått leva igen.

(Betygen är satta av mig och min man. Om inget annat står skrivet så har vi två varit helt överens.)

I mobilen sparar jag bilder som gör mig glad. Tänkte bjussa på några av dom!


Först en bild på Tant Brun, Tant Grön, Tant Gredelin och Pricken. Dessa damer (och pudel) bjöd på fest med sagotema på Ökna Slott i onsdags. Sååå fina! Det var jobbet som hade sin årliga sommarfest. Jag gillar mina arbetskamrater!


Här är utsikten från mitt och sonens rum på vandrarhemmet på Skeppsholmen där vi bodde natten mellan fredag och lördag förra veckan. Strax efter att bilden togs åkte vi färja över till Gröna Lund och tittade på Hammerfall.


Detta är Irländskt köttigt kött! När jag och sonen besökte Sligo i höstas fick vårt värdpar reda på att vi, köttälskande människor, levde tillsammans med en vegetarian. Detta skulle genast kompenseras.


Jag och min älskling! Oj vad jag kämpade för att få ha med en motorcykel i musikalen Little Shop of Horrors. Och jag fick som jag ville! Hurra! Och här är den snygga snyggingen!


Ännu en bild från musikalen Little Shop of Horrors. Detta är jag och en nedmonterad utomjordisk köttätande växt.

Det är inte bara jag som stör mig på allt skräp på tv. Kolla in den här länken. En parodi, alldeles för nära sanningen.

THE HILLS PARODI

Skratta eller gråta?

Någons händer.

Jag vet inte vem som satt framför mig på tåget på väg hem från Stockholm i lördags. Men jag vet hur hans händer såg ut.

Nu är teaterprojektet Vincent slut. Vi har spelat de sista föreställningarna i Gamla Vattentornet i Katrineholm. Det har varit en underbar resa. Jag hoppas att det inte var någon form av nybörjartur, jag hoppas att Teater Orkas nästa projekt blir lika givande och lustfyllt.

Tack alla som var med. Tack alla som kom och tittade. Ett kärt minne bor nu i mitt hjärta.

Idag är en glad dag. Det pirrar i kroppen. Solen skiner. Stockholm väntar. Sonen och jag ska på miniresa, kolla Hammerfall på Gröna Lund, bo på mysigt vandrarhem. I morgon återvänder jag till Katrineholm och två föreställningar av Vincent.

Jag mår bra och är glad.

Så är´t!



(Översta fotot är taget av Therese Fasth)

Flera gånger om dagen attackeras jag av insikten om hur groteskt ful jag är. Paniken blir okontrollerbar och jag inser att jag måste operera mig för att kunna stå ut med att existera i min egen kropp.

Detta är en fruktansvärd sanning.

För någon vecka sen bestämde jag mig för att det fick vara nog! Det är inte det att jag vill bli vacker som en fotomodell. Jag vill bara inte lägga ner all denna tid och energi på att tänka på hur missbildad jag känner mig.

Hängmagen måste bort! Tuttarna måste lyftas upp! Ögonlocken måste karvas i! Desperat googlade jag runt bland diverse kliniker. Till slut fastnade jag för ett företag som inte kändes alldeles för sliskigt. Den totala kostnaden för ingreppen skulle uppgå till cirka hundra tusen kronor.

Hundra tusen kronor... Sug på den...

Min allra högsta dröm är att åka på safariresa till Sydafrika. En dröm jag aldrig trott jag skulle genomföra, det är ju så otroligt dyrt. Hur kommer det sig att jag är villig att ta ett lån på hundra tusen kronor för att göra våld på min fullt fungerande kropp i stället för att spendera samma summa på min dröm?

Jag har därför gjort en deal med mig själv.

Om jag lovar att inte operera mig så ska jag, om drygt ett år, ta ett lån på hundra tusen kronor och åka på den där safariresan.

Varje gång jag känner panik över min kropp så byter jag ut paniken mot tanken på en högst verklig safariresa. Från negativt till positivt. Och det är alldeles sant!

Om jag är så lättlurad att jag kan tro att jag måste operera mig för att bli nöjd med mig själv, så borde jag väl kunna lura mig själv genom att locka med min högsta dröm?

För vad f*n spelar hängmage och hängbröst för roll när man får se livs levande giraffer, lejon och elefanter i deras naturliga miljö?

I sovrummet har vi fin konst. En underbar tavla tillverkad av Stine van Wynsberghe.

Under tavlan har vi skapat ett eget konstverk. En färgsprakande klädhög som fungerar som en evighetsmaskin. För ibland försöker vi rensa bort klädhögen, men på bara ett par timmar har den börjat återskapa sig själv. Nu har vi vant oss och accepterat fenomenet.

Katten Lisa älskar klädhögen. Som ett körsbär kröner hon klädbakelsen.

Alltså... Det är ganska fint, inte sant?

Nu har vi haft genrep på föreställningen VINCENT. Det gick mycket, mycket bra. Jag är lycklig, nöjd och stolt. Och samtidigt är jag fylld av en märklig känsla. En slags... sorg. Vet inte var den kommer ifrån, men det är förmodligen logiskt på något sätt.

Publiken var nöjd. Ensemblen var nöjd. Och Vattentornet var iskallt. Allt var med andra ord precis som det skulle.

Imorgon är det premiär. 19:00. Jag är lycklig och rädd.

http://kkuriren.se/nyheter/katrineholm/1.362602 Joakim Lang har fått en roll i den kommande storfilmen "Tusen gånger starkare". Jag blir så glad så jag spricker, syr ihop mig och spricker igen!

Jocke förtjänar verkligen all framgång som skådespelare. Han är briljant både på och bakom scenen. När vi repeterade och spelade pjäsen "Grå själ under vit snö" så fick Jocke en idé. Han *pärlade halsbandssvampar åt alla i ensemblen. En svamp i veckan delade han ut, varje svamp i en för individen vald färg. Jag fick rosa!

Jag hoppas att den här filmrollen är den första av många, många, många...

Om ni vill se Jocke innan filmen, så hoppas jag ni kommer och tittar på dramat VINCENT i Gamla Vattentornet i Katrineholm. Premiär fredag 22 maj, klockan 19:00. Biljetter köpes i Spelbutiken på Kvarnen, Katrineholm. 100 kronor för vuxna och 20 kronor för ungdomar till och med arton år. Jag lovar att Jocke är helt lysande i föreställningen!


*Att pärla är att göra såna pärlplattor ni vet. Plastpärlor som man sen stryker på med strykjärn så pärlorna fastnar i varandra.

Förresten...

Det är väääldigt kallt i Gamla Vattentornet!

Teaterrepetitionerna av VINCENT är väldigt snörvliga...


Teater Orkas producent Annicka Halvarsson poserar vi Gamla vattentornet i Katrineholm.

Nu befinner jag mig i en märklig del av VINCENTprocessen. På fredag klockan 19:00 är det premiär. Jag känner att vi är i fas. Lite småsaker ska fixas, men det är inget som inte är fixat till genrepet på torsdag.

Jag är lugn. Avslappnad. Och otroligt nervös. En märklig kombination som jag inte upplevt i såna här sammanhang tidigare.

Jag tror det beror på att allt är som det ska. Jag är så lycklig över ensmeblens arbete.
Därför lugn och avslappnad.

Samtidigt börjar premiären närma sig. Om några dagar ska jag blotta mig för offentligheten. Visa mitt kärleksbarn och få det bedömt av publikens ögon och hjärtan.
Därför nervös.

Får slängar av "Vem f-n tror jag att jag är" varvat med "Jäklar vad stolt jag är".

Hu... Creepy...

Det märks att vi börjar närma oss målet nu. Vid gårdagens repetition av VINCENT föll många pusselbitar på plats. Ett skönt flyt har uppstått, såväl i som mellan scenerna. De medverkande har hittat sina roller och Katrineholmarna kan förebereda sig på att bli redigt imponerade av maffiga skådespelarinsatser!

Anders och Karin Bergfjord bidrog för första gången igår med all musik som ska vara med i föreställningen. Och dom har verkligen lyckats hitta exakt rätt stil för den här pjäsen. Det är absurdt och lite magiskt, med en tragisk underton, men ändå lättsmält. Det ni!

Lars Halvarsson satte ljuset, som är helt briljant. Det är enkelt men ack så effektfullt! Han har tagit tillvara på lokalens speciella egenskaper och bara liksom... gjort det hur läckert som helst.

Annicka Halvarsson hade skaffat fram fönsterkuvert, sängben, pengar och annat. Motorcykeltidningar och filtar är på gång. Annicka är en fantastisk producent som hela tiden är positiv och driver framåt.

Vägen fram till målet är ofta det viktigaste. Särskilt när det handlar om produktioner där man arbetar ideellt, för den konstnärliga själens och egots skull. Och redan nu har jag funnit en enorm tillfredsställelse med projekt VINCENT. Sen kan man ju alltid hoppas, som bonus, att slutprodukten blir lika vacker som vägen fram till den.

Anna Gustafsson, Joakim Lang, Rodi Ellilä, Ellinor Linder.

De underbara skådespelarna som medverkar i VINCENT.

Premiär 22 maj, klockan 19:00 i Gamla Vattentornet i Katrineholm.

Nu är biljetterna släppta och jag håller tummarna för att Katrineholmarna har vilja, ork och lust att gå och se någon av de sex föreställningar som ges nu i maj.

Här kommer lite bilder från dagens repetition.

Idag besökte jag och Annicka Halvarsson vattentornet i Katrineholm för att kolla, mäta, testa och fixa, inför föreställningen VINCENT som ska spelas där från 22 maj. Och det verkar bli riktigt, riktigt bra...

Redan nu ser det coolt ut. Och det blir naturligtvis ännu bättre när scenografin står på plats.

Jag hade skrivit en pjäs. Annicka Halvarsson hade en idé om att den skulle spelas i Gamla Vattentornet. Jag tänkte att det skulle vara coolt om vi kunde samarbeta med fotograf Joachim Bago på något sätt.

Det blev så!

Här får ni se Joachim Bagos bilder som är baserade på mitt manus. Dessa utgör en utställning som sker i samband med att pjäsen VINCENT sätts upp. Vill man se bilderna i större format finns de att beskåda inom ett par dagar i gamla teliabutikens skyltfönster på torget (Katrineholm).



OBS! Biljetter till föreställningen finns att köpa på Spelbutiken, Kvarnen i Katrineholm, om ett par dagar. Inte riiiktigt än... Håll ut!