wistbacka

Nu befinner jag mig i en märklig del av VINCENTprocessen. På fredag klockan 19:00 är det premiär. Jag känner att vi är i fas. Lite småsaker ska fixas, men det är inget som inte är fixat till genrepet på torsdag.

Jag är lugn. Avslappnad. Och otroligt nervös. En märklig kombination som jag inte upplevt i såna här sammanhang tidigare.

Jag tror det beror på att allt är som det ska. Jag är så lycklig över ensmeblens arbete.
Därför lugn och avslappnad.

Samtidigt börjar premiären närma sig. Om några dagar ska jag blotta mig för offentligheten. Visa mitt kärleksbarn och få det bedömt av publikens ögon och hjärtan.
Därför nervös.

Får slängar av "Vem f-n tror jag att jag är" varvat med "Jäklar vad stolt jag är".

Hu... Creepy...