wistbacka

Välkommen till mitt huvud.

Plötsligt händer det

Någons händer.

Jag vet inte vem som satt framför mig på tåget på väg hem från Stockholm i lördags. Men jag vet hur hans händer såg ut.

Haha, och Jenny tog kort :P helt rätt

Det tog mig en hel dag att förstå att det var en ordvits också. :)

Roligt! Javisst är det fascinerande att man kan vara en annan person så nära, rent fysiskt alltså, i en fullsatt buss...i en kassakö...ja, men ändå så vet man inte ett smackaro om den personen...man vet mer om vad näshåren har för sig än vem personen är...