Att jobba på alla "inten"
Inte bli arg och ledsen med detsamma. Lyssna först, reagera sen.
Inte konsumera för mycket. Jag har de kläder jag behöver, bla, bla, bla.
Inte äta godis, snacks, glass, fika.
Inte dricka alkohol annat än vid redigt festliga tillfällen.
Inte röka.
Alla dessa "inten" arbetar jag på för min egen skull, för att må bra. Samtidigt tänker jag på det där med att "Om du dödar alla mina demoner så kanske du dödar alla min änglar också..."
Ni bär mig
Livet håller på och grejar och sånt. Det är mycket runtomkring mig, precis som vanligt, precis som jag tydligen vill ha det.
Mycket kul. Lite tråkigt. Hit och dit, tusen bollar i luften och så kärlek, tack och lov. Och många underbara människor! HURRA!
Annicka, Therese, Jocke, Jeff, Thomas, Pontus, Hampus, Linus, Linda och alla ni andra (ni är många, många fler) som gör mig så lycklig. Som får mig att orka och vilja. HURRA! Ni bär mig just nu.
Glurk
Men vi hörs hörrni!
Nu kööör vi!!!
Ikväll är det första repetitionen med Kim Anderzon och japp, jag är nervös... Oproffsigt av mig? Kanske det. Men jag är nervös ändå, så det så! Jag är rädd att hon ska tycka att jag är en dålig regissör. Tänk att man bryr sig så mycket hela tiden! Att man orkar!
Och vet ni, vet ni, vet ni?!! Nästa fredag, den 22 januari, då är det premiär för revyn Stjärnspäckat! Det är ju så roligt så man får självsprickor mellan tårna!
Men nuuu ska jag tömma kattlådan. Adjöss!
Slarvgener
För ett par dagar sedan tappade jag bort min mobil. Idag tappade sonen bort sin.
Vis av mitt eget slarv blev jag inte förbannad en millimeter!
Charlie och jag begav oss ut snön och letade, letade och letade. En rar gumma med en liten hund hjälpte till. Men det spelade ingen roll... Sonens mobil var superborta.
Oj, vad ledsen han var kraken. Men, som genom magi, så visade det sig att ett någon hittat mobilen och tagit hem den. För när sonens bonusmamma ringde till mobilen så svarade en Herr Öhlin att han hade telefonen hemma hos sig.
Charlie tog genast på sig pjucken och begav sig till Herr Öhlin och fick tillbaka sin telefon.
Jag älskar vardagshjältar som Herr Öhlin!
Jag hade lektion med gymnasieelever när Charlie ringde hemifrån och berättade att hans mobil var borta. Eleverna lyssnade intensivt på mitt och sonens samtal. Efteråt sa de förvånat: "Vilken mammaröst du fick!".
Jag är inte bara lärare...
Kalla promenader ger extra grått hår
Jag och Therese har konstaterat att vi ser äldre ut. Och det är inte för att vinterkylan ger oss extra grått hår, näe, det är för att vi helt enkelt blivit äldre än vad vi var förut.
Tack och lov är jag inte min mamma
Ibland roas jag av att jag är lite gulligt disträ. Jag finner det dock inte lika lustigt när konsekvenserna av min tankspriddhet leder till höga kostnader.
För ett par veckor sedan glömde jag stänga bildörren efter ett biobesök. Batteriet dog och verkstan tjänade en vacker peng på att installera ett nytt.
Igår slarvade jag bort min mobil. Den ligger med största sannolikhet i en snödriva någonstans. Eftersom jag lever mitt liv genom mobilen (okej, en lätt underdrift) så köpte jag en ny med det samma. En fin liten rosa sak som naturligtvis kostar en del.
I morse åkte jag till jobbet och en kollega bad att få se min nya mobil. Det var så där lagom lustigt när jag förstod att jag tappat bort den också... Tack och lov hittade jag den, lite bucklig och skrapad, på ett korridorgolv på jobbet.
Så kom jag att tänka på en grej. Tänk om mina barn betedde sig på samma sätt. Om dom glömt stänga bildörren efter ett biobesök så batteriet fick bytas. Jag skulle ju bli urförbannad! Eller om de slarvade bort mobilen och krävde en ny samma dag. "Fat chance" skulle jag säga då!
Tack och lov är jag inte min min mamma. Då skulle jag ge mig en redig utskällning!
Mössa mössa på er alla människobarn!
Diskslisk
För kanske ett halvår sen bytte jag och min man ansvarsområden i hushållet. Jag hade tidigare tagit hand om disken medan min man ansvarade för kattlåda och tvätt. Jag kom på att jag blev så ruskigt förbannad av att diska, så därför provade vi att byta.
Nu fungerar det utmärkt! Det var dock tur att min man förvarnade mig angående en grej. Han sa att jag inte fick störas av att diskberget eventuellt skulle bli ganska stort emellanåt. Disken skulle diskas så småningom.
Och precis så är det. Diskberget blir stundtals gigantiskt. Men rätt som det är så har det försvunnit.
Och näpp, jag störs inte av berget. Ibland fascineras jag lite. Som idag.
Notera det tomma diskstället...
Frusna bilar, Safari och Lillasyster
Igår bokade jag och sonen en resa till Kenya. Helt galet, jag ska uppfylla mitt livs dröm. Sen ringde jag upp banken på mobilen, tio minuter senare hade jag fått lån. För det är dyrt att åka till Kenya på Safari. Men för er som känner mig, för er som läst min blogg, så vet nu hur jag resonerar angående pengarna. Jag var sååå nära att ta ett lån för att plastikoperera min kropp. Så kom jag på att med samma summa kunde jag uppfylla mitt livs dröm, att åka på Safari. Hur kommer det sig då att jag nästan tillät mig spendera hundra tusen på att komma ett steg närmare den kropp som media hittat på att vi ska ha, men jag tillät mig inte åka på Safari, för det tyckte jag kostade för mycket. Då bestämde jag mig att ändra inställning, och nu är det bokat. I oktober drar vi!
Nu sitter jag framför datorn med lurar på skallen. Jag lyssnar på Lillasyster, Detektivbyrån och Disturbed. Thomas sitter och spelar Zelda på Wii, och jag vill inte riktigt lyssna på musiken från tv-spelet. Därför har jag lurarna på mig. Jäklar vilken bra musik det är! Uj, uj, uj... Thomas sitter med mössa inomhus, ser lite lustigt ut. Men mest mysigt.
Annars har dagen bestått av biltrubbel. Min bil är fixad och glad efter ett besök hos verkstaden där jag hämtade den igår. Jag har nytt batteri och bromsarna fram är fixade. Håll nu tummarna för att den går igenom besiktningen i morgon. Och vad händer? Jo, Thomas bil la av igår förstås... Den står alldeles stilla utanför hans jobb i Forssjö. Vi åkte ut och försökte få liv i den idag, men det fungerade icke. Maken ska investera i en motorvärmarsladd (så heter det väl inte?) så får vi se om det funkar.
Efter Forssjövistelsen åkte vi hem och bastade. Vi premiärbastade i vår bastu i förrgår. Efter att ha bott i detta hus i 2 3/4 år tyckte vi tydligen det var dags att prova bastun. Vi är lite sega ibland...
Och så kan jag berätta idag är det tredje dagen i rad utan sötsaker. Jag ska försöka hålla mig undan godis, glass, fikabröd, chips och annat liknande skräp till min födelsedag den 31 januari. Så fick jag det sagt också, att det snart är min födelsedag. Hi, hi.
Ha det fin hörrni och frys inte ihjäl.
Filmtips
Vi tar lite filmtips!
Antichrist
Ett par förlorar sin lille son. Maken, som är terapeut, bestämmer sig för att själv ta hand om sin fru i hennes stora sorg. Det är inte helt lätt... Antichrist är en superäcklig rysare som bjuder på en mängd överraskningar i äckelhetens tecken. Den är häftig och motbjudande. Lars von Trier är en mycket modig filmskapare. Skådespelarna Willem Defoe och Charlotte Gainsbourg är suveräna.
Betyg: 4
Allt flyter
Måns Herngren har gjort en film om mulliga medelåldersmän som startar ett lag i konstsimning. En mysig komedi med lagoma moralkakor. Det är få filmer som alla i vår familj vill se, men den här hade vi behållning av allihop.(Min familj består av mig som strax är 34, min man som är ett par år äldre än mig och så en 11-årig tjej och en 11-årig kille) Jonas Inde är kalasbra i huvudrollen.
Betyg: 3
Tenderness
En dramathriller om en 18-årig kille som släpps fri efter att ha suttit i fängelse för mord på sina föräldrar. Polisen som var med och satte dit killen vägrar tro att grabben är något annat än en psykopat som absolut kommer mörda igen. Har killen ett gott hjärta innerst inne? Vad pysslar egentligen den 16-årige tjejen med som typ stalkar killen? Har polisen inget liv? Russel Crowe gör ett gripande porträtt av en mycket mycket ledsen polis. Själva filmen är tänkvärd och på något sätt fin.
Betyg: 4
Åka buss kan vara annorlunda...
Idag har jag åkt buss. Det blev en annorlunda upplevelse.
När jag klev på bussen hade busschauffören just bytt fordon. Han gnällde lite över det gamla åbäket han nu var tvungen att manövrera, till skillnad mot den nyare buss han tydligen kört förut. Jag betalade och satte mig. Jag var den enda passageraren.
När chauffören tänkte åka iväg strejkade bussen. Den liksom bara hoppade fram en smula. Chauffören misstänkte att någon broms satt i. Så han hoppade ur bussen, fast motorn var på, för att kolla läget. Han öppnade någon lucka och började trixa. Då satte bussen fart!
Jag blev inte så rädd. Men jag hann tänk att "Oj, här sitter jag ensam i en åkande buss, utan chaufför, och där kommer diket, bäst jag sätter mig ordentligt".
Chauffören sprang ifatt bussen, hoppade på och lyckades ta sig fram till ratten och styrde upp bussen.
Så skrattade han. Jag med. Och jag tror nog jag blev lite besviken över att jag inte hamnade i diket. Det hade varit roligt. Men jag får nöja mig med soloturen.
Filmtips
Public Enemies
Gangsterfilm med Johnny Depp. Om 30-talets gangsterkung John Dillinger som enligt många hade hjärtat på rätta stället och blev en folkhjälte trots att han rånade banker som en galning.
Betyg: Stark 3:a (Vilket är gansk högt för att vara från mig eftersom jag inte gillar gangsterfilmer så mycket)
Year One
Komedi med Jack Black som spelar en extremt klantig jägare (år 0) som kastas ut från sin stam och därefter vandrar omkring tillsammans med sin tafatte polare spelad av Michael Cera. De båda hamnar i diverse lustiga situationer. Även om jag gillar båda dessa skådisar hade jag väldigt låga förväntningar på filmen efter att ha sett previews och läst recensioner. Blev lite smålycklig när jag såg filmen och upptäckte att den faktiskt var riktigt mysig och kul. Dock äckelsliskig i slutet.
Betyg: 3:a (svag)
Batteriskräp...
Min bil har dött... Det var jag som tog livet av den.
Men vaddå nurå?! Bara för att man lämnar bildörren vidöppen en hel natt i kallaste vintermånaden behöver väl inte bilen kinka ihop sig hur mycket som helst?!
Vi försökte återuppliva min bil, men icke.
Så nu måste jag införskaffa ett nytt batteri. Men jag undrar om det är någon mening med det. Bilen ska besiktas på torsdag, och den går säkert inte igenom. Då har jag pimpat den med nytt batteri i onödan. Dessutom är jag elak, elak, elak mot naturen som kör omkring i mitt plåtmonster.
INGEN borde få ha bil. INGEN!!! Kollektivtrafiken borde vara gratis och endast utvalda yrkesktagorier borde få använda bil. Så är det verkligen.
Men innan världen blivit denna vackra bilfria plats är det väl bäst att jag byter batteri...
"En busschaufför, en busschaufför..."
Häromdagen åkte jag buss. Som en del av er vet så är bussarna numera kontantfria. Man betalar med sitt VISA-kort, ett busskort eller med ett sms. Bra eller dåligt? Ja, det var inte så kul för tonårskillen som åkte buss samtidigt som mig i alla fall...
Killen klev ombord på bussen och förklarade för busschauffören att han skickat ett sms, men ännu inte fått något svar. Det är tydligen sms-svaret man ska visa på bussen. Busschauffören mumlade surt att då fick killen gå och sätta sig men skulle komma fram igen, så fort han fått sms-svaret.
Killen satte sig. Ett par hållplatser senare ropar busschauffören att killen ska komma fram. Det gör killen och berättar att det fortfarande inte kommit något sms-svar. Men han kan visa att han skickat sms och därmed alltså väntar på svaret. Chauffören blir ännu mer sur och säger till killen att han får hoppa av vid nästa hållplats om inte sms-svaret kommit då.
Men killen får åka med till den hållplats han tänkt åka till. Det var ju snällt. Killen går då fram till busschauffören och säger att han fortfarande inte fått något sms-svar. Han hänvisar återigen till att man i alla fall kan se i hans mobil att han skickat sms till vilka det nu är man gör det.
Då följer detta samtal (B=busschauffören, K=killen)
K: Så du ser ju att jag har skickat.
B: Då skulle du skickat det tidigare, så du hunnit få svar.
K: Men jag skickade det så fort jag visste att jag skulle åka buss.
B: Nästa gång får du inte åka med om du inte fått svar!
K: Men hur ska jag göra då? Jag kan ju inte hjälpa att jag inte får svar.
B: (mycket argt) Då tar man med sig kontanter!
K: Men ni tar ju inte kontanter längre!
Ett par sekunders tystnad.
B: Då köper man busskort!!!
K: Men, om jag har busskort behöver jag ju inte...
B: UT!!! UT!!! GÅ UT UR BUSSEN!!!
Hade busschauffören varit lika arg på någon äldre? Var busschauffören egentligen frustrerad över betalsystemet men lät det gå ut över killen? Myglade killen? Var busshauffören mest upprörd över att dörrarna fungera dåligt i vinterkylan? Vem vet, vem vet...
2009 blev 2010
ett slags nyårsaftnar som för mig inte längre finns
Nu är det andra som däckar på badrummets golv
då raketerna sprängas och klockan slår tolv
Är de vilda dagarna för all tid förbi
Är det dags för de andra, andra än vi
En mogenhet har väl infunnit sig i mitt hjärtas borg
Jag emottager den med glädje men också med sorg
Liam tar en vilopaus, nyårsafton 2009.
Gott nytt år
Stulen ängel
När jag var ute och gick på promenix så hittade jag den här ängeln bredvid stigen. Jag har inte gjort den själv. Jag bara lånade den med kameran.
Fler rep-bilder
Jeff Lindström, Rodi Ellilä, Joakim Lang, Therese Fasth, Hampus Larsson.
Fredrik Eriksson, Joakim Lang, Rodi Ellilä, Jeff Lindström.
Hampus Larsson, Fredrik Eriksson, Joakim Lang, Rodi Ellilä, Therese Fasth, Jeff Lindström, Pontus Kinnander.
Information om Teater Orkas nästa uppsättning:
Pjäsens namn: Pernillas Pojkar, en inre dramakomedi
Handling: Pernilla Lund, 35 år, har hamnat i en livskris. Ska dagarna endast bestå av arbete, skjutsande av barn, matlagning, en sovande man och tetravin? Depressionen är nära... Genom sitt arbete träffar Pernilla sex yngre män som får henne att börja tänka efter. Det kanske, kanske, kanske finns mer?
Manus och regi: Jenny Wistbacka
Producent: Annicka Halvarsson
Skådespelare: Therese Fasth, Rodi Ellilä, Jeff Lindström, Joakim Lang, Hampus Larsson, Fredrik Eriksson, Pontus Kinnander, Jenny Wistbacka
Musik: Karin Bergfjord, Anders Bergfjord
Scenografi: Anja Rockborn, Marcus Lundström
Premiär: Juni 2010, Katrineholm
Pernillas Pojkar
Idag smygrepade vi Pernillas Pojkar, Teater Orkas nästa teaterföreställning, premiär juni 2010. Och kolla in bilden, kan det bli annat än succé?!