visdomens mugg
BACK FROM LONDON
Nu har familjen spenderat fem underbara dagar i London. Den staden har ju allt! Passar oss perfekt. Vi har inmundigat afternoon tea, ätit pommes med vinäger, shoppat, besökt sealife, varit på London Zoo, sett Lejonkungenmusikalen, gått på museum... Jag älskar det!!!
Här poserar familjen framför London Eye.
På Camden Market kunde man bli tuggad på av fisk. Det var superskönt. Rekommenderas varmt.
Vi gick och gick och gick... Fötterna svullnade och på kvällen var det skönt att vila på hotellrummet. Vi bodde på Cardiff Hotel. Väldigt bra ställe, om än extremt lyhört. Första natten fick personalen be oss att dämpa oss för att grannarna klagade.
En spindel på London Zoo. Urk...
Denna krabat släppte inte min blick. Var jag något underhållande, var jag ett hot, vem var jag?!!
Här poserar familjen framför London Eye.
På Camden Market kunde man bli tuggad på av fisk. Det var superskönt. Rekommenderas varmt.
Vi gick och gick och gick... Fötterna svullnade och på kvällen var det skönt att vila på hotellrummet. Vi bodde på Cardiff Hotel. Väldigt bra ställe, om än extremt lyhört. Första natten fick personalen be oss att dämpa oss för att grannarna klagade.
En spindel på London Zoo. Urk...
Denna krabat släppte inte min blick. Var jag något underhållande, var jag ett hot, vem var jag?!!
Jörn och Jenny
Karin ska döpa om sig till Jörn. Det förslaget fick hon av sin man Anders i alla fall.
Anledningen är att jag och Karin är så tokbriljanta på att skriva låtar ihop. Jag sa att hon och jag är ungefär som Björn och Benny.
Det var då Anders kom på den smarta idén att Karin borde heta Jörn. Så vi blir Jörn och Jenny.
Det luktar succé lång väg!
Anledningen är att jag och Karin är så tokbriljanta på att skriva låtar ihop. Jag sa att hon och jag är ungefär som Björn och Benny.
Det var då Anders kom på den smarta idén att Karin borde heta Jörn. Så vi blir Jörn och Jenny.
Det luktar succé lång väg!
Försök bara...
Läste i tidningen att man inte ska skriva på nätet när man är borta på semester för då kan inbrottstjuvarna slå till.
Så jag borde inte skriva att hela familjen drar till London några dagar. Men jag vågar faktiskt gå ut med det offentligt. Vet ni varför?
Jo, för vi har tre ninjakatter, en karatesalamander och en självmordsbombarsköldpadda kvar hemma! Dessutom kommer huset vaktas alldeles extra av Thomas brorsdotter Malin the Ripper!
Så försöka bara... MOHAHA!!!
Så jag borde inte skriva att hela familjen drar till London några dagar. Men jag vågar faktiskt gå ut med det offentligt. Vet ni varför?
Jo, för vi har tre ninjakatter, en karatesalamander och en självmordsbombarsköldpadda kvar hemma! Dessutom kommer huset vaktas alldeles extra av Thomas brorsdotter Malin the Ripper!
Så försöka bara... MOHAHA!!!
Tatueringsjägaren
Såg nyss ett program på tv om en tatueringsjägare. En snubbe åkter runt till massa länder och skaffar sig tatueringar. Såna där skojiga som dom hackar in, skär in, bränner in.
Jag vill ha hans jobb! Så himla roligt att få upptäcka olika kulturer och dessutom få permanenta souvenirer på kroppen. Plus att man får betalt för det!
Hm... En del av mig säger att jag är galen. En del av mig säger att jag är underbar!
Jag vill ha hans jobb! Så himla roligt att få upptäcka olika kulturer och dessutom få permanenta souvenirer på kroppen. Plus att man får betalt för det!
Hm... En del av mig säger att jag är galen. En del av mig säger att jag är underbar!
MORDREPETITION
Här bjuder Teater Orka på en liten aptitretare! Joakim Lang och Rodi Ellilä repeterar en scen ur teaterföreställningen MORD som har premiär i oktober i Katrineholm. Klicka på bilden:
(OBS, varning för starkt språk.)
(OBS, varning för starkt språk.)
För när storfiskar´n talar om...
Charlie och jag har just varit iväg på en mycket lyckad fisketur. Vi brukar göra några tappra fiskeförsök varje år, men jag har dålig karma när det kommer till den biten. Fiskarna brukar knappt småknapra på masken. Myggen brukar bita desto mer. Mitt dåliga tålamod brukar se till att stämningen blir allmänt trist. Linan trasslar sig. Det blir kallt och eventuellt regnigt. Och så vidare.
Men nu gick det finemang! Fisken högg gång på gång. Både Charlie och jag njöt för fulla muggar.
Sjutton firrar på fem maskar.
Men nu gick det finemang! Fisken högg gång på gång. Både Charlie och jag njöt för fulla muggar.
Sjutton firrar på fem maskar.
Rynkteori
Mor och jag har en teori angående mina rynkor och den överflödiga hud som ockuperar min kropp. När jag var liten sa mina läkare att jag skulle bli superlång. Över 1,90 tror jag. Så lång haver jag icke blivit. Jag stoltserar med tappra 1,73.
Någonting hände på vägen. Kroppen stannade av. När det var näst intill två decimeter kvar.
Men tänk om huden inte gjorde det! Tänk om huden fortsatte att gladeligen sträva efter 1,90!
Så på min kropp finns hud som ska räcka till två decimeter kropp extra. Men då denna kropp inte finns, så har det blivit massa överskottshud.
Detta skulle förklara gädd-, tutt- och maghäng. Så bara måste det vara! För inte kan det vara så att alla människor ser olika ut, och att en del helt enkelt inte är skapta som de modeller vi ser i media överallt?
Det skulle ju vara högst ologiskt. Nej, så mycket troligare att min hud är skapt till en kropp på 1,90.
Någonting hände på vägen. Kroppen stannade av. När det var näst intill två decimeter kvar.
Men tänk om huden inte gjorde det! Tänk om huden fortsatte att gladeligen sträva efter 1,90!
Så på min kropp finns hud som ska räcka till två decimeter kropp extra. Men då denna kropp inte finns, så har det blivit massa överskottshud.
Detta skulle förklara gädd-, tutt- och maghäng. Så bara måste det vara! För inte kan det vara så att alla människor ser olika ut, och att en del helt enkelt inte är skapta som de modeller vi ser i media överallt?
Det skulle ju vara högst ologiskt. Nej, så mycket troligare att min hud är skapt till en kropp på 1,90.
Rynkor schmynkor
Jag har inga rynkor. Jag har fåror djupa som Grand Canyon.
Jag betvivlar starkt att de produkter som visas i reklamen funkar på mig. Jag är inte särskilt intresserad av att pröva heller.
Min mamma har föreslagit botox. (Inte för att hon tycker jag är ful på nåt sätt, utan för att hon tänker att det kanske gör ont eller nåt.) Men grejen är att jag tror att om jag skulle injecera botox i pannan, då skulle jag ju slappna av helt där, och då tynger ju liksom pannhuden ner ögonbrynen så jag typ blir blind! Det går ju inte!
Ja, ja. Skit samma. Undrar om mina fåror bidrog till kassörskans förvåning igår när hon (då jag hyrde film och fick ange personnummer) fick veta min ålder. Hon blev helt chockad över att hon var äldre än mig. Hm... Men just ja, jag lovade ju att stryka ett streck över den incidenten.
Här: "_______________" Placera detta streck över föregående stycke!
Snabba bud!
Igår kväll skickade jag ett mail till sängförsäljaren. Idag ringde dom och lovade att de ska fixa problemet! Hurra!!! Alltså... Tänk så kul det är. Igår var jag sur på dom, idag tycker jag om dom!
När vi två blir en
"Har man en riktigt bra bäddmadrass som täcker båda sängarna så spelar det ingen roll om man har två sängar eller en. Det blir som en enda. Man säljer inte så stora sängar längre." Ungefär så sa försäljaren när vi köpte våra nya sängar för några månader sen.
Vi har länge haft en enda stor säng. Men när fjädrarna petat oss i ryggen alltför länge insåg vi att det var dags för en investering.
Jag mindes dock när jag för många år sedan hade en tvådelad säng. Bäddmadrassen åkte ner mellan sängarna och hjälpte inte alls till att skapa en känsla av att det var en enda stor säng. Vi köpte någon larvig skarv som man skulle lägga i mitten, en slags skumgummibrygga. Men den åkte bara ner mellan sängarna.
Jag frågade därför den här sängförsäljaren både en och två gånger om det verkligen var sant. Har man kommit så långt i sängtillverkarbranschen att man numera kan få två sängar att kännas som en enda stor? Han intygade att vi inte skulle bli besvikna.
Men kolla in den här bilden...
Ser detta ut som en enda säng? Kanske lite... Men det känns som två. Och jag är icke nöjd. Suck.
Och jo, nu ska jag vända mig till försäljaren och klaga. Men jag vill inte! Jag vill vara nöjd direkt!
Hejdå Opeln, Hej Subarun!
Jag och min Opel har haft mången glad stund tillsammans. En liten pigg Opel Corsa som tagit mig hit och dit i Sverige. Utan att protestera. Den har bara rullat på. Troget. Utan prut.
Jo, visst har den varit på lagning någon enstaka gång. AC har det inte varit tal om. Radio var det länge sen jag hade... Men uj, uj uj... Jag tänker inte klaga en fläck på denna underbara skapelse!
Den har rest till Göteborg, Stockholm, Öland... Jag pendlade till Norrköping i två års tid med den. Hundratals idéer till sketcher, pjäser, dramaövningar och annat skoj har ploppat fram bakom ratten på min kära vän.
Men var sak har sin tid.
Opeln har gjort mycket mer än vad man kräva av en bil. Men nu har den börjat säga ifrån. Så när jag var på verkstaden för att få den lagad insåg jag att det är nu den kommer börja kosta... Och jag är ingen bilmekaniker, nä, jag är glad att jag kan tanka och fylla på spolarvästka.
Så, där på verkstaden, snubblade jag över en silverfärgad Subaru. Det var något hos den bilen som tilltalade mig. "Är jag en värdig ersättare?" tycktes den fråga.
Hastigt (föga förvånande för de som känner mig) bestämde jag mig för att det var dags att byta bil. (Efter att ha rådfrågat två vänner, man och far) Istället för att börja lägga massa pengar på reparationer kanske det vore klyftigt att lägga dessa pengar på en nyare bil? En med AC. En som inte behöver repareras så mycket. En med radio. En... en... ny.
Så fick det bli!
Men Opeln kastas inte bort. O nej! Den ägs numera av min mans brorsdotter. En tjej med bilmeckarkompisar. En tjej som är beredd att värna om sin nya vän. Opeln har redan blivit tvättad två gånger av henne och en fågel viskade i mitt öra att polering väntar. Gläds du bil! Gläds!
En fest ska hållas. Var så säkra! En fest till Opelns ära! Denna magnifika bil. Detta unikt stryktåliga exemplar. Detta A-barn av bilar. Duplon. *snyft*
Jo, visst har den varit på lagning någon enstaka gång. AC har det inte varit tal om. Radio var det länge sen jag hade... Men uj, uj uj... Jag tänker inte klaga en fläck på denna underbara skapelse!
Den har rest till Göteborg, Stockholm, Öland... Jag pendlade till Norrköping i två års tid med den. Hundratals idéer till sketcher, pjäser, dramaövningar och annat skoj har ploppat fram bakom ratten på min kära vän.
Men var sak har sin tid.
Opeln har gjort mycket mer än vad man kräva av en bil. Men nu har den börjat säga ifrån. Så när jag var på verkstaden för att få den lagad insåg jag att det är nu den kommer börja kosta... Och jag är ingen bilmekaniker, nä, jag är glad att jag kan tanka och fylla på spolarvästka.
Så, där på verkstaden, snubblade jag över en silverfärgad Subaru. Det var något hos den bilen som tilltalade mig. "Är jag en värdig ersättare?" tycktes den fråga.
Hastigt (föga förvånande för de som känner mig) bestämde jag mig för att det var dags att byta bil. (Efter att ha rådfrågat två vänner, man och far) Istället för att börja lägga massa pengar på reparationer kanske det vore klyftigt att lägga dessa pengar på en nyare bil? En med AC. En som inte behöver repareras så mycket. En med radio. En... en... ny.
Så fick det bli!
Men Opeln kastas inte bort. O nej! Den ägs numera av min mans brorsdotter. En tjej med bilmeckarkompisar. En tjej som är beredd att värna om sin nya vän. Opeln har redan blivit tvättad två gånger av henne och en fågel viskade i mitt öra att polering väntar. Gläds du bil! Gläds!
En fest ska hållas. Var så säkra! En fest till Opelns ära! Denna magnifika bil. Detta unikt stryktåliga exemplar. Detta A-barn av bilar. Duplon. *snyft*
MOVIETIME
Idag ska Teater Orka spela in film! Det är en liten berättelse som ska visas i början av pjäsen MORD. Så att åskådaren får grepp om vad som skett före pjäsen. Man får veta varför mördaren blivit som han är.
Jag är inte världsbäst på att spela in film. Jag är inte världbäst på att redigera. Men min lust kompenserar de tekniska bristerna.
Så nu är det bara att kasta sig ut i sommarvärmen. Här ska det pussas, drunknas, slåss på träd och tatueras. HURRA!!!
Pernillas Pojkar återuppstod för ett ögonblick på Götgatan
I afton var det dags för återträff. Teater Orkas Pernillas Pojkar-ensemble träffades hos producent Annicka Halvarsson för samkväm. Större delen av ensemblen hade möjlighet att stråla samman för att se en videoinspelning av föreställningen. Efter det var det dags för fototittning, mat och allmänt skitprat.
Att se sig själv på video är fruktansvärt. Att höra sig själv på video är horribelt. Att se sig själv på foto är en plåga. Samtidigt är det roligt. Alltihop. På något märkligt vis.
Jag kan med stolthet blicka tillbaka på denna underbara produktion. Vi fick ihop det!!! Med lust och glädje stor! Inte ett öre betalades ut. Vi fick betalt i applåder och i känslan av att vi gjort något bra.
Scenograf Anja Rockborn belönades förvisso med ett stipendium. (Okej, det var väl inte BAAARA för det hon gjort i Pernillas Pojkar, men vi kan väl låtsas...) Nu hoppas vi att hon får iväg oss till Edinburgh, hösten 2011. För då är det någon slags festival där. Där vi tror att Pernillas Pojkar skulle passa in i ett hörn någonstans...
Jag säger "ahhh", vilket betyder att jag pustar ut efter att ha gjort något fint. Jag är så stolt över de medverkande som gjorde så fantastiska rollprestationer. Jag är så oändligt lycklig över mitt och Annickas unika samarbete. Jag blir så himmelens superglad när jag ser vad Lars lyckats trolla fram med sina ljuskreationer. Och jag ryser av välbehag när jag tänker på Karins förmåga att knåpa ihop mina och sina egna idéer så att de kan framföras som riktig musik som låter så själaträffande.
Jag är glad, glad, glad. Måhända är det vinet som min mor bjöd mig på i afton. Måhända är det verkligen projektet som gör mig lycklig. Hur som haver, så känns det riktigt, riktigt vackert gott folk!
Att se sig själv på video är fruktansvärt. Att höra sig själv på video är horribelt. Att se sig själv på foto är en plåga. Samtidigt är det roligt. Alltihop. På något märkligt vis.
Jag kan med stolthet blicka tillbaka på denna underbara produktion. Vi fick ihop det!!! Med lust och glädje stor! Inte ett öre betalades ut. Vi fick betalt i applåder och i känslan av att vi gjort något bra.
Scenograf Anja Rockborn belönades förvisso med ett stipendium. (Okej, det var väl inte BAAARA för det hon gjort i Pernillas Pojkar, men vi kan väl låtsas...) Nu hoppas vi att hon får iväg oss till Edinburgh, hösten 2011. För då är det någon slags festival där. Där vi tror att Pernillas Pojkar skulle passa in i ett hörn någonstans...
Jag säger "ahhh", vilket betyder att jag pustar ut efter att ha gjort något fint. Jag är så stolt över de medverkande som gjorde så fantastiska rollprestationer. Jag är så oändligt lycklig över mitt och Annickas unika samarbete. Jag blir så himmelens superglad när jag ser vad Lars lyckats trolla fram med sina ljuskreationer. Och jag ryser av välbehag när jag tänker på Karins förmåga att knåpa ihop mina och sina egna idéer så att de kan framföras som riktig musik som låter så själaträffande.
Jag är glad, glad, glad. Måhända är det vinet som min mor bjöd mig på i afton. Måhända är det verkligen projektet som gör mig lycklig. Hur som haver, så känns det riktigt, riktigt vackert gott folk!
Perfekt semester
Jag och min man har den ultimata ledigheten tillsammans den här sommaren. Vi vaknar sent. Äter rostade mackor med marmelad, sköljer ned med kaffe. Ser på ett avsnitt av en serie (på dvd). Ger oss iväg på utflykt. Gärna för att se en konstutställning i annan stad. Antingen äter vi smaskigheter i staden vi besöker eller så lagar min man en underbar måltid när vi kommer hem. Och så tittar vi på fyra, fem avsnitt av en serie på kvällskvisten. Mellan varven har vi även lite vuxenmys... (Eller som Bamse säger, vi kramas extra länge.)
Jag tror allvarligt att detta är den mest underbara ledighet jag haft!
Today: Jag och en hallon/lakritsklubba i Mariefred. Thomas och jag besökte Grafikens Hus och tittade på en Picassoutställning. Sen promenerade vi i den helmysiga sommarstaden och spankulerade vid Gripsholms slott. Efter detta åkte vi hemåt. På vägen stannade vi till i en skog där vi tog lite bilder och attackerades av bromsar. Sen kom vi hem och Thomas lagade en underbar ostsallad. Så har vi kollat på lite Arkiv-X. Nu ska vi hugga in på efterrätten. Det vill säga jordgubbspaj och mer Arkiv-X! Livet är fint just nu.
Jag tror allvarligt att detta är den mest underbara ledighet jag haft!
Today: Jag och en hallon/lakritsklubba i Mariefred. Thomas och jag besökte Grafikens Hus och tittade på en Picassoutställning. Sen promenerade vi i den helmysiga sommarstaden och spankulerade vid Gripsholms slott. Efter detta åkte vi hemåt. På vägen stannade vi till i en skog där vi tog lite bilder och attackerades av bromsar. Sen kom vi hem och Thomas lagade en underbar ostsallad. Så har vi kollat på lite Arkiv-X. Nu ska vi hugga in på efterrätten. Det vill säga jordgubbspaj och mer Arkiv-X! Livet är fint just nu.
Inredning
Jag är ingen inredningsexpert. Jag tycker det är roligt att fixa och dona. Men jag tror mycket handlar om att det är så dyrt att handla färg, tapeter, gardiner, lampor, mattor och sånt. Om det det var billigare skulle jag kanske hålla på lite mer. Kanske...
Men häromdagen gjorde jag om lite i Charlies sovhörna. (Han har en sovhörna utanför sitt rum. Hans rum går inte att sova i för det blir tokhett därinne på somrarna.) Jag köpte ett snyggt påslåkana som jag sprättade upp och spikade fast. 129 kronor kostade kalaset och jag tycker mysfaktorn steg en hel del.
Före.
Efter.
Ja, det är lite snett och konstigt... Och verket tål inte att synas i sömmarna (för det finns inga). Men det är så det blir. Jag orkar inte riktigt mäta, fålla och göra allt det där tråkiga. Fort ska det gå! Tålamod är inte min bästa vän...
Men häromdagen gjorde jag om lite i Charlies sovhörna. (Han har en sovhörna utanför sitt rum. Hans rum går inte att sova i för det blir tokhett därinne på somrarna.) Jag köpte ett snyggt påslåkana som jag sprättade upp och spikade fast. 129 kronor kostade kalaset och jag tycker mysfaktorn steg en hel del.
Före.
Efter.
Ja, det är lite snett och konstigt... Och verket tål inte att synas i sömmarna (för det finns inga). Men det är så det blir. Jag orkar inte riktigt mäta, fålla och göra allt det där tråkiga. Fort ska det gå! Tålamod är inte min bästa vän...
Vad katten har hänt?!!
Vår katt Essi har varit med om något... För ett par dagar sen kom hon hem med ett hål på halsen och pälsen runt om var borta. Vi har ingen aning om vad det kan vara frågan om... Vad tror ni?
Semester och mord
Jag har semester sen ett tag tillbaka. Då ska man ta det lugnt. Vila. Softa. Slappa...
Eller repetera teater!!!
Vi visste att vi skulle tjuvstarta med repetitionerna av pjäsen MORD. Men jag undrar om vi förstod att vi tänkte repetera så många timmar som vi gjort hittills. Alla är så taggade och älskar att utforska pjäsen. Därför har vi slitit så svetten lackat, tårarna runnit och blåmärkena blommat.
Jocke och Rodi repeterar sin scen...
Det är underbart att börja i god tid och ha möjligheten att slipa ordentligt!
Hoppas ni kommer och tittar på det färdiga resultatet sen!
Eller repetera teater!!!
Vi visste att vi skulle tjuvstarta med repetitionerna av pjäsen MORD. Men jag undrar om vi förstod att vi tänkte repetera så många timmar som vi gjort hittills. Alla är så taggade och älskar att utforska pjäsen. Därför har vi slitit så svetten lackat, tårarna runnit och blåmärkena blommat.
Jocke och Rodi repeterar sin scen...
Det är underbart att börja i god tid och ha möjligheten att slipa ordentligt!
Hoppas ni kommer och tittar på det färdiga resultatet sen!
Knölfri
Mina knölar på skallen är borta!!! Nu njuter jag av sommaren.
PIPPI!!!
Pippi på Pippi
Nu på onsdag är det världens coolaste bokrelease på Kulturhuset Ängeln i Katrineholm. Det är eldsjälen Yassin som efter fyra års pysslande (på sin fritid) lyckats med konststycket att översätta Pippi Långstrump till somaliska! Hur häftigt är inte det?
Yassin avslöjade för mig att han inte har en aning om vad rabarkräm är för något. Det är ett ord som står med i boken. Han trodde det hade med poliser att göra. Så jag undrar vad han skrivit för somaliskt ord där...
Ni som vill lyssna på lite högläsning ur den somaliska Pippiboken. Ni som vill fika och rita med en svensk Pippi som inte kan ett enda ord på somaliska. KOM TILL KULTURHUSET ÄNGELN onsdag 7 juli, klockan 14:00.
Yassin avslöjade för mig att han inte har en aning om vad rabarkräm är för något. Det är ett ord som står med i boken. Han trodde det hade med poliser att göra. Så jag undrar vad han skrivit för somaliskt ord där...
Ni som vill lyssna på lite högläsning ur den somaliska Pippiboken. Ni som vill fika och rita med en svensk Pippi som inte kan ett enda ord på somaliska. KOM TILL KULTURHUSET ÄNGELN onsdag 7 juli, klockan 14:00.
The story of the knöl...
I morse ringde telefonen. Det var från Mälarsjukhuset. De undrade om jag vill komma redan på torsdag för att ta bort min knöl på skallen. De hade fått återbud från en annan patient. JAAA!!! DET VILL JAG!!!
Nu slipper jag ha en rakad fläck på skallen i höst när jag jobbar. Nu får jag ha det när jag är alldeles ledig och kan gömma mig.
PLUS att jag blir av med knölen NUUU!!! PÅ EN GÅNG!!! Jag slipper vänta. Jag hatar knölen. Hatar knölen. Hatar knölen!!! Den kliar, den är äcklig och SKA INTE VARA DÄR!!!
*flämt*
Fotont
I veckan har jag dansat. Nu har jag träningsvärk i fötterna.
För gammal för Pippi?
Jag har blivit för gammal för Pippi. Inte för att njuta av henne som lustig feministisk tjej, nej, inte så. Men jag har blivit för gammal för att spela henne.
Det bestämde jag mig för senaste gången jag gick in i rollen som Pippi. Jag tror det var ett eller två år sen. "Nu får det räcka", man kan inte vara trovärdig som den här lilltjejen längre.
Men häromdagen upptäckte jag till min förvåning att jag tackade ja till att spela henne igen... Hur gick det till? Jag vet inte riktigt.
Men nästa vecka, i samband med releasen av Pippi på somaliska, då kommer jag vara där i orangea flätor på Ängeln. You bet!!!
Det bestämde jag mig för senaste gången jag gick in i rollen som Pippi. Jag tror det var ett eller två år sen. "Nu får det räcka", man kan inte vara trovärdig som den här lilltjejen längre.
Men häromdagen upptäckte jag till min förvåning att jag tackade ja till att spela henne igen... Hur gick det till? Jag vet inte riktigt.
Men nästa vecka, i samband med releasen av Pippi på somaliska, då kommer jag vara där i orangea flätor på Ängeln. You bet!!!
Kronisk glädje?
Har jag pratat om det här förut..? Äh, då tar jag det igen i så fall...
Många tror att jag är glad jämt. Det är väl inte så konstigt, eftersom jag ofta skrattar och gärna högt. Men jag kan garantera er att mitt humör består av fler sidor än glädje. 
Denna bild är inte tillgjord på något vis. Så här ser jag ut när jag går upp på morgonen. Inte många spår av glädje där inte.
Samma sak med min mamma. Som barn fick man ofta höra att vi hade en mor som alltid var glad. Detta kunde sägas samma dag som mamma haft ett flertal utbrott hemmavid innehållande diverse nyuppfunna svordomar. Man kunde inte annat än imponeras av mammas val av udda ordkombinationer då saker inte gick hennes väg.
Både min mor och jag är ganska arga personer. Vi är även bittra och lättstötta. Sen är vi glada ibland också. Lite osunt hysteriskt glada. Detta är saninngen gott folk. Såna är vi. Jag och mor. HA, HA, HA, HA, HA!!!
