LONDON
Therese och jag var ute på stan idag och då fick vi syn på Henrik och hans lilla hund London. Och jisses vad man blir knäpp i hela huvet när man ser en sådan sötnos! Ja, nu pratar jag främst om hunden även om Henrik är rätt söt han också.
Oh, vad jag skulle vilka ha en liten vovve. Men det är bara att acceptera att det inte funkar i mitt liv just nu. Av flera anledningar. Vi snackar tid, allergi och engagemang...
Jag får njuta av de stunder då jag träffar någon annas lilla gosis. Inte helt fel det heller!
Julklappar
Vi har inte handlat julklappar än.
Vår plan är att inhandla alla klappar den 23:e. Dels för att vi har tid då. Men främst för att vi har pengar då.
Kan ju tyckas vara i senaste laget, men naaa, jag tycker det funkar bra så också.
Kram på er!
Jag är pensionär, bevis nummer två!
Jag ÄR pensionär! Det är bara att inse fakta. I fredags somnade jag halv elva på kvällen, trots att jag sovit middag...
Och idag begav jag mig till vattnet för att mata änder. För att det är kul!
Hur tydligt kan det bli?!
Ibland är det inte så lätt att se skillnad på bröd och fingrar...
Julkalendern
Idag tittade jag på den levande julkalendern som spelas på torget i Katrineholm. Det är världens mysigaste tradition. Gratis teater på stan för hela familjen! Jippi!!!
Pia, Rolf, Agneta, Göran och Camille skådespelar. Barnen i publiken lever sig in i föreställningen och lägger sig gärna i. Precis som det ska vara!
Trött, trött, trött...
På kvällen knuffade jag till min make i soffan. "Somna inte", bad jag kärleksfullt. Han lovade inte att inte göra det.
Halv elva var det jag som åter började klippa med ögonlocken. Varför?!! Maken var klarvaken.
Inget att göra åt, bara att kasta sig i säng som den pensionär man tydligen blivit.
Kvartspjäser
Natuuurligtvis vill jag skicka in en hel hög med texter. Men jag har ju inga pjäser som tar typ en kvart att spela upp. Eller har jag? Har jag bara glömt dom? Kanske jag borde skriva nytt?
Förslag på tema?!! Vad tycker ni?
Tatueringsdilemma...
Jag har bokat tid på Lucky7 den 3 januari, en tretimmarstid. Och det är ju toppen!
Nu är det bara det... Att jag kan inte låta bli att bli sugen på att lägga till en tatuering till istället. Och väva ihop alla dessa vid ett senare tillfälle.
Ska jag väva ihop dom, eller lägga till en? Det är frågan... Och OM jag lägger till en, vad ska det vara för motiv?!!
Vad tycker ni?
Minnen från Kenya
Kenya, oktober/november 2010.
Att säga nej till revy
Och det har gjort livet både roligare och lättare. Det är inte så att jag säger nej till allt, absolut icke. Men jag har rensat lite.
Bland annat har jag sagt nej till att medverka i Katrineholmsrevyn. Jag är inte inblandad för fem öre i kommande produktion. Det känns mest bra, men självklart saknar jag det! Jag vill repetera sketcher, skratta, snacka skrutt med ensemblen.
På något sätt är det som att revyn finns inprogrammerad i min kropp. Två nätter i rad har jag drömt om att jag försökt lägga mig i repetitionsarbetet. Lite otippat så har det varit fokus på hår. En av dansarna har haft en framträdande roll i drömmarna. Ingen aning om varför.
Jag hoppas det blir en kanonrevy. Jag hoppas publiken får se en oförglömlig föreställning. Jag hoppas revyensemblen har superskoj. Och jag hoppas att jag kan känna lagom med saknad när jag sitter som åskådare.
SPARK I BAKEN Katrineholmsrevyn!
HJÄÄÄLP!!!
Janne från tidningen Succé ringde idag och sa att de hade en överraskning. Kunde jag komma förbi?
Jovisst, det kunde jag. Blev plötsligt lite ängslig för att jag av någon outgrundlig anledning skulle få en julgrupp*. Jag tränade för säkerhets skull på lite "åh, tack snälla"-miner innan jag kom fram till redaktionen.
Men överraskningen var verkligen en överraskning. Hela mitt plyte var tryckt på framsidan av nästa nummer! HJÄÄÄLP!!!
Väldigt roligt. Väldigt läskigt. Väldigt ego. Väldigt VÄLDIGT! Ha, ha, ha!!! Jag är som i chock liksom!
* En julgrupp är en julblomma med lite snyggt julpynt och sånt, oftast i något korgliknande. En julgrupp är inte en popgrupp som sjunger julsånger. MVH Marina och Jenny Wistbacka
Yin är en kul prick!!!
OMG!!!
I´M PRETTY...
GREETINGS EARTHLING!
DRAMAQUEEN!
Jag gråter inte alls det... Fick nå´t i ögat bara.
Charlies vinterfoton
Alla dog
Här är således Teater Orkas säkra kort!
En död ensemble...
Mens är en kul grej!
Eller inte...
Smärta, bök, stök, lukt, kladd, urk!!!
Men det konstiga är, att när mensen uteblir, då är det banne mig inte kul heller!
Min mens brukar hoppa över lite som den känner för. Ooops, skulle jag kommit förra veckan? Äh, jag kommer nu istället. Kompenserar min försening med lite extra värk. MOHAHA!!! Ja, så resonerar mensen, det känner jag på mig.
Nu har den slagit rekord. Jag tror inte jag haft mens sedan i september. Och det borde ju vara en skön grej! Slippa helvetsveckan så länge. Men det är som att kroppen fattar att något inte är som det ska... Den blir orolig liksom.
Och nä, jag är inte gravid. Har testat två gånger, just in case.
Så nu längtar jag nästan efter det där superjobbiga. Hm... Är inte det märkligt så säg?
Jag har försökt söka för mina mensbestyr. Men det är inte så lätt att få gyn-tid i Katrineholm. Jag provade i våras med två privata kliniker. Men näpp, det fanns inga tider att få. De var överbelastade som det var.
Då hörde jag av mig till den allmänna gyn-avdelningen. Det fanns inga tider där heller, inte före sommaren i alla fall. Men de skulle skulle skicka mig ett brev med tid efter sommaren.
Och jo då, ett brev kom. Där det stod att det inte fanns några tider.
Nähä...
Så här går jag och min ickemens.
Världens bästa nyproggband Mama Morrigan har en sång om mens. Här är texten:
Ibland är himlen extra grå
Stegen extra tunga att gå
Man vill bara krypa ner
Under täcket, aldrig synas mer
Du är som en klump av deg REFRÄNG
Du är formlös, tung och seg
Ja du vet hur det känns
När man är ful och man har mens
Man är svullen överallt
och man har finnar tusenfallt
Flottigt är ditt hår
Och ludna dina lår
Och du luktar som en häst
När livet är som bäst
Du åker till en klädaffär
Kanske kan du köpa lyckan där
Men inget får dig att må bra
Du är nåt du inte alls vill va´
REFRÄNG
Knark och misshandel och sprit
Självmordsbombare och annan skit
Svält och krig prostitution
Är ingenting emot din situation
REFRÄNG
Åt fanders med godisförbud!
En och en halv vecka fick kroppen vila från onyttigheterna. Men nu ger jag mig. Jag viftar med den vita flaggan och erkänner att jag förlorat kampen.
Jag förstår inte varför det var så extremt svårt den här gången? Jag började äta större matportioner, som för att kompensera för alla sötsaker jag nekade min kropp. Jag tänkte på godis och fika hela, hela tiden. Kände mig kroniskt snuvad på livets goda!
Det är inte värt det!
Livet är för kort för att späka sig själv. Jag älskar godis!!! Jag vill ha godis!!! Så det så!!!
Tänk om jag skulle dö om någon vecka. Och så skulle jag inte ätit godis innan! Vilket slöseri! Nä, godis är min vän. Hoppas dock att "måttan" skulle vilja bli min vän också. Eller vi kunde väl bli bekanta åtminstone...
JULSLIPS
Min pappa har alltid burit kostym. Ja... Inte när han sover och sånt, men i vaket tillstånd bär han gärna skjorta, kavaj, matchande byxor och förstås slips!
Men på sista tiden har slipsarna fått samla damm. Det passar liksom inte med slips runt en stödkrage. Han har dock dekorerat sin hals med diverse scarfar. Han har sett riktigt konstnärlig ut!
Men nu så!
I morse opererades pappa. Vet inte riktigt hur det ser ut i nacken. Men kotorna är ihopskruvade på något vis. Allt verkar ha gått bra. Pappa är redan uppe och vandrar.
Så det verkar som att det kan bli slips runt pappas hals till jul trots allt!
Så nu vet ni vad ni kan köpa för julklapp till honom...
Meddelande från Asien
Jeff Lindström är i Asien. Där glider han omkring under två månader och äter god mat, blir magsjuk, blir frisk igen, upplever massa häftiga grejer och samlar på sig upplevelser.
Lite då och då skickar han ett meddelande på Facebook och berättar hur läget är. När han skriver blir det utan "å, ä och ö", ty dessa bokstäver finns inte på de datorer Jeff använder.
Häromdagen skickade Jeff ett meddelande och undrade om vi kunde ses och plugga monologer ganska snart efter det att han kommer hem. Jag svarade att det kunde vi absolut. Då kom följande meddelande från Jeff:
"Oh, vad skont att hora!"
Okej, det är inte humor på den högsta nivån, jag vet. Men likförbaskat är det rätt skoj, eller hur?!
Kommer detta vara Jeffs nya look efter resan?
Slutmördat?
Är det slut nu?
Jag kan inte riktigt smälta att det var de sista föreställningarna. Eventuellt ska vi spela ett par till i vår, för skolor i Katrineholm. Jag hoppas att det blir så. Det känns lite för sorgligt annars...
Mustasch
"Sen så kommer jag med mustaschen". Det finns en låt som går typ så. Tomas Andersson sjöng den i förra revyproduktionen. Mycket roligt, då Tomas har ett skägg med tillhörande mustasch som han har all anledning att vara stolt över.
Själv känner jag mig inte lika stolt över min ansiktsbehåring. Pincetten åker fram dagligen. Fingertopperna glider ständigt runt under näsan för att kontrollera mustaschläget.
AAAHHH!!!
Önskar att jag var cool, och bara struntade i det. Det skulle vara häftigt!
Men som den patetiska "följ-med-strömmen"-människa som jag tydligen är så nekar jag mina ansiktshår rätten att befinna sig på den plats där de enligt naturens lag hör hemma.
Jag är larvig.
Plötsligt händer det
Barnen blir äldre. Kanske ingen överraskning... Men en del saker förvånar dock.
Exempel nummer 1:
I går morse kikade dottern in i sovrummet innan hon begav sig till skolan och sa: "Hejdå. Och så ville jag bara säga att om du vill ha tag i pappa så får du ringa honom på jobbet för han har glömt sin mobil hemma"
Exempel nummer 2:
Nyss, på morgonkvisten. Jag är i vardagsrummet. Sonen går in i köket, säger: "Osten står kvar framme. Smöret också. Och locket är inte på." Sen hörde jag lite prasslande. Han plockade in ost och smör, utan att jag bad honom.
Inga gigantiska mirakel kanske. Men åh vad det värmer i hjärtat!
Omtanke. Ansvar. 12-åringar.
