Plötsligt
En sur uppstötning vandrar från hjärtat till halsen och tillbaka igen
Vad hände?
Vad gjorde du?
Jag vet inte
Jag är fullt upptagen med att bli besviken
Är Thomas Paul?
Ni som känner min make väl, vet att hans morgonhumör är skapt av självaste Hin Håle. Dock kompenseras detta med att han vid de flesta andra tider på dygnet är ett helgon.
Hur som haver fann vi den här bysten i Paris:
Thomas, väl medveten om sitt nyvakenhumör, gav genast statyn namnet "MorgonThomas". För den bistra snubben på statyn är otroligt lik Thomas.
Samma filur dök upp på fler ställen i Paris.
Vad är då detta för snubbe som ser ut att vara Thomas tvillingbror? Jo sörrni, det är en fransk poet vid namn Paul Verlaine (1844-1896). En bisexuell figur som var olycklig större delen av sitt liv och hade det allmänt jobbigt.
Ja, vad säger man om detta? Hänger det ihop på något sätt? Har Paul återuppstått? Om man ser på bilder av Thomas och hans familj så finns det tydliga tecken på att Thomas inte riktigt... hur ska man säga... ibland faller äpplet en bit från trädet trots allt!
Thomas har alltid varit fascinerad av Frankrike, av poeter och särskilt av 1800-talet. Thomas sexuella läggning kan man prata länge om...
Dock finns stora skillnader mellan de tu. Paul led av dyspepsi (sura uppstötningar, matsmältningssvårigheter) och det gör inte Thomas, tvärtom verkar hans mage tåla det mesta. Paul skrev poesi, det gör inte Thomas. Paul sköt sin älskare, det har jag svårt att tro att Thomas skulle vara kapabel att göra.
Ja... Vad tror ni?
Resultatet!
Så här blev det!
Förändringen fortsätter...
Rastlöst hår
Allt jag gör med håret är absolut inte snyggt, en del är supercoolt, ibland blir det traditionellt vackert. Men aldrig långvarigt.
Så nu sitter jag här, för tusende gången, med blekningsmedel i håret. Trots att jag vet att det förstör varenda kort hårstrå jag har på mitt huvud.
Men äh. Jag KÖÖÖR!!! MOHAHA!!!
Inget snask!
Nu är det dags igen. Nu ska jag låta bli fika, godis och annat snacks fram till Katrineholmsgalan 20 mars. Borde inte vara så svårt.
Jag lyckades stå emot alla kaloribomber i början av året, fem veckor i streck. Heja mig! Sen blev det sportlov och Paris-resa och annat kolijox, då åt jag vad jag ville.
Men nu ska jag ta tag i det igen. Är inne på dag fyra faktiskt. Känns fint. Igår blev jag dock vansinnigt sugen på en croissant. Frågade Thomas om en croissant räknas som fika... Eller om man kan låtsas att det är något annat. Men mitt samvete talade till sist om för mig att jag fick avstå det läckra bakverket.
Sen kan man ju fråga sig hur lämpligt det var att äta pommes frites från Sibylla till kvällsmat. Ha, ha, ha. Dubbelmoralen är min bästis!
Men en grej jag märkte när jag var i Paris var att mitt sötsug inte alls var lika stort som vanligt. Vi var inne i ett tiotal chokladbutiker, men jag köpte inget, för jag ville inte! Det luktade väldigt gott, och allt var oerhört vackert. Men snålvattnet rann inte. Märkligt va? Vem är jag om jag inte är chokladberoende?!!
(Båda bilderna är från vistelsen i Paris. En underbar resa.)
Insikter på museum
När jag vandrade på Musee du Orsay i Paris i söndags så tänkte jag på lite grejer. Dels tänkte jag på att dylika museum är finkultur och man vore enbart glad om ens barn ville förkovra sig i dem. Inte sant? Men allt våld, allt blod, all död som skildras, är det inte farligt för barnen? För det blir ju ett väldans ståhej kring våld på foto. Men det är ju på något sätt samma sak, bara med olika tiders uttrycksmedel. Samma med teater och film. Låt gärna ditt barn se någon halshuggas i en Shakespearpjäs eller i ett grekiskt drama, men håll för guds skull koll på vilken ålder filmen du hyr är ifrån!
Viss censur fanns det dock på Orsay. Kolla in denna tavla.
Den däckade mannens snopp är skyld av något som inte går att identifiera... Jag tvivlar på att konstnären målade tavlan så här från start. Det intressanta är att mönstret på det oidentifierbara "tyget" tycks vara hämtat från det intilliggande skynket, som om man hoppas att åskådaren ska köpa att det är ett skynke som används av de som sitter bakom och sen vandrar skynket mellan mannens ben och råkar lägga sig över hans kön.
Tänk er konstnärens besvikelse. Han får i uppdrag att måla en tavla som ska skildra ett urartat kalas, där alkohol och sexlustar tar över människans förstånd. Så när han visar resultatet säger uppdragsgivarna. "Mja, den är väl okej, men man ser den där mannens snopp. Så kan vi inte ha det!"
Och i nästa andetag säger uppdragsgivarna "Men den blå foten funkar!"
Tillbaka från Paris!
Nu är man tillbaka i Katrineholm... Och ja... Vädret kunde vara lite mer välkomnande tycker jag...
Från det ena... till det andra.
Nu tar det sig!
Jag var bara nääästan nöjd med mitt hår... Och ni vet hur störigt det är när man inte är riktigt nöjd med stråna på skallen. Alldeles för mycket energi går åt till att irritera sig på att man ser en smula dum ut.
Därför begav jag mig till frissan idag. Och så fixade hon till det! Nu är jag supernöjd! Megabautasupernöjd!
Helgen ska spenderas i Paris. Och nu slipper jag ödsla energi åt att störa mig på håret när jag är där. Bra va?!
Madam under jordenlänkar!
Modemet gjorde suuusen!!!
Vi bytte sladdar, router och modem. Och äntligen funkar det!
HURRA!
Dagen har spenderats på Busfabriken i Norrköping. Jag är helt slut, trots att jag bara satt still...
Internet är fantastiskt...
Internet strular och har så gjort i ett par månader. Vi har försökt ta tag i det hela. Ringer Telia gång på gång. Byter del efter del. Provar det ena och det andra.
En grej som tycks få datorn att bli lite gladare är att byta telefonjack. Har man tur så funkar internet en liten stund igen. Så i förrgår var datorerna inkopplade i hallen. I går i vardagsrummet. Idag i köket...
Så småningom hoppas vi på en mer hållbar lösning. I morgon byter vi modem och om inte det fungerar kommer en Teliasnubbe hit. Men än så länge skuttar vi runt bland jacken!
Dealing with snow
Sonen och jag har en deal. Om han följer med ut på en promenad om dagen så får han sitta vid datorn hur mycket han vill under sportlovet.
Man får tycka vad man vill om den dealen, men jag tycker den funkar bra!
Idag fick jag till och med fotografera Charlie under promenaden. Märkligt... Han brukar gömma sig bara man säger ordet "kamera".
Sprängd hårfärg
Men min hjärna är inte riktigt med i matchen, så jag glömde.
I morse hörde jag Carenina ropa på sina pappa. Det var något äckligt kletigt i badrummet på övervåningen. Thomas sprang och kollade. Carenina gissade att det var blod. Thomas gissade att det var bajs. Charlie gissade att det var kräks. Jag gissade på exploderad hårfärg.. Och jag hade rätt. He, he.
När man har katter så är det inte helt ovanligt att man bjuds på äckliga överraskningar lite här och var i hemmet. Men den här gången var det jag som stog för överraskningen. Varsågoda kära familj!
SOMMARPUSSEL FRÅN HELVETET
Så långt allt väl.
Hur sjutton ska man lyckas pussla ihop sommaren så alla blir nöjda? Hur ska man lyckas dela upp barnveckor så alla får ut så mycket som möjligt av ledigheten? Hur ska man lyckas lägga ledighet och aktiviteter på exakt rätt ställe?
Så många föräldrar som ska samsas om sina barn... Semesterveckor som ska matcha. Så mångas önskemål att ta hänsyn till.
Min man försöker desperat knåpa ihop ett system. Han skriver ut almanacksblad, fyller i med olika färger, skickar sms till sin exfru.
"Om vi har barnen de första två veckorna... Då kan de vara hos sina andra föräldrar de följande två... Men då ska dom åka till Frankrike, så det går inte. Men om vi har dom här i stället! Nej, då krockar det med att de ska iväg på Pride. Har du fått tag i Tomas (Charlies pappa)? Vad säger han? Nej, titta, nu har hon skrivit samma vecka två gånger..."
Tur att min man inte har något hår, för då skulle han slita så hårt i det...
Naturligtvis är det barnen som är viktigast. Det är dom ska må bäst. Det är vi alla överens om. Men likförbaskat är det ett pussel från helvetet.
Hoppas det ordnar sig snart så jag får en gladare man...
"Vi har ingen lokal"
Vi hoppades kunna spela i Skyddsrummet under Gröna Kulle. Men dessvärre finns det inte tillräckligt med utrymningsvägar om något skulle hända. Och så kan vi inte ha det!
Nu söker vi efter ett utrymme som andas tyngd... Grått och kallt (helst inte bokstavligt kallt) med schysst akustik. Förslag?!
Just det, gratis måste det vara. He, he...
Ett par bilder...
Här är några av de bilder Therese Fasth fotograferade för någon vecka sedan.
Jag bryr mig!
När jag gick på promenad för några veckor sedan hittade jag den här texten i snön... Hörrudu som skrev, jag bryr mig visst!
Teaterbesök från en annan stans
En tjej som gick teaterpedagogutbildningen tillsammans med mig vill åka på turné med en liten produktion hon regisserar. Klart man nappar på det! Kom till oss vettja!
Madam under jorden
Men det underbara, alldeles megafantastiska är ju vilken grej det här blev tillsammans med alla inblandade. JAG ÄLSKAR ER!!!
Kolla HÄR!!!
