Språklektion
Roliga människor i Norrköping
Först drog vi till tatueraren för att se vad som kan göras för att få mina tatueringar att se mer... sammanhängande ut.
Då var det en tatuerarsnubbe där som såg min nyaste tatuering. Han tittade noga på den, vände och vred på min arm och konstaterade att "Den där kommer du få problem med". Han menade att linjerna var för tunna, att färgen inte skulle bestå och att det var en allmänt kass tatuering.
Men sen skedde något intressant. För när jag nämnde att den var från Afrika, då uppstod totalvändningen Hubert. Helt plötsligt var inte tatueringen så tokig. Faktiskt var den jävligt frän! Dessutom skulle nog fan färgerna sitta kvar och det var en allmänt briljant tatuering!
Mycket spännande...
Sen drog syster och jag vidare till Ingelsta. På ICA Maxi fanns det tv-apparater för en raltivt billig summa. Frågan var om tv:n även gick att använda som dataskärm.
Jag fick ringa på en personal som kom och direkt sa att "Nä, det går inte. För det här är ingen dator".
Jag och min syster berättade att vi förstod att tv:n inte var en dator, men vi undrade om den gick att använda som skärm.
Personalmänniskan fortsatte att säga nej. Men jag och syster yster undrade då varför det stod på tv:n att den hade någon slags PC-anslutningsmöjlighet. Det kunde inte personalpricken riktigt svara på, så hon ringde en kollega och frågade "Inte är det en dator?", så fick hon svar och la på. Återigen förklarade personalmänniskan för oss att detta inte var en dator. Återigen förklarare vi för personalmänniskan att vi uppfattat detta, men att vi undrade över vad den här PC-anslutningssaken betydde.
Personalmänniskan ringde åter kollegan och undrade: "Den har ju en sån här PS-anslutning. Men det har väl inte med datorer att göra?". Hon fick något svar och la på. Förklarade sedan att hennes kollega skulle komma.
Kollegan kom. Tittade på tv:n och sa direkt "Jo, den går att använda som dataskärm. Här är uttaget."
Jupp. Så tv:n köptes. Och jajjamän, den går superfint att använda som data-skärm.
Dm är roliga i Norrköping.
Tålamod
"Har ni någon tid idag? Inte..? Okej... Men då var det inget..."
Jag ringer till tatueraren:
"Ni råkar inte ha någon tid nu, typ idag? Inte? Nä, men då var det inget..."
Jag går till optikern och ska köpa fler linser:
"Måste jag verkligen boka in en ny synundersökning? Kan jag inte få köpa linser ändå? Inte? Nä, men då struntar jag i det."
Om saker och ting inte sker med det samma så kryper det i kroppen och jag vill sprängas!!!
Kära Bullen, är jag normal?
Vila i Fridh
Spännande och förbaskat kul!
Vi vet fortfarande inte vem ska spela rollen som pappa Henry som är i 60-årsåldern. Tips?
Idag kommer Henryrollen att läsas av min pappa, så att man får rätt röst på karaktären. Det ska bli väääldigt roligt att höra honom läsa!
Snälla Jocke hoppar in i Jeffs roll också. Lite klurigt för Jeff att läsa då han befinner sig i asiga Asien.
Pirr, pirr.
Jul, jul, strålande jul...
Alltså, jag känner på mig att det blir en extra mysig jul i år. Jag vet inte riktigt varför. Men det känns som att den kan bli avslappnad och bara skön. Hoppas jag har rätt.
Vem vet. Jag kanske bakar ett gäng pepparkakor. Bara för att!
Att prata om sig själv
Idag intervjuades jag av tidningen Succé. Det var inte otäckt, inte konstigt, inte asapirrigt. Bara kul. Jag tycker om att prata om mig själv.
Jobbigt att ha dåligt minne bara. Man låter lätt oseriös när man inte kan presentera korrekta faktadetaljer. Men det får jag bjussa på.
Jag är nyfiken på hur den färdiga intervjun kommer att se ut i tidningen. Vi pratade oavbrutet i en och en halv timme... Hon skulle lätt kunna göra vilka vinklingar som helst... Hoppas hon är snäll. He, he.
En superkulig grej är att Lena Björnsbråten ska sminka mig nästa vecka, så ska vi ta foton till intervjun. Vi ska göra något dramatiskt. Mohaha!!!
Jupp. Nu ska jag mata vattendjuren. Adjöss.
Jag vill också vara Strindberg
Jag vill också vara Strindberg! Jag vill också ha skrivit Fadern! (Särskilt på bara ett par veckor som August gjorde)
Jag vill att mina pjäser också sätts upp på dom stora scenerna i självaste huvudstaden.
Jag vill att någon av mina karaktärer också spelas av Kjell Bergkvist.
Jag vill att... att... Jag vill också få massa pengar för att jag skriver pjäser!
omedveten god gärning
Jag, Annicka, Rodi och Linus skulle se två föreställningar i Stockholm. Först Stormen på Dramaten och sen Fadern på Stadsteatern. Det var bara det att Linus glömt bort alltihop. När han blev påmind om tjolabaloet hade han lovat bort sig på kvällen så han skulle bara hinna se första pjäsen.
Stormen var helt okej. En fin pjäs med en strålande Jonas Karlsson. Dock blev man en smula besviken på Örjan Ramberg som lyckades sjabbla bort sin huvudroll.
När vi (utan Linus då) gick för att se Fadern ville jag lämna in vår restbiljett. Mannen i kassan förklarade att de inte köpte tillbaka några biljetter. Jag tyckte han kunde ta den ändå, utan pengar. "För tänk om någon kommer och vill se föreställningen så får han inte det men det finns en tom stol därinne." "Vaddå, ska jag bara ge bort biljetten gratis då?" undrade kassamannen. Ja, det får du väl, tyckte jag. Bättre det än att en stol står tom. Detta tyckte kassamannen var väldigt snällt. Och det får man väl tycka.
Och det kom en man, som hellre ville se teater än bio innan hans tåg gick. Och helt snopet fick han en gratisbiljett. Jag berättade för honom att han hade Linus att tacka för den.
Det var en alldeles strålande uppsättning av Fadern. Kjell Bergkvist var helt galet tokbriljant!
I applådtacket vände sig gratistittarmannen till mig och med tårar i ögonen sa han: "Hälsa Linus och tacka från mig. Och jag hoppas att Linus får en lika fantastisk upplevelse tillbaka."
Linus är en god människa.
ögonlaser
Jag hoppas, hoppas, hoppas...
Sen måste jag bara kämpa med mitt tålamod. För naturligtvis får jag ingen tid nu på stört. Förmodligen inte i år. Och då ska jag duktigt vänta... Vänta och vänta... Utan att klaga. Jajjamän...
My heads on fire!!!
Jag byter hårfärg och frisyr hela tiden. Vet inte varför. Min rastlösa själ använder håret som symbol kanske.
En kollega till mig sa att när man är missnöjd med livet och sitt förhållande, känner sig inlåst och fången, då är det enda man kan göra att "byta stolar i sin cell". Och med det menade han att en del försöker bli lyckligare genom att måla om hemma, byta möbler, gardiner, tapeter och så vidare.
Jag kanske gör likadant. Fast med håret. Jag är fast i mig själv, och det finns inget jag kan göra åt det. Då byter jag ut stolarna i cellen. Jag färgar håret. Eller?
Äh...
Mount Mårdstigen
Under drygt ett års tid har vi försökt skapa Värmbols högsta punkt. Mount Mårdstigen!
Än så länge finns två sängar, två soffor, något bord, en fåtölj och annat smått och gott i högen på sidan av huset. Men nu ger vi upp. När jag betraktar bilden inser jag att vi borde byggt mer på höjden. Antar att vi var ute efter en stabil bas. Men ack, det tog för lång tid.
Kärran är bokad och idag bär det av till soptippen.
Det är dags för nya mål! Tips?
Jag är en ganska frisk person
Vad är det frågan om?
Jag måste banne mig ut och promenera mer i friska luften, inmundiga fler vitaminer, dricka vatten och... ja, det får räcka. Så att immunförsvaret får sig en boost!
Har sett lite film när jag varit sjuk. Snabba cash, Brothers och Youth in revolt. Sistnämnda rekommenderas tämligen kraftfullt. En helmysig och halvgalen komedi. Passar superbra när man bäddat ner sig i soffan och tycker synd om sig själv.
MONSTRET
http://www.sabirding.co.za/ringtones/flash/n0013.html
Klicka på länken och lyssna på det ljud som höll mig vaken en natt i Kenya... Hur kan det gulliga lilla djuret låta som ett monster? Hur?!!
Afrika
KENYA:
Vi har matat giraffer. Deras tungor är blå, muskulösa, varma och fuktiga.
Vi besökte en fabrik där man tillverkar saker i lera. Främst pärlor till smycken, men även serviser och annat. Det här är att supercoolt ställe, för alla anställda är ensamstående mödrar. Det är alltså en slags arbetsåtgärd. Ingen sitter och blir rik på det här företaget. Allt går ut på att hjälpa kvinnorna. KAZURI är namnet på företaget. 
Jorden är röd. Och det mesta av arbetet sker utan maskiner. Som här, där en man ämnar plantera träd i Karen Blixens trädgård.
Som sett på TV. Visst studsas det. Männen utmanar varandra i höjdstudsning för att se vem som ska få bästa tjejen. Det här fotot är taget i en Samburu-by. Byborna är nomader. De lever i små hyddor. Männen får ha fler fruar. De dricker blod. Och allt är alldeles sant.
Beatrice Chili bor i Samburu-byn. Det visade sig att hon är en riktig pärla som kämpar för kvinnornas rättigheter. Beatrice, tillsammans med många andra, vill exempelvis att man ska sluta med omskärelse på kvinnor. Den här tjejen är helt fantastisk, och vi är numera mailkompisar. Internet är fantastiskt!
Vi åkte på en hel del "game-drives". (Det är då man verkligen är ute och kollar efter djur.) Vårt gäng fick resa i två små minibussar. Här ser ni hur nära djuren man kunde komma. Det är helt, helt otroligt!!!
Här blick Charlie ut från Tree Tops där vi bodde en natt. Ett trä-ställe som är uppbyggt på stolpar, precis vid ett vattenhål, för att man ska komma så nära djuren som möjligt. Det här plejset går ut på att djuren kommer till dig, istället för att du kommer till djuren.
Vi lyckades se The Big Five. Vi såg alltså lejon, vattenbuffel, leopard, elefant och noshörning!
Kvinna från en Masai-by. I den byn är hyddorna gjorda av kodynga. Ja, det mesta är av kobajs faktiskt. Och ju mer flugor som surrar, desto mer power har man. Ty många flugor tyder på mycket kodynga vilket i sin tur betyder att man har många kor, således är man rik. Så flugorna viftas aldrig bort utan får gärna klättra omkring i ögonen...
En av masaierna visade upp sin tatuering. Den görs med hjälp av glödande kol. Allt handlar om att visa hur macho man är och hur mycket stryk man tål...
Masaien undrade om vi också har tatueringar. Jag visade mina, varpå han undrade om det gjorde ont att göra dom. Sedan masaien berättat att de använder glödande kol för att göra sina taueringar så kunde jag inget annat än att säga att "Nä, det gör inte särskilt ont". Allt är verkligen relativt. Våra tatueringar gör mer ont än gnuggisar, men mindre ont än masaitatueringar!
Jag älskar elefanter!
Öl är gott. Öl som drickes bland gnuer i ett naturreservat är godast i universum!!! Ölen heter Tusker.
Detta är en Trädgrävling. Den levde i ett träd precis utanför det tält vi bodde i under ett par nätter. Trädgrävlingen är så söt så man får hicka... MEN!!! Nattetid låter den som ett monster. Jag lovar! ETT MONSTER!!! Det bankades och skreks som om... Som om själva djävulen befann sig i trädgården! Skenet bedrar gott folk, skenet bedrar...
Så här såg det ut.
Vi besökte en restaurang som heter Carnivore. Där fick vi äta krokodil, struts, kamel och massa annat märkligt. Mycket av det var supergott. På bilden ser ni en bit oxtestikel. Det var ICKE gott...
Apor, apor, överallt apor. Den här satt på vår balkong i Mombasa. Det gällde att passa balkongdörren annars så skulle aporna snart vara på rummet och söka igenom allt för att hitta lite gottis. Vid restaurangerna fanns personal utrustad med slangbellor för att hålla koll på snyltarna. Men apor är snabba. Mycket snabba...
När man vistades på stranden i Mombasa hade man fullt sjå med att hålla försäljarna ifrån sig. Inte ens när vi satt på kamelryggen fick vi vara helt ifred. Men rackarns vad kul det var att rida runt på de vackra djuren! Vi har tyvärr inga bilder från när vi snorklade. Men det var också helt dunderkul! Och Indiska Oceanen är salt, det kan jag lova... Och solen bränner, det kan jag lova...
Jag lyckades få en tatuering från Afrika! Supermegabautaskickliga taueraren Newton Omondi Wasonga nålade in en sjöhäst på min arm. Egentligen hade jag tänkt tatuera mig i nacken, men det gick inte eftersom nacken var sönderbränd av solen... (Charlie har tagit denna underbara bild)
Och så här såg det ut.
Och så här såg det ut.
Och så här såg det ut.
Och sen reste vi hem till ett vintrigt Sverige.
Tillbaka
Nu är jag tillbaka!!!
Efter att ha spenderat två veckor i Afrika tillsammans med min son sitter jag åter här vid datorn i svenska Sverige. Jag är yr som en tok, både fysiskt och psykiskt.
Jag har sett masaier, elefanter, hyddor av kodynga, Indiska Oceanen, babianer... WOW!!!
Charlie och jag tog ungefär tusen bilder. Vi filmade lite också, med min brors kamera, som ska tåla att filma under vatten... Men den blev lite ledsen efter att ha fått följa med på snorkeltur så det kan bli så att vi får nöja oss med stillbilderna.
Men framför allt ska jag njuta av bilderna jag har i skallen!!!
Och hörrni:
HARAKA HARAKA HAINA BARAKA!!!
