wistbacka

Nu är teaterprojektet Vincent slut. Vi har spelat de sista föreställningarna i Gamla Vattentornet i Katrineholm. Det har varit en underbar resa. Jag hoppas att det inte var någon form av nybörjartur, jag hoppas att Teater Orkas nästa projekt blir lika givande och lustfyllt.

Tack alla som var med. Tack alla som kom och tittade. Ett kärt minne bor nu i mitt hjärta.

Idag är en glad dag. Det pirrar i kroppen. Solen skiner. Stockholm väntar. Sonen och jag ska på miniresa, kolla Hammerfall på Gröna Lund, bo på mysigt vandrarhem. I morgon återvänder jag till Katrineholm och två föreställningar av Vincent.

Jag mår bra och är glad.

Så är´t!



(Översta fotot är taget av Therese Fasth)

Flera gånger om dagen attackeras jag av insikten om hur groteskt ful jag är. Paniken blir okontrollerbar och jag inser att jag måste operera mig för att kunna stå ut med att existera i min egen kropp.

Detta är en fruktansvärd sanning.

För någon vecka sen bestämde jag mig för att det fick vara nog! Det är inte det att jag vill bli vacker som en fotomodell. Jag vill bara inte lägga ner all denna tid och energi på att tänka på hur missbildad jag känner mig.

Hängmagen måste bort! Tuttarna måste lyftas upp! Ögonlocken måste karvas i! Desperat googlade jag runt bland diverse kliniker. Till slut fastnade jag för ett företag som inte kändes alldeles för sliskigt. Den totala kostnaden för ingreppen skulle uppgå till cirka hundra tusen kronor.

Hundra tusen kronor... Sug på den...

Min allra högsta dröm är att åka på safariresa till Sydafrika. En dröm jag aldrig trott jag skulle genomföra, det är ju så otroligt dyrt. Hur kommer det sig att jag är villig att ta ett lån på hundra tusen kronor för att göra våld på min fullt fungerande kropp i stället för att spendera samma summa på min dröm?

Jag har därför gjort en deal med mig själv.

Om jag lovar att inte operera mig så ska jag, om drygt ett år, ta ett lån på hundra tusen kronor och åka på den där safariresan.

Varje gång jag känner panik över min kropp så byter jag ut paniken mot tanken på en högst verklig safariresa. Från negativt till positivt. Och det är alldeles sant!

Om jag är så lättlurad att jag kan tro att jag måste operera mig för att bli nöjd med mig själv, så borde jag väl kunna lura mig själv genom att locka med min högsta dröm?

För vad f*n spelar hängmage och hängbröst för roll när man får se livs levande giraffer, lejon och elefanter i deras naturliga miljö?

I sovrummet har vi fin konst. En underbar tavla tillverkad av Stine van Wynsberghe.

Under tavlan har vi skapat ett eget konstverk. En färgsprakande klädhög som fungerar som en evighetsmaskin. För ibland försöker vi rensa bort klädhögen, men på bara ett par timmar har den börjat återskapa sig själv. Nu har vi vant oss och accepterat fenomenet.

Katten Lisa älskar klädhögen. Som ett körsbär kröner hon klädbakelsen.

Alltså... Det är ganska fint, inte sant?

Nu har vi haft genrep på föreställningen VINCENT. Det gick mycket, mycket bra. Jag är lycklig, nöjd och stolt. Och samtidigt är jag fylld av en märklig känsla. En slags... sorg. Vet inte var den kommer ifrån, men det är förmodligen logiskt på något sätt.

Publiken var nöjd. Ensemblen var nöjd. Och Vattentornet var iskallt. Allt var med andra ord precis som det skulle.

Imorgon är det premiär. 19:00. Jag är lycklig och rädd.

http://kkuriren.se/nyheter/katrineholm/1.362602 Joakim Lang har fått en roll i den kommande storfilmen "Tusen gånger starkare". Jag blir så glad så jag spricker, syr ihop mig och spricker igen!

Jocke förtjänar verkligen all framgång som skådespelare. Han är briljant både på och bakom scenen. När vi repeterade och spelade pjäsen "Grå själ under vit snö" så fick Jocke en idé. Han *pärlade halsbandssvampar åt alla i ensemblen. En svamp i veckan delade han ut, varje svamp i en för individen vald färg. Jag fick rosa!

Jag hoppas att den här filmrollen är den första av många, många, många...

Om ni vill se Jocke innan filmen, så hoppas jag ni kommer och tittar på dramat VINCENT i Gamla Vattentornet i Katrineholm. Premiär fredag 22 maj, klockan 19:00. Biljetter köpes i Spelbutiken på Kvarnen, Katrineholm. 100 kronor för vuxna och 20 kronor för ungdomar till och med arton år. Jag lovar att Jocke är helt lysande i föreställningen!


*Att pärla är att göra såna pärlplattor ni vet. Plastpärlor som man sen stryker på med strykjärn så pärlorna fastnar i varandra.

Förresten...

Det är väääldigt kallt i Gamla Vattentornet!

Teaterrepetitionerna av VINCENT är väldigt snörvliga...


Teater Orkas producent Annicka Halvarsson poserar vi Gamla vattentornet i Katrineholm.

Nu befinner jag mig i en märklig del av VINCENTprocessen. På fredag klockan 19:00 är det premiär. Jag känner att vi är i fas. Lite småsaker ska fixas, men det är inget som inte är fixat till genrepet på torsdag.

Jag är lugn. Avslappnad. Och otroligt nervös. En märklig kombination som jag inte upplevt i såna här sammanhang tidigare.

Jag tror det beror på att allt är som det ska. Jag är så lycklig över ensmeblens arbete.
Därför lugn och avslappnad.

Samtidigt börjar premiären närma sig. Om några dagar ska jag blotta mig för offentligheten. Visa mitt kärleksbarn och få det bedömt av publikens ögon och hjärtan.
Därför nervös.

Får slängar av "Vem f-n tror jag att jag är" varvat med "Jäklar vad stolt jag är".

Hu... Creepy...

Det märks att vi börjar närma oss målet nu. Vid gårdagens repetition av VINCENT föll många pusselbitar på plats. Ett skönt flyt har uppstått, såväl i som mellan scenerna. De medverkande har hittat sina roller och Katrineholmarna kan förebereda sig på att bli redigt imponerade av maffiga skådespelarinsatser!

Anders och Karin Bergfjord bidrog för första gången igår med all musik som ska vara med i föreställningen. Och dom har verkligen lyckats hitta exakt rätt stil för den här pjäsen. Det är absurdt och lite magiskt, med en tragisk underton, men ändå lättsmält. Det ni!

Lars Halvarsson satte ljuset, som är helt briljant. Det är enkelt men ack så effektfullt! Han har tagit tillvara på lokalens speciella egenskaper och bara liksom... gjort det hur läckert som helst.

Annicka Halvarsson hade skaffat fram fönsterkuvert, sängben, pengar och annat. Motorcykeltidningar och filtar är på gång. Annicka är en fantastisk producent som hela tiden är positiv och driver framåt.

Vägen fram till målet är ofta det viktigaste. Särskilt när det handlar om produktioner där man arbetar ideellt, för den konstnärliga själens och egots skull. Och redan nu har jag funnit en enorm tillfredsställelse med projekt VINCENT. Sen kan man ju alltid hoppas, som bonus, att slutprodukten blir lika vacker som vägen fram till den.

Anna Gustafsson, Joakim Lang, Rodi Ellilä, Ellinor Linder.

De underbara skådespelarna som medverkar i VINCENT.

Premiär 22 maj, klockan 19:00 i Gamla Vattentornet i Katrineholm.

Nu är biljetterna släppta och jag håller tummarna för att Katrineholmarna har vilja, ork och lust att gå och se någon av de sex föreställningar som ges nu i maj.

Här kommer lite bilder från dagens repetition.