Mord-människor om mord på människor
Urban Århammar är en redig klippa! Han gör superfina reportage. Fotar, skriver, filmar.
Klicka på bilden och kolla in Urbans webb-tv-reportage där MORD-människor pratar om mord på människor.
Klicka på bilden och kolla in Urbans webb-tv-reportage där MORD-människor pratar om mord på människor.
dramalektioner
Jag har en del dramalektioner med gymnasieelever. De flesta av dessa elever har inte valt drama själva, det ingår bara i utbildningen och är således ett nödvändigt ont.
De flesta har aldrig sett teater, på riktigt. Någon har sett Mamma Mia i Stockholm. Någon har sett Stefan och Krister. Men inte mer än så.
Det bästa jag vet när jag har de här lektionerna är när jag kan få bjuda på lite "riktig" teater. Jag och Andreas Wetell (dramalärare som även är skådespelare i MORD) har spelat en scen för dom. Igår spelade Annicka Halvarsson och Rodi Ellilä upp en scen från MORD för en klass.
Eleverna blir helt uppslukade av teatervärlden direkt. De analyserar. De fascineras. De diskuterar.
För det är onekligen något magiskt med teater. Känslan av "här och nu". Att se människor som vågar leva sig in i en annan roll, som vågar lita på sina medskådespelare, som vågar uttrycka känslor offentligt.
Igår undrade en av eleverna varför vi inte spelar MORD i Tallåsaulan. Varför spelar vi på ett ställe där vi bara har 30 publikplatser. Jag förklarade att när man spelar teater i Katrineholm så behöver man inte fler publikplatser, för vi har ingen sådan teatertradition som gör att folk går man ur huse för att se varje pjäs. Han tyckte det var märkligt. Detta trots att eleven i fråga själv aldrig sett en hel pjäs.
Ibland får jag en känsla av att teater är något förlegat som inte håller i det moderna samhället. Men när mina gymnasieelever får se dessa små teaterstycken så förstår jag att känslan är fel. Teater är viktigt. Kanske än viktigare just nu.
De flesta har aldrig sett teater, på riktigt. Någon har sett Mamma Mia i Stockholm. Någon har sett Stefan och Krister. Men inte mer än så.
Det bästa jag vet när jag har de här lektionerna är när jag kan få bjuda på lite "riktig" teater. Jag och Andreas Wetell (dramalärare som även är skådespelare i MORD) har spelat en scen för dom. Igår spelade Annicka Halvarsson och Rodi Ellilä upp en scen från MORD för en klass.
Eleverna blir helt uppslukade av teatervärlden direkt. De analyserar. De fascineras. De diskuterar.
För det är onekligen något magiskt med teater. Känslan av "här och nu". Att se människor som vågar leva sig in i en annan roll, som vågar lita på sina medskådespelare, som vågar uttrycka känslor offentligt.
Igår undrade en av eleverna varför vi inte spelar MORD i Tallåsaulan. Varför spelar vi på ett ställe där vi bara har 30 publikplatser. Jag förklarade att när man spelar teater i Katrineholm så behöver man inte fler publikplatser, för vi har ingen sådan teatertradition som gör att folk går man ur huse för att se varje pjäs. Han tyckte det var märkligt. Detta trots att eleven i fråga själv aldrig sett en hel pjäs.
Ibland får jag en känsla av att teater är något förlegat som inte håller i det moderna samhället. Men när mina gymnasieelever får se dessa små teaterstycken så förstår jag att känslan är fel. Teater är viktigt. Kanske än viktigare just nu.
Musjakt!
Essi, vår tiger, har precis fångat en mus. I skrivande stund är hon förmodligen fortfarande ute och leker med den. Och musen är med största sannolikhet fortfarande levande. För när jag följde efter Essi med kameran så visade hon inga tecken på att vilja ha ihjäl den kvickt. Näpp, här ska lekas!
Men nu har jag lämnat Essi och musen ifred. För det märktes att hon tyckte det var irriterande att vara förföljd av både kamera och kattkompisar...
"Mitt i naturen", släng dig i väggen. Kolla in detta:
INIFRÅN
Teatergruppen VIP från DuD repeterar just nu sin pjäs "INIFRÅN". 13 oktober är det föreställning.
Pjäsen handlar om en bunt med fångar som genomgår en ny terapiform. En slags hjärntvätt som går ut på att endast positiva tankar är tillåtna. Alla vaken tid spenderas vid en växt som fången ska vårda ömt och ge kärlek. För att lära sig respektera annat liv.
Låter det konstigt? Det ÄR konstigt. Och bra!!!
MORDENSEMBLEN
Idag kom Katrineholmskuriren till MORDrepetitionen på besök. När ensemblen satte sig på scenen för att låta sig intervjuas kunde jag inte låta bli att fotografera de underbara skådespelarna. Kolla in dessa fantastiska människor som lägger ner så mycket tid, energi och lust i MORDprojektet. Helt utan ersättning. Bara för att de vill!
Jag vill så gärna tala om för var och en av de medverkande hur mycket deras insats betyder. För projektet, för mig, för Katrineholm, för Teater Orka. Jag vet bara inte hur jag ska få orden att räcka till.
På bilden ser ni Maria Brusman och Rodi Ellilä lite bakom. Från vänster fram har ni Joakim Lang, Anna Gustafsson, Linus Nystedt, Annicka Halvarsson och Andreas Wetell.
Med i föreställningen är också Tommie Young Campbell, Beatrice Edling och Kristina Issa.
Sen har vi ju Karin Bergfjord som sångerska och pianist. Marielle Lind på smink och hår. Ljuset har fixats av Lars Halvarsson och sköts av Louise Griffin Lindahl, Julia Gilander och Kajsa Råström.
Och så ska Urban Århammar filma också! Hurra!
Ni är underbara, hela högen!!!
Må Teater Orka orka vidare.
Jag vill så gärna tala om för var och en av de medverkande hur mycket deras insats betyder. För projektet, för mig, för Katrineholm, för Teater Orka. Jag vet bara inte hur jag ska få orden att räcka till.
På bilden ser ni Maria Brusman och Rodi Ellilä lite bakom. Från vänster fram har ni Joakim Lang, Anna Gustafsson, Linus Nystedt, Annicka Halvarsson och Andreas Wetell.
Med i föreställningen är också Tommie Young Campbell, Beatrice Edling och Kristina Issa.
Sen har vi ju Karin Bergfjord som sångerska och pianist. Marielle Lind på smink och hår. Ljuset har fixats av Lars Halvarsson och sköts av Louise Griffin Lindahl, Julia Gilander och Kajsa Råström.
Och så ska Urban Århammar filma också! Hurra!
Ni är underbara, hela högen!!!
Må Teater Orka orka vidare.
MORD PÅ STAN
Världens coolaste banderoll sitter nu uppe på Drottninggatan!
Här är mannen som monterade upp skönheten.
Så vansinnigt läckert. Bästa Annickas idé förstås.
Kan inte låta bli att ha med bilden jag tog innan jag fotade banderollen. Här snackar vi Lunchmöte.
Wall of fame
Ibland händer det märkliga saker i livet. Som när man får sitta på en tunnelvägg tillsammans med 18 andra människor. Det är med skräckblandad förtjusning jag försöker inse att jag finns till allmän beskådan 24 timmar om dygnet mitt på stan.
Undrar om någon kommer rita mustasch på mig...
Undrar om någon kommer rita mustasch på mig...
Först kom ingenting...
Först kom ingenting, sen kom ingenting, sen kom ingenting...
Teater Orka, alltså Annicka Halvarsson och jag, ville ha ett nytt manus att bita tag i. För snart är det premiär på MORD och vi vill ha något att se fram emot efteråt.
Vi kom på en idé, jag försökte skriva. Men det hände inget. Vi kom på en idé till, jag försökte skriva. Men det hände inget. En tredje idé, samma sak. Vi justerade idén. Ändå inget. Vi justerade idén än en gång. PANG!
Fingrarna fladdrade som fjärilsvingar på tangentbordet. Smatter, smatter, smatter.
Men allt var inte frid och fröjd än. Nej, nej, nej. Det visade sig att berättelsen blev alldeles för stark! Det blev alldeles för mycket! Karaktärerna gick igenom så ofantligt mycket och levde verkligen rövare i min hjärna.
Det kändes som att vi råkat öppna en liten låda, och vi hade ingen aning om vilka konsekvenser det skulle få. Vilket är ironiskt, eftersom just en sådan låda finns med i manus...
Manuset fick andas en smula, och jag skrev lite till. Kanske att det blev en smula mer lättsamt nu?
Igår hade vi en fuskgenomläsning av manuset. Så jag skulle få höra hur det bör bearbetas. Jag menar, det är en sak att höra rösterna i mitt huvud när jag skriver, en helt annan att höra andra människors tolkning av orden.
Och det känns mycket, mycket bra. Det är fortfarande tungt, mastigt, starkt och långt ifrån lättsamt. Men uj, uj, uj, vad kul det här ska bli...
Arbetsnamnet är: Familjehemligheter
Teater Orka, alltså Annicka Halvarsson och jag, ville ha ett nytt manus att bita tag i. För snart är det premiär på MORD och vi vill ha något att se fram emot efteråt.
Vi kom på en idé, jag försökte skriva. Men det hände inget. Vi kom på en idé till, jag försökte skriva. Men det hände inget. En tredje idé, samma sak. Vi justerade idén. Ändå inget. Vi justerade idén än en gång. PANG!
Fingrarna fladdrade som fjärilsvingar på tangentbordet. Smatter, smatter, smatter.
Men allt var inte frid och fröjd än. Nej, nej, nej. Det visade sig att berättelsen blev alldeles för stark! Det blev alldeles för mycket! Karaktärerna gick igenom så ofantligt mycket och levde verkligen rövare i min hjärna.
Det kändes som att vi råkat öppna en liten låda, och vi hade ingen aning om vilka konsekvenser det skulle få. Vilket är ironiskt, eftersom just en sådan låda finns med i manus...
Manuset fick andas en smula, och jag skrev lite till. Kanske att det blev en smula mer lättsamt nu?
Igår hade vi en fuskgenomläsning av manuset. Så jag skulle få höra hur det bör bearbetas. Jag menar, det är en sak att höra rösterna i mitt huvud när jag skriver, en helt annan att höra andra människors tolkning av orden.
Och det känns mycket, mycket bra. Det är fortfarande tungt, mastigt, starkt och långt ifrån lättsamt. Men uj, uj, uj, vad kul det här ska bli...
Arbetsnamnet är: Familjehemligheter
Jippi!!!
Min man skickade ett sms och berättade vilken bra start han fått på dagen då han blivit bjuden på glass på jobbet. Men kolla in min start då:
BURSPRÅK
Ordet "burspråk" kan man fundera över. Det gjorde i alla fall jag och en kollega för någon månad sedan. Var kommer det ifrån. Varför heter det just "burspråk". Vi ventilerade olika idéer. Hade det att göra med att den lilla utbyggnaden påminner om en bur? Att man pratar med varandra där?
Idag fick jag svaret. Kollegan hade kollat upp ordet på Wikipedia.
Svaret löd: I arkitekturen är ett burspråk en grund utbyggnad i fasaden som är övertäckt och vanligen saknar kontakt med marken. Burspråk var särskilt vanliga under medeltiden, renässans och 1800-talet. Ordet kommer från lågtyskans "bur sprake" som betyder ungefär ”överläggning bland borgare”.
Mja, vi var inte helt ute och cyklade i våra teorier.
Idag fick jag svaret. Kollegan hade kollat upp ordet på Wikipedia.
Svaret löd: I arkitekturen är ett burspråk en grund utbyggnad i fasaden som är övertäckt och vanligen saknar kontakt med marken. Burspråk var särskilt vanliga under medeltiden, renässans och 1800-talet. Ordet kommer från lågtyskans "bur sprake" som betyder ungefär ”överläggning bland borgare”.
Mja, vi var inte helt ute och cyklade i våra teorier.
Red dead redemption
Rubriken passar inte... Men jag tänkte skriva något fyndigt apropå mina röda grymma brillor som åter får sitta på min näsa. Men det enda som ploppade upp i huvudet vad Red dead redemption eftersom Andreas Wetell från MORD pratade om det spelet igår på teaterrepetitionen. Andreas fick ett Playstation 3 av sin fru i morgongåva när de gifte sig här i somras. "Det ångrar hon varje dag" berättade han igår.
Ja, ja! Min brillor var det!
Nu är dom alltså tillbaka. Stelopererade. Thomas tog fram hobbylimmet och showed no mercy! Så, det går inte att fälla ihop dom längre. Men huvudsaken är ju att de går att använda! Weehooo!!!
Tänkte här lägga upp en bild på mig, min frukostmacka och de röda brillorna. Men det är ju SÅ mycket roligare att lägga ut en bild från Joakim Langs galapremiär i torsdags!
Här har jag inte mina röda sköningar på näsan. Men som ni ser så är jag röd så det räcker i alla fall.
Mattias Winther som tog fotografiet lär inte glömma den här familjen trots att vi var 6 personer av cirka 200 besökare. Anledningen? Han trampade i en marschall precis när fotografiet togs så hela dojan och nederdelen av brallan blev helt steariniga. MOHAHA!!! The curse of the Andersson-Wistbacka-Sjöstrand-Hoinard-family!!!
JUST DET!
På tal om steloperationer så håller vi tummarna för pappa och hans nacke. Här är det inte hobbylim som gäller hoppas jag... Men inom snar framtid ska den trasiga nacken förhoppningsvis fixas ordentligt, äntligen.
BARA EN SAK TILL!!!
Kolla in fotot. Ser ni min son? När blev han så där gammal?!! NÄR?!!
Mordrepetitionerna fortsätter...
Att repetera föreställningen MORD är verkligen så fantastiskt, underbart och helt otroligt roligt. Jag älskar den låtsasvärld vi kliver in i. Allt annat försvinner och jag känner mig hemma. Det känns som att det är där jag ska vara! Det onaturliga blir det naturliga.
Tommie Young Campbell och Rodi Ellilä.
Rodi Ellilä och Tommie Young Campbell.
Rodi Ellilä.
Tommie Young Campbell.
Tommie Young Campbell och Rodi Ellilä.
Rodi Ellilä och Tommie Young Campbell.
Rodi Ellilä.
Tommie Young Campbell.
Broken brills
Tänkte börja använda mina röda glasögon igen. Men det tänkte inte dom... Måhända kände dom sig övergivna, dissade. Så nu hämnades de med att att gå sönder.
Men skam den som ger sig. Kanske, kanske, kaaanske kan jag laga dom. Optikern kunde inte hjälpa mig. Men själv är bäste dräng!
Men skam den som ger sig. Kanske, kanske, kaaanske kan jag laga dom. Optikern kunde inte hjälpa mig. Men själv är bäste dräng!
Kattbröd
I vår brödkorg ligger en katt.
Som god medicin
Är katt i din korg
Ty bort flyger så
Båd ilska och sorg
En stund av just här
En stund av just nu
Allt annat glöms bort
Det är katt, det är du
Som god medicin
Är katt i din korg
Ty bort flyger så
Båd ilska och sorg
En stund av just här
En stund av just nu
Allt annat glöms bort
Det är katt, det är du
Galapremiär
I kväll fick man gå på galapremiär, i lilla Katrineholm minsann. Världens bästa Joakim Lang hade ordnat värsta happeningen på Cosmos.
Anledningen var att filmen "Tusen gånger starkare" har premiär i morgon, och Jocke har en roll i filmen.
Så nu blev det alltså förhandsvisning. Alla gäster var uppklädda och röda mattan var utrullad. Flera skådespelare från filmen hade kommit. Stämningen var på topp.
Filmen är tänkvärd. Det som imponerar mest är alla de unga talanger som agerar på ett mycket trovärdigt sätt.
Hm... Tycker nog att Jocke ska bli en riktig stjärna nu! Japp, så tycker jag!
Anledningen var att filmen "Tusen gånger starkare" har premiär i morgon, och Jocke har en roll i filmen.
Så nu blev det alltså förhandsvisning. Alla gäster var uppklädda och röda mattan var utrullad. Flera skådespelare från filmen hade kommit. Stämningen var på topp.
Filmen är tänkvärd. Det som imponerar mest är alla de unga talanger som agerar på ett mycket trovärdigt sätt.
Hm... Tycker nog att Jocke ska bli en riktig stjärna nu! Japp, så tycker jag!
Charlie och Yin
Vi älskar våra katter. Det finns inget mer att säga.
KULTURVANDRING
På lördag är det Kulturvandring i Katrineholm. Ett mysigt evenemang där alla som vill får sig lite kultur till livs, alldeles gratis!
Start vid Kvarnen kl. 12.00 och 12.30.
Häng med er guide till olika stationer med dans, bild, teater och musik. Vid min personliga favoritstation får ni se lite MORD-repetition...
Hoppas vi ses!
Start vid Kvarnen kl. 12.00 och 12.30.
Häng med er guide till olika stationer med dans, bild, teater och musik. Vid min personliga favoritstation får ni se lite MORD-repetition...
Hoppas vi ses!
MORD-reportage
Succé har skrivit ett superfint reportage om MORD. Klicka på bilden och läs!
brandutbildning
Igår hade vi brandutbildning på jobbet. Det är verkligen toppen. Jag hoppas att alla arbetsgivare tar sitt ansvar och ser till att personalen utbildas!
En liten detalj bara hörrni brandutbildarfolk... När ni planerar att visa en film, som spelats in med mobilkamera, där man får se hundra ungdomar brinna ihjäl, på riktigt. Förvarna då de som ska titta. Inte bara med att säga "Vi ska visa en film om hur snabbt det kan gå. Och den här filmen kan vara lite otäck."
"Lite otäckt" är för mig någon som klämmer sin hand i en bildörr. Eller någon som fått brännblåsor av stearin på fingrarna. Eller någon som oväntat dyker upp på tv-skärmen och säger "BU!".
Hundra ungdomar som i panik skriker och plågas ihjäl. Ja, där krävs ett helt annat uttryck...
Hur som haver. Jag bjussar på en liten film där vi får se Lotta och Lennart släcka elden på en brinnande docka. (Klicka på bilden) Och så vill jag bara säga, ni som inte fått brandutbildning på ert jobb, kräv det!
En liten detalj bara hörrni brandutbildarfolk... När ni planerar att visa en film, som spelats in med mobilkamera, där man får se hundra ungdomar brinna ihjäl, på riktigt. Förvarna då de som ska titta. Inte bara med att säga "Vi ska visa en film om hur snabbt det kan gå. Och den här filmen kan vara lite otäck."
"Lite otäckt" är för mig någon som klämmer sin hand i en bildörr. Eller någon som fått brännblåsor av stearin på fingrarna. Eller någon som oväntat dyker upp på tv-skärmen och säger "BU!".
Hundra ungdomar som i panik skriker och plågas ihjäl. Ja, där krävs ett helt annat uttryck...
Hur som haver. Jag bjussar på en liten film där vi får se Lotta och Lennart släcka elden på en brinnande docka. (Klicka på bilden) Och så vill jag bara säga, ni som inte fått brandutbildning på ert jobb, kräv det!
DAGEN IDAG
Idag har det varit söndag, hela dagen.
Den började med röstning!
Fortsatte med besök hos Bastian i Östra vingåker. Skulle hämta en dvd-skiva där. Men min bror var inte där... Så jag kunde inte hämta någon.
Men jag kunde passa på att säga hej till systerdotter Malin!
Jag åkte till El-giganten eftersom jag hörde att min bror fanns där.
Det fanns han. Så jag fick DVD-skivan!
Så då kunde jag och fem teaterelever (här ser ni tre av dom) spela in en anti-mobbningfilm på Kulturskolan!
Sen bar det av till MORD-repetition i Hälsogymmets gamla lokaler. Här ses Powerpuffpinglorna och Lars. Ljusansvariga!
Efter repet sjöng jag, Pia och Karin lite julsånger som ska vara med i årets julkalender på torget. Men jag glömde ta bild...
Sen kan jag bara inte låta bli att säga... Att klockan är nu 21:45 och SD har hittills fått så in i bomben massor med röster. Och jag förstår det inte!!! Vad är det med oss?!!
Den började med röstning!
Fortsatte med besök hos Bastian i Östra vingåker. Skulle hämta en dvd-skiva där. Men min bror var inte där... Så jag kunde inte hämta någon.
Men jag kunde passa på att säga hej till systerdotter Malin!
Jag åkte till El-giganten eftersom jag hörde att min bror fanns där.
Det fanns han. Så jag fick DVD-skivan!
Så då kunde jag och fem teaterelever (här ser ni tre av dom) spela in en anti-mobbningfilm på Kulturskolan!
Sen bar det av till MORD-repetition i Hälsogymmets gamla lokaler. Här ses Powerpuffpinglorna och Lars. Ljusansvariga!
Efter repet sjöng jag, Pia och Karin lite julsånger som ska vara med i årets julkalender på torget. Men jag glömde ta bild...
Sen kan jag bara inte låta bli att säga... Att klockan är nu 21:45 och SD har hittills fått så in i bomben massor med röster. Och jag förstår det inte!!! Vad är det med oss?!!
