wistbacka

Fantastiskt begåvade ungdomar.


Duveholmsgymnasiets estettreor har premiär på sin musikal DOMINO imorgon. Vi säger SPARK!!!

Min eftermiddag såg ut så här:

Morgan spelade med sitt band TUNGMJÖLK på PROJ-galan i Tallåsaualan. Och här ser vi TUNG-delen.


Johannes Annfält (också med i Tungmjölk) sjöng en otroligt bra låt om en borttappad smörgås.


Melker och Emma njöt av musiken.


Jag tror det var Morgan som skrivit den briljanta smörgåslåten.


Panterass kan vara Katrineholms skarpaste coverband. Så otroligt grymma!



Kristina Karlsson hade en dundermysig utstrålning.


Sen var det dags för Avarage Nerds. Superbra! Särskilt när bandet spelade en System of a down-låt. Tjohooo!!!


Patricia sjöng tillsammans med några tjejkompisar.


Kristina Issa avslutade PROJ-galan med sina egenkomponerade sånger.


Till sista låten blev det faktiskt spontandans på scenen! Så himla roligt!


Kristina gav sina dansare en applåd.


Efter galan tog jag en kort promenad. Då stötte jag på Hampus med mor och far.


Jag fotade mig vid ett träd. Min mössa är bäst! (Tack mamma)


Jag fotade min hand på ett träd.


Jag fotade en klase bär.

Sen gick jag hem!

Det var fler band som spelade på PROJ-galan. Men alla fastnade inte på bild...

Mitt liv är fyllt av teater.

Och det är exakt så jag vill ha det.

Gymnasiemusikalen DOMINO repeteras och har premiär nästa vecka. Teater Orkas drama SKULD och MÄNNISKOR har premiär den 18 november. Mina två teatergrupper på DUD har uppspel 30 november och 7 december, parallellt med detta tränar de in mastodontföreställningen GAST som ska spelas upp i februari. Så får vi inte glömma bort musikallinjen som nöter in musikalen KVARSITTNING som spelas upp i december. Vad mer? Jo, forumteaterinspirerat uppspel i november när Katrineholms årskurs fyror får komma och se antimobbningpjäsen SÄG STOPP. Och varje fredag möter jag årskurstvåor som tränar in den lilla komedin ATT FÅNGA HUNDAR MED EN OST. Sen blir det lite STORSJUNG för alla ettor i Katrineholm inom kort också!

Har jag glömt nåt? Nä, jag tror detta är vintern jag befinner mig i och har framför mig! Jippi!!!

Idag repade jag musikal med Duveholmsgymnasiets estet-treor. Jag fotade lite också.

Vid ett tillfälle i musikalen så är det seriös maktkamp mellan Linus Gustafsson och Hampus Larsson. De ställer sig väldigt tätt, stirrar in i varandras ögon och spänner sina muskler.

Det är bara det, att när de gjorde så idag, så hamnade deras näsor så himla lustigt. Och jag lyckades fånga ögonblicket med kameran.

Jag trodde jag skulle skratta ihjäl mig när jag såg bilden på datorn sen. Herrejisses...

För fem minuter sedan hände detta:

Jag satt ensam i huset. Surfade runt lite förstrött på internet. Solen började gå ned. Jag eftersvettades en smula efter gräsklippningen. Trött och nöjd med mig själv. Allt var stilla och tyst.

Då hör jag en röst från ingenstans som högt och tydligt säger:

"Plötsligt dyker det upp, det oväntade!"

Gissa om jag hölla på att trilla av stolen?! Eller ja, om ni gissar det så gissar ni fel, för jag höll inte alls på att trilla av stolen. Dels för att jag satt i en fåtölj och inte i en stol. Och dels för att jag inte ramlar, bara för att jag blir väldigt rädd.

Hur som helst. Rösten tillhörde denna man:



Och det som hänt var att tv:n av någon märklig anledning gått igång. Föga förvånande var tv:n inställd på golfkanalen. Golfkommentatorn Göran Zachrisson var alltså den som så poetiskt stört tystnaden.

Mycket lustig känsla... Lite som att höra Guds röst. Är Zachrisson Gud?!! Vad vill han säga mig? Vad är det som så plötsligt kommer att hända?!!

Du kanske inte har ett konto på Facebook, det har jag. Facebook är ett ställe på nätet där man kan hänga gratis och "umgås" med folk man känner, eller inte känner. Man väljer själv vilka man vill "umgås" med. Det är alldeles gratis. En del gillar Facebook, andra gillar inte stället alls.

Grejen är ju att det är frivilligt. Visst förstår jag att det känns störigt när folk till exempel tar för givet att man tagit del av information bara för att den finns på Facebook. Man kan uppleva ett utanförsskap om man inte är med. Trist...

Å andra sidan är det smidigt med informationen där, om man nu är med.

Men en grej som jag tycker är för himla trälig är all skit som skrivs om Facebook, av de som är med där. Det är ett evigt klagande på uppdateringar som görs. "Vi vill ha det som det var förut" skallar ropen så fort något görs om.

Nu kanske jag är naiv. Men jag misstänker att Facebook försöker förbättra saker och ting genom sina uppdateringar. Jag har svårt att tro att de tänker "Nej, nu jävlas vi lite och gör sidan sämre. MOHAHA!!!" Sen kanske det inte alltid blir så bra, men på nåt sätt så känns det ändå schysst att de försöker.

Jag tror aldrig jag läst en statusrad där det står "Tack Facebook, för att jag får vara här gratis, och ni har gjort så jag kan hålla kontakten med mina nära och kära på ett enkelt sätt".

Hm... Om jag var en av de som bestämde på Facebook, och ständigt fick ta emot svidande kritik, aldrig något beröm. Kanske att jag skulle börja jävlas till slut. Göra konstiga uppdateringar, lägga ut virus och ba´: "IN YOUR FACE, ni otacksamma slynglar!!!"

Jag gillar konstverk. Jupps. Som den här. Och dom rostiga konstiga fågelmänniskorna som de satt upp vid Djulökorset. Dom gillar jag också. Konst är kuligt. Så är´t!

När vi var på västkusten i somras så hade Cocos brov grävt fram ett gammalt pussel. Och tjena mittbena vilket pysslande det blev. Vi var säkert fem stycken som satt runt det där pusslet och klurade och klurade, timme efter timme. Supersvårt! Kolla in hur bitarna är sågade, det verkade helt hopplöst att få ihop det. Men till slut kunde vi stolt betrakta det färdiga verket.



Hjärngympa utan dess like. Det är möjligt att jag åt upp de två bitar som ni ser fattas, i ren frustration...

Det kom en syster och sa:
"Varsågod, här får du en present för att du inte fyller år"

Såna presenter gillar jag. MASSOR!!!

Stort och smått som smakar gott.

(På bilden: Maja Asplund)

Det är ju ingen nyhet att många kvinnor upskattar en brandmans fägring. Men nu ni... Nu har det liksom blivit ännu värre! Eller ännu bättre, eller vad jag ska säga. Jag finner inte ord för den fantastiska kombination jag fick uppleva idag på brandstationen i Katrineholm. Klicka på bilden så får ni se vad som fått mig mållös:



Det är bland det vackraste jag sett.

En brandman som kastar godis...

Herrejisses...

För fjärde året i rad är det dags att köra föreställningen 112 på brandstationen i Katrineholm. Världens bästa sätt att lära barn vad de ska göra om en olycka händer. Med teater, sång, musik och en riktig brandutryckning så blir det ju solklart att man ska ringa 112 om det brinner, att man ska ha hjälm när man cyklar, att det är smart att ha reflex i mörkret och allt sånt där vikteliviktigt!

Så här såg det ut vid kvällens repetition:


(Föreställningen 112 är ett samarbete mellan räddningstjänsten i Katrineholm, Katrineholms Kulturskola och Kulturföreningen DUD.)

Det kom ännu ett mail från Kenya. Beatrice berättar om hur läget ser ut för hennes by. Efter att ha läst mailet känner jag att jag ska sluta gnälla över långsamt internet och priset på gympaskor...

Här är mailet:

Hello Jenny
   
Its another time again for me to say hello to you Jenny. Everything here is quite ok only that we are facing alot of other challenges in life that being drought and starvation this is in staying long without food. Food commodities are crazy expensive yet we live one dollar a day let me tell you things are eally getting mad without what to do. Livestock which is the main economical main stay here are dying in serious note.
   
Samburu people who are living here are really facing a tsunami in form of hunger/starvation and diseases. For the last five days we lost two elderly and three children due to lack of food and water. I know this may not sound nice but this is what happening within the locality. This part of the country is known to experience this but looks different anyway this way just to shed you a bit of light on the current situation within and out of my local area and upper north eastern parts of Kenya.
   
I would like to tank you for your generocity for our entire community people this shows your concerns and heart felt furthermore living away from us. But we need your prayers too. Say hello to your family. Hope to hear from you.
   
    Yours
         Beatrice