wistbacka

Har just plattat håret i en halvtimma. Så nu hoppas jag att regnet håller sig undan när vi ska ner på stan och kolla kk-joggen. Ett par minuters regn och håret kommer återgå till sitt naturliga ruffstillstånd. Lite som askungens pumpa vid tolvslaget. Fast utan pumpa då... Hade askungen platt hår? Nä, det var uppsatt va? Äsch... Boppedipoppedidooo!

Tar just nu en välförtjänt paus i mattrengörandet. Det är SJUUUKT jobbigt att göra rent en matta. Förresten blir den inte ens ren... Fläckarna vägrar gå mot ljuset. De håller fast, som osaliga andar. Jädra skruttfläckar!!!

Men det finns en grej som håller mig på gott humör. (Förutom chokladen jag just åt) Nämligen den musik jag lyssnar på under tiden jag kämpar. Klicka på bilden så får ni höra vad jag peppar mig med!

Här kommer Köpenhamn!!! Så här har jag haft det de senaste dagarna, tillsammans med Charlie, Coco, mor och far.


När vi åkte över Öresundsbron på väg till Danmark såg vi ett strandat skepp. Ett dåligt omen? Skulle semstern bara bli skrutt och pannkaka?!!


Nej då, ingen skrutt och pannkaka. Istället möttes vi av strålande sol och en blöt salamander.


Mamma höll på att bli uppäten av en gigantiskt fluga!


Vi gick på Tivoli där Coco och pappa satt utan hattar och drack öl.


Vi gick på Tivoli där Coco och pappa satt med nyinköpta hattar och åt pölse.


Mamma köpte också hatt på Tivoli. Söt som gröt!


Pappa skapade vinkonst vid middagen på Tivoli.


Vi var inte ensamma på Tivoli. Joe Cocker dök upp också.

Charlie och jag åkte massa karuseller både på dagen och på natten. Det var dock lite svårt för mig att dokumentera detta... Men jag lovar att det hände, trots att ni inte får se det.


Följande dag investerade Coco i en ny pipa. Den inhandlades på den danske pibeshopen på Ströget. Här ser ni oskuldsblosset...


Onepiecedansare på Ströget.


En kväll gick jag och Coco på bluesklubben MOJO. På den klubben är det livemusik varje kväll, året om. Så himla coolt! På den här bilden ser ni hela stället. Det är iiinte stort... Rökigt, svettigt och hjärtligt.


Bandet som spelade den här kvällen hette The Cornfeds. Ett gäng entusiastiska danskar som verkligen gick hem hos publiken som blev minst lika entusiastiska. Kolla bara:


Efter spelningen såg trummisen ut så här... Dom gav verkligen allt!


På MOJOS damtoa hade någon blivit lite poetisk.


När The Cornfeds lämnat scenen var det dags för denne man att spela för oss. Han var lite utav ett orginal som verkade leva i en egen bubbla...


Sista dagen i Köpenhamn gick vi på Glyptoteket där vi tittade på lite upplyftande konst.


Mycket av det vi såg på Glyptoteket såg så oerhört verkligt ut! Kolla in de här trähänderna!!!


Sen fanns det sånt som såg lite mindre verkligt ut...


Coco softade lite i vinterträdgården på Glyptoteket.


Vi såg och upplevde mycket minnesvärt under vår vistelse i Köpenhamn. Och trots hostor och värmeslag så blev det en fin resa. WEEEHOOO!!!

Emma har tagit min näsa. Hon kastade den i havet...

Men sen fick jag tillbaka den. Puh...

Vi åkte till Väskusten. Trodde att vädret skulle vara skräp, ty så hade de sagt, di där som vet. Men tydligen visste de inte alls. För här är det sol och varmt så det förslår. Och vad gör man då? Jo, man kan till exempel fiska krabbor! Kolla in kollaget ba'!


Här illustrerar Jennie hur krabban ser ut när den är frustrerad.


Rätt som det är så kan man ha tre krabbor i håven!


"Jag vill härmed utropa att det är eder plikt att återföra mig till vattnet!"

Ni som läser min blogg vet att jag haft ett litet måleriprojekt. Coco var iväg på golfvecka i Örebro, och under tiden tänkte jag måla våra tre halldörrar Greklandsblå. Två av dörrarna lät sig villigt målas, men den tredje vägrade släppa sin gamla tapet.

Vi kämpade länge, jag och dörren! Men till slut nådde vi en överenskommelse. Dörren gav med sig. "Visst, spackla mig först, slipa mig sen, och måla mig slutligen blå. Men då ska du veta att jag tänker hänga lite snett och jag tänker behålla en del skönhetsfläckar." Jag gick med på det, och nu är dörren blå!!!

Det var bara det, att när dörrarna väl var blå, så var inte väggarna så snygga längre... Tapeten gjorde sig liksom inte mot den blå färgen. Och det är ju inte Grekland på riktigt (hur på riktigt det nu kan vara i Sverige) om inte väggarna är vita. Så jag drog och handlade vit väggfärg också!



Resultatet blev toppen! Och Coco blev superglad när han kom hem efter golfveckan och fick se hallen.

Och en inte helt oviktig detalj:



Numera kan man låsa om sig på toaletten...

Coco har varit borta och spelat golf en vecka. Igår kom han hem. Så himmelens mysigt att få vara tillsammans igen. Vi ville aldrig gå och lägga oss, vi ville bara njuta av varandras sällskap i all oändlighet. Så vi satt uppe hela natten och mötte morgonen tillsammans.


Idag är jag trött. Ett väldigt billigt pris för en sagolik natt och morgon.

10 och 11 augusti blir det TilltuggsTeater Till Toner med Teater Orka och musiktrion Moster Hedda.

Se så mysig och klämmig ensemblen ser ut:



TilltuggsTeater Till Toner är en kort humoristisk musikteaterföreställning där nyskriven text (skriven utav mig själver) framförs till traditionella melodier (skrivna av typ Bellman med flera...). Allt binds samman kring berättelsen om de två vänninorna Karin och Jeanette som äntligen lyckats få tid att träffas. Mötet genomsyras av avundsjuka, fördomar och en hel del skitsnack.

Nu kanske ni funderar kring detta koncept som låter ganska lättsmält? Jag menar, Teater Orka har ju inte riktigt producerat tjoho-föreställningar tidigare? Det har mest handlat om död, pedofili, ångest och annat myspys.

Helt rätt!!! Men nu var det dags att visa att vi kan göra annat än att grotta ner i oss i demonträsket.

Men för säkerhets skull sätter vi upp enaktaren dramat "Pojken som dog" i november...

"Vad har ni tänkt med den här färgen?" frågade Jeff lite försiktigt när han var här på besök idag. Jag svarade att det är ett slags Greklandstema. Han såg förbryllad ut. Jag förstår. Det är ingen traditionell halldörrsfärg. Men det är roligt! Och fint! Och sånt!

Nu ska jag slita mig från bloggen för att måla ännu ett skikt. Det är inte svårt att leva sig in i Greklandsmiljön när det är så varmt som det är idag.

Den här dörren ska bli greklandsblå!!! Så är det bara. Två av våra tre halldörrar har gått med på att bli greklandsblå, men den här dörren är envis som en röd gris.

Den vägrar släppa sin tapet, den vägrar släppa taget. Så nu har jag bestämt mig för att prova spackling! Spackling a´la massor!!!

Jag putsade bort det jag kunde putsa bort, sedan har jag lagt spackel över heeela dörren. Så!!! Tror ni det funkar?



Vem kommer segra? Jag eller dörren? Jag kan berätta att just det här passet var oerhört tufft. Att arbeta med ryggen så här krokig är ingen hit. Det var knappt jag kunde räta på mig sen... Så jag skulle säga att det blev oavgjort i just spacklingsronden.

Jag är en sån där känslomänniska. Oftast är det något positivt, ibland är det superjobbigt. När jag ska se film måste jag välja noga. För jag gillar drama, men om det är för ledsamt så blir jag helt knäckt. Länge.

Man borde vara lite tydligare när man uppger genre på film. Kanske att man kunde kalla det lyckodrama och sorgedrama? Eller ha någon form av skala?

När jag skriver det här inlägget rullar sluttexten på den franska filmen Igelkotten i bakgrunden. Jag skulle vilja påstå att det är ett lyckodrama med en stor nypa sorg. Det funkar också, för mig.



Mycket bra film. Jag ger den fem igelkottar, av fem möjliga.

Tänkte måla lite halldörrar här hemma. I Greklandsblått. Jajjemän!

Det är tre dörrar som ska målas. Först ska vi bara ta bort tapeten som sitter på dörrarna. Hur svårt kan det vara? Det tar ju typ tre sekunder i dom där tv-programmen...

Grejen är att på två av dörrarna lossade faktiskt tapeten relativt enkelt. Hurra, hurra, hurra!!!

MEEEN på dörr nummer tre har dom tapetserat med djävulens tapetklister, jag lovar! Det går ju inte!!! Efter ett par timmars pillande, användade av värmeluftpistol plus limborttagningsmedel och skrapa, så hade jag fått bort cirka en kvadratdecimeters tapet. HJÄLP!!! Vad ska jag göra?!!



Det verkar vara något rackarns gummiklister liksom...



Jag tar en liten paus i pillandet och inväntar era kloka råd och tips...

Igår var det fest. En mycket trevlig sådan, med god mat och roliga människor. Idag är jag en smula trött i mössan. Så som det kan bli efter ett kalas. Och då känner jag mig lite som en dålig människa, för jag vill alltid vara alert och vaken i både kropp och själ.

Men då gör man så här! Man äter en god frukost, dricker rikligt med vatten, duschar och sen tar man med sig kameran ut och ger sig iväg med cykeln. Det är världens bästa trick. Den friska luften, den lagom fysiska ansträngningen och jakten på de vackra bilderna lagar kropp och själ. POFF!


Me on the bike.


Så här fina grejer kan man se på en cykelfototur.