wistbacka

Jag är en sån där känslomänniska. Oftast är det något positivt, ibland är det superjobbigt. När jag ska se film måste jag välja noga. För jag gillar drama, men om det är för ledsamt så blir jag helt knäckt. Länge.

Man borde vara lite tydligare när man uppger genre på film. Kanske att man kunde kalla det lyckodrama och sorgedrama? Eller ha någon form av skala?

När jag skriver det här inlägget rullar sluttexten på den franska filmen Igelkotten i bakgrunden. Jag skulle vilja påstå att det är ett lyckodrama med en stor nypa sorg. Det funkar också, för mig.



Mycket bra film. Jag ger den fem igelkottar, av fem möjliga.