wistbacka

Så var det dags att pynta julgran. Enligt tradition kom Cocos barnbarn Morgan och Melker över och satte ihop plastgranen, hängde upp ljus, glitter och kulor.


Dock var julgransljusen trasiga och toppstjärnan ful. Så hastigt och lustigt drog Coco och Melker iväg för sista minuten-shopping. Under tiden hade jag och Morgan minikonsert för oss själva och sjöng Nickelback, Metallica, Tenacious D och Elvis Presley.

Charlie var med en smula under pyntningen. Men tyckte att det var en smula segt kan jag tro. Så han drog sig ned till rummet i källaren och datade sig, enligt tradition.

Häromdagen var jag en duktig klassmamma. Jag, tillsammans med många fler föräldrar, sålde lotter vid sonens Luciatåg. 

Elevernas familjer hade fått lämna in saker till lottpriser. Och jisses vad mycket fint man hade lämnat in. Det första jag fick syn på, innan lotteriet ens börjat var en klänning (i min storlek!) med hattifnattar på. Lyllos den som skulle vinna den! Jag förstod att det inte var någon idé att köpa någon lott själv, hur stora var oddsen för att jag skulle vinna just klänningen bland alla hundratals grejor?

Min mamma kom för att se på dottersonens luciatåg. Hon köpte tre lotter. Och vet ni vad hon vann..? KLÄNNINGEN!!! Och jag fick den! Jag fick den, jag fick den, jag fick den!!!

Och inte nog med det. Till klänningen hörde ett litet smycke. Ett födelsedagssmycke, med siffran 31 på. Och vet ni när jag fyller år?!! 31 januari!!! Helt osannolikt!!!



Universum har talat till mig. Jag förstår inte riktigt vad universum säger, but I like it!!!

Snart är året slut. Helt sjukt! Och jag vet att man brukar säga att det känns som att tiden går fortare och fortare ju äldre man blir. Men i år måste det väl ändå handla om något slags rekord?

Jag tycker det är supermånga (även ungt folk) som säger att hösten bara svischat förbi.

Kan det bero på att vintern dröjt? Att det inte blev kallt så fort, att inte snön behagade komma lika tidigt som förut?

Eller är det bara att fejsa fakta. I´m getting old!!!

Igår var jag, mor, far, bror och son och såg Spamalot på Oscarsteatern i Stockholm. Supertrevligt. Men oooh så nära att det inte blev av. På grund av den slarvmaja som jag tydligen är...

Jag hade hand om allas musikal- och tågbiljetter. Jag är ju en vuxen och ansvarsfull människa och borde med lätthet klara en sådan uppgift.

Till att börja med tappade jag för några veckor sedan bort en av musikalbiljetterna. Oscarsteatern förklarade då att jag skulle få en kopia på biljetten, men om någon annan kunde visa orginalbiljetten så var det kört för mig. Hur tappar man bort en biljett som kostat mer än 600 spänn?!!

Men inte nog med detta. Vi var i god tid på stationen för att inte missa tåget till Stockholm. Trodde vi... Men när jag tittade på biljetterna så upptäckte jag att... blä... jag sett fel på avgångstid. Med över en timme! Tåget hade alltså gått redan.

Vi ilade iväg och köpte nya biljetter åt oss allihop och hann med nöd och näppe med ett X2000 som lyckligtvis förde oss till huvudstaden.

Det är inte gratis att köpa nya biljetter...

Vi kom fram. Vi käkade en supernajsig lunch. Drog sedan till Oscarsteatern där jag fick min biljettkopia. Och vet ni, det var ingen som hittat min bortappade orginalbiljett. Så vi fick alla njuta av en magnifik musikal.

En härlig dag. En minnesvärd dag på många vis. Men reseledare lär jag aldrig bli...

Om det är nån av er som sitter och tänker "Åh, jag skulle så gärna vilja bjuda Jenny på en Londonresa. Men hon vill säkert inte..." Så tycker jag ni ska samla mod till er och fråga mig nu! För jag längtar till London så mycket så jag håller på att smälla av!


På bilden ser vi Charlie blicka ut över Londonska London, från The big Eye. Jag vill diiit igen! Till shoppingen, musikalerna, ölen... MAAAAGHHH!!!