Ögonen så här långt
Idag är det torsdag. I måndags opererade jag mina ögon med en metod som kallas LASEK. Det innebär att de luckrar upp hornhinnan, skrapar undan den, skjuter laser in i ögat så synfelet korrigeras, puttar tillbaka hornhinnan, lägger på en skyddslins, varsågod och åk hem.
MÅNDAG: Jag var nervös som en galning. Hur kom det sig att jag tänkte låta folk operera mig i ögonen?!! Vi kom fram till kliniken, jag fick en lugnande tablett, och genast kändes livet rätt fint. Jag svarar tydligen ganska bra på såna där medel... Operationen var mer intressant än otäck. En häftig upplevelse!
Sen började färden hemåt. Och det var då helvetet satte igång. Smärtan.
Ni vet på film när de får in syra i ögonen och så vrålar de "The pain, the pain!!!" Jag fattar nu. Det är den absolut värsta smärta jag upplevt. Värre än att föda barn. För smärtan är konstant och helt, helt galen!
På bilden har jag varit hemma någon timme. Jag äter lite smörgås. Smärtan är tokintensiv.
Med hjälp av insomningstablett och starka smärtstillande piller så lyckades jag faktiskt sova hyfsat under natten.
TISDAG:
Tisdagen bestod av smärta, piller, droppar och vila. Smärtan var dock en smula lättare att handskas med än den jag hade under måndagen. Nu gjorde det bara tokont typ hela tiden. Inte så jag ville krypa ur skinnet och dö.
ONSDAG
På onsdag morgon var vi tillbaka på kliniken. De tog bort skyddslinserna. Allt såg fint ut. Höger öga mår kalas. På vänster öga är det fortfarande rätt joxigt på hornhinnan. Vilket leder till mer... just det... smärta. Men det ska bli bättre så småningom.
I och med att de pillat i ögonen tog smärtan ny fart. Men så är det med det...
Jag försöker under dagen och kvällen att titta så mycket som möjligt. Men ögonen kämpar allt vad de har för att få förbli stängda, särskilt vänster öga.
TORSDAG
Idag är det torsdag. Jag har slutat med allt smärstillande. Det behövs inte längre. Det gör ont, hela tiden, men mer som att jag bara har en massa grus i ögonen. Jag är ljuskänslig. Ser suddigt. Vänster öga vill inte vara öppet. Jag är yr och mår illa.
Jag fortsätter med droppandet. Tre olika sorter, flera gånger om dagen.
Att göra en ögonoperation är ingen lek. Hur man reagerar är högst individuellt. Man kan uppleva hela resan betydligt lättare än vad jag gör. Man kan också uppleva alltihop mycket värre. Och i värsta fall kan något gå riktigt galet, och då är det ju ögonen vi snackar om här!!!
Jag har förstått att många tror att jag gör ögonoperationen för att jag tycker det är snyggare att vara utan glasögon. Som en skönhetsgrej alltså. Ni har fel. Tokfel. Skönhet har inget med det att göra. Jag tycker det är snyggt med glasögon. Jag tycker även att det finns coola rullstolar.
Operationen kostar mig 28.000 kronor för båda ögonen.
Om du funderar på operation, se till att du har en pålitlig människa vid din sida som är beredd på att ta hand om dig under de första dagarna.
Min operation utfördes på Memira i Norrköping.
Fråga gärna om ni undrar något.
MÅNDAG: Jag var nervös som en galning. Hur kom det sig att jag tänkte låta folk operera mig i ögonen?!! Vi kom fram till kliniken, jag fick en lugnande tablett, och genast kändes livet rätt fint. Jag svarar tydligen ganska bra på såna där medel... Operationen var mer intressant än otäck. En häftig upplevelse!
Sen började färden hemåt. Och det var då helvetet satte igång. Smärtan.
Ni vet på film när de får in syra i ögonen och så vrålar de "The pain, the pain!!!" Jag fattar nu. Det är den absolut värsta smärta jag upplevt. Värre än att föda barn. För smärtan är konstant och helt, helt galen!
På bilden har jag varit hemma någon timme. Jag äter lite smörgås. Smärtan är tokintensiv.
Med hjälp av insomningstablett och starka smärtstillande piller så lyckades jag faktiskt sova hyfsat under natten.
TISDAG:
Tisdagen bestod av smärta, piller, droppar och vila. Smärtan var dock en smula lättare att handskas med än den jag hade under måndagen. Nu gjorde det bara tokont typ hela tiden. Inte så jag ville krypa ur skinnet och dö.
ONSDAG
På onsdag morgon var vi tillbaka på kliniken. De tog bort skyddslinserna. Allt såg fint ut. Höger öga mår kalas. På vänster öga är det fortfarande rätt joxigt på hornhinnan. Vilket leder till mer... just det... smärta. Men det ska bli bättre så småningom.
I och med att de pillat i ögonen tog smärtan ny fart. Men så är det med det...
Jag försöker under dagen och kvällen att titta så mycket som möjligt. Men ögonen kämpar allt vad de har för att få förbli stängda, särskilt vänster öga.
TORSDAG
Idag är det torsdag. Jag har slutat med allt smärstillande. Det behövs inte längre. Det gör ont, hela tiden, men mer som att jag bara har en massa grus i ögonen. Jag är ljuskänslig. Ser suddigt. Vänster öga vill inte vara öppet. Jag är yr och mår illa.
Jag fortsätter med droppandet. Tre olika sorter, flera gånger om dagen.
Att göra en ögonoperation är ingen lek. Hur man reagerar är högst individuellt. Man kan uppleva hela resan betydligt lättare än vad jag gör. Man kan också uppleva alltihop mycket värre. Och i värsta fall kan något gå riktigt galet, och då är det ju ögonen vi snackar om här!!!
Jag har förstått att många tror att jag gör ögonoperationen för att jag tycker det är snyggare att vara utan glasögon. Som en skönhetsgrej alltså. Ni har fel. Tokfel. Skönhet har inget med det att göra. Jag tycker det är snyggt med glasögon. Jag tycker även att det finns coola rullstolar.
Operationen kostar mig 28.000 kronor för båda ögonen.
Om du funderar på operation, se till att du har en pålitlig människa vid din sida som är beredd på att ta hand om dig under de första dagarna.
Min operation utfördes på Memira i Norrköping.
Fråga gärna om ni undrar något.
Kommentarer
Trackback
