wistbacka

Det är mycket nu. Så känns det oftast. Som att kalendern är alldeles för full. Ändå har jag prioriterat bort så mycket, så mycket. Så jag gör vad jag kan!

Men ibland är det annat som är mycket. Människor föds och dör. Roliga grejer händer. Trista saker dyker upp. Inget man kan kontrollera, det är bara själva livet som håller på. Och på något sätt så gäller det att bara hänga med. Inte stressa upp sig, för det löser inget.

Just nu är jag i en slags svacka. Det är svårt att få energi och lust när jag skulle behöva den. Det finns undantag. När vi arbetar med Teater Orka är lusten och energin där, fast jag inte ens anstränger mig. Men i övrigt går det trögt. Jag är inte olycklig, jag bara... Det är trögt. Jag vill inget. Fast jag vill.

Jag är en komplicerad figur. En sån där människa tror jag.