wistbacka

Jag har under mitt 34 år långa liv haft stora problem med mardrömmar. Men efter lite terapi och insikt om att det inte är lämpligt att avsluta varje dag med skräckfilm, så har det blivit mycket bättre.

Dock drömmer jag fortfarande mycket, och märkligt...

Natten till i förrgår hade jag en intressant dröm. I verkliga verkligheten har vi tre katter. I drömmen hade jag dessutom skaffat tre hamsterbebisar som fick bo i varsin mindre rund bur.

Sen glömde jag bort hamstrarna i ungefär ett år. Men så kom jag på att jag hade dom och tittade till dom i deras burar. Jag var inte rädd för att de skulle ha dött eller så, jag visste att dom levde.

Då såg jag att det inte alls varit hamsterbebisar jag skaffat, näpp, det måste varit kattungar. För nu låg det fullvuxna katter i de små runda burarna. Men eftersom burarna var så trånga så låg katterna alldeles ihopknorvlade däri. Ja, förutom en av katterna, som stannat i växten och såg ut som en liten benig zombiehistoria.

Naturligtvis släppte jag genast ut de missbildade katterna som gjorde sitt bästa för att ta sig framåt. Det är inte lätt när man spenderat sitt första år som en hopskrynklad boll.

Jag insåg med förskräckelse att vi nu ägde sex katter. Det är på tok för många. Men kanske att det skulle lösa sig av sig självt då katterna började tugga på varandra...

Japp, sånt drömmer jag.