Tal igen...

Jag är den sämsta talaren i universum... Eller nej, jag ska inte överdriva. Jag går ju faktiskt fram till mikrofonen, gör läten i den. Det är mer än vad många klarar. Men mer än så är det icke.

Som teatermänniska förväntas man klara många saker. Gestalta karaktärer, förstå pjäser, vara lite knäpp och hålla tal. En del karaktärer kan jag gestalta, jag förstår ganska många pjäser, jag är absolut knäpp, men jag kan INTE hålla tal!!!

Det var därför jag hade en "spöktalare" på galan... (Tack Jeff) Vis av erfarenheten. Och när spöktalaren talat klart och jag fick hålla i micken, vad sa jag då? Inte mycket vettigt i alla fall...

Förra året försökta jag hålla tal på Valborgsmässoafton. Det gick åt skogen. Tre gånger försökte jag berätta, för en måttligt intresserad publik, att jag hade en spöke i min trädgård... "En spöke"? Nä, jag kan helt enkelt inte.

Och det är ingen fara. Man kan lida av värre saker.

Idag frågade en trevlig kvinna "Kan du hålla tal i Stadsparken på valborgsmässoafton?". Jag skrattade lite lätt och svarade med entusiasm "Ja, det kan jag!"

Ja... Analysera det, den som kan...

Kommentarer
Postat av: Monica

Hmm,klurigt fall...Har du hört talas om "walk.ins"? Någon från andevärlden tar över en fysisk kropp. Som när Sture Johansson blir Ambres.Kan det också vara det som händer när "man" ska sluta med fikabröd, och hittar sig själv vid frysen, ätandes en djupfryst kaka?

2010-03-24 @ 10:25:26
Postat av: Helle

Enda sättet att lära sig är att öva öva öva =)

2010-03-24 @ 13:30:32
Postat av: lotta

Håll tal som nån annan...typ som din fina ängel som du och Tomas gjorde...då kan du - jag loooooovar

2010-03-26 @ 19:13:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0