wistbacka

Det finns inget som kan få mig så negativ som positivt tänkande. URK!!!

Alla dessa coacher, inspiratörer, glädjespridare.

LÄGG AV!!! vill jag skrika åt dom.

Ni är fåniga, patetiska, på låtsas! Och så börjar jag tänka på allt dåligt i världen och så slurpas jag ner i ett mörker...

Men något har hänt. Måhända tillfälligt.

Nu gör jag ett tappert försök att tänka positivt, på riktigt. Ser ljusglimtarna. Låter mig förstora dessa tills de blir gigantiska solar som värmer både hjärta och själ. Jag ser det mörka, accepterar det, går vidare. Tar tag i nästa ljusglimt, förstorar den. Och så vidare.

För även om detta gör mig fånig, patetisk och på låtsas, så verkar det ju betydligt roligare.