wistbacka

Jag är nominerad till årets eldsjäl i Katrineholm. Det är en stooor ära!

I förrgår morse ringde Katrineholmskuriren och ställde ett par frågor till mig. Jag svarade så snabbt jag kunde på alla kluriga undringar. "Vad inspirerar dig?" Oh, tänk, tänk, tänk. Så svarade jag ögona böj.

Varför hade jag så bråttom? Trodde jag journalisten skulle lägga på om jag sa "Ett ögonblick, nu måste jag tänka..." Och vad hade det spelat för roll? Nu spottade jag istället fram svar som om det var ett frågesportprogram på tv där allting går på tid.

Men, men... Jag svarade inte sååå tokigt i alla fall. Ett par småmissar, som ingen bryr sig om mer än jag.

Idag fanns intervjun med i tidningen. En pyttegrej som störde mig (förutom att jag såg ut som någon politiker eller nåt på bilden) var att det inte stod att jag arbetar tillsammans med Katrineholmsrevyn och Arbetarteatern, för det gör jag, och det sa jag. Men jag fattar i och för sig att man som journalist inte kan ha med allt. Men som aktiv teatermänniska i stan så känns sånt viktigt. Jag vill inte att Katrineholmsrevyn och Arbetarteatern ska tro att jag inte nämnde dom, att dom inte är viktiga för mig.

Ja, ja. Nu åker mustaschen på! Dags att bli Gunnar igen!

  "Vi ses Snorungar!"