wistbacka

En del av er vet att jag haft en knöl på skallen. Eller vänta nu, jag har den ju fortfarande, det är det som är problemet.


Här är en bild från när läkarna försökte ta bort knölen förra gången. Det var i juli 2009.

För ett år sedan försökte läkarna ta bort knölen. Eftersom man trodde det var en fettknöl tänkte man skära. Men så upptäckte man att det var en gammal blodansamling varvid man försökte suga ut joxet. Det gick väl hyfsat men det dröjde icke länge förrän knölen återuppstod.

Läkarna funderade och funderade. Sög ut joxet igen och sa att nu skulle nog knölen försvinna av sig självt, fast man inte förstod vad det var frågan om.

Men surprise, surprise, den har inte försvunnit av sig självt. Nu är den faktiskt dubbel istället. Ja, inte dubbelt så stor, nej, den har fått en tvilling precis bredvid.

Jag bad läkarna titta igen. Och oj, oj, oj, vad knepigt dom tycker det är. Jag fick höra flera olika diagnoser som det inte kunde vara frågan om. Och förresten ansåg de nu att det var högst osannolikt att det skulle vara en blodansamling. Nähä, okej, tack då vet jag. Men vad ska jag göra? Jag vill inte ha knölar på skallen?

Läkarna visste inte. De kan inte åtgärda något som de inte vet vad det är. "Vi får skicka en remiss. Men till vem? Det får antingen bli till hud, eller kirurg, eller öron- näs- och hals."

Det sista alternativet var lite annorlunda tycker jag...

Så förra veckan kom en kallelse med posten. Imorgon ska jag infinna mig på öron- näs- och halsmottagningen på Mälarsjukhuset i Eskilstuna.

Jag är lite rädd faktiskt. Och så undrar jag om de ska raka mig på huvet... Undrar om mamma kan fota lite om jag tar med kameran... Ja, mamma får följa med och hålla handen! Sånt blir man aaaldrig för gammal för!