wistbacka

Nu ämnar jag upprepa mig!

Alla ni underbara människor runt omkring mig. Hurra för er! Hurra, hurra, hurra!!!

Hurra för mina teaterelever som är så vaaansinnigt duktiga på och runt om scenen. HURRA!!!

Hurra för alla de varma, generösa själar som jag får möta. HURRA!!!

Ibland (bland annat nu) sugs jag ner i de människor som min kollega Lisekött kallar för svarta hål. De negativa superegon som är omöjliga att nå. Huga, huga, sommarstuga. Och det är då jag ska låta mig dras tillbaka upp till livet med hjälp av alla de gyllene hjärtan jag har omkring mig.

Ååå hej, ååå hej, ååå hej...