wistbacka

Idag for jag iväg till Lucky7 i Norrköping för att få hjälp med min piercing. När jag och familjen var i London för några veckor sedan så köpte jag ett fint smycke till näsan. En vanlig ring med kula. Men jävlar i havet vad svårt det var att få dit den där kulan!

Väl hemma i Katrineholm har jag frågat på diverse ställen om jag kan få hjälp med att sätta dit kulan. En del har försökt, ingen har lyckats...

Så ringde jag Lucky7 idag (dom både tatuerar och piercar där) och frågade om jag kunde få hjälp där. Absolut, inga problem. Så jag drog dit på eftermiddagen och vips satt kulan på plats. Gratis var det också. Och dom bara log och var alldeles trevliga, precis som förra gången jag var där. Jag gillar dom massooor!!!

Så nu sitter jag här och inmundigar en kopp te och tänkte ta en bild med min webcam och visa mitt fina nya smycke.



När jag tar bilden inser jag att muggen är väldigt stor... Och då kommer jag att tänka på en sak. Jag vet preciiis varför jag tycker om stora muggar!

Jag känner mig nämligen som en jätte. Som att jag typ är tre meter lång både på höjden och tvären. Jag får inte plats någonstans! Det är helt ärligt därför jag har dålig hållning, jag tror inte att jag får plats och därför hukar jag mig.

DÅÅÅ känns det ju väldigt fint med en gigantisk mugg som man får kupa händerna runt, som man kan försvinna bakom. För en gångs skull kan jag få känna mig behagligt liten. Jag kan äntligen slappna av och andas en stund. Jag får plats.

Låter kanske knasigt, men det är helt sant!