wistbacka

Nuförtiden är jag blond. Superblond. Ultrablond.

Brukade vara blond förut också, när jag var yngre. Men jisses vad håret blir förstört av det.

Så när jag blivit ordentligt vuxen, la jag av med dumheter som totalblekning av håret. Jag lyckades till och med låta håret växa ut så pass mycket att det till slut blev helt utan både färg och blekning. Det var helt naturligt. Heja mig!!!

Men fy så trist!

Så nu, trots vuxenheten, är det totalblekning som gäller igen.

Men när min son sa att jag började likna en champinjon, blek ovanpå och mörk inunder, för att utväxten var så påtaglig, då var det bara att bleka det igen.

Och så får jag hålla på nu. Bleka, bleka, bleka... Förstöra håret totalt...

Men jag gillar det fortfarande. He, he...