wistbacka

Igår berättade jag om damen som härmade fåglar... Hon ringde en morgon, för mig väldigt tidigt, för att förklara för mig hur olika fåglar låtar. Hon använde sig av små lustiga ramsor för att riktigt ordentligt minnas djurens betoningar.

Jag var så artig som jag bara orkade. Det är viktigt att vara snäll och trevlig. Eller, det är ju alltid viktigt att vara snäll och trevlig. Såvida det inte handlar om rediga dummingar, dom behöver man inte vara så snäll och trevlig emot. Tycker jag.

Hur som helst! Mitt i all den trevligheten berättade fågeldamen att hon ville att jag skulle komma hem till henne. När som helst nu, inom två veckor. Jag fick hennes adress, portkod och telefonnummer. Så skulle jag bara höra av mig. I panik mumlade jag ett "javisst".

Nu sitter fågeldamen och väntar på att jag ska höra av mig! Jag vill inte! Don´t make me go to the birdlady!!!

Det snällaste och mest artiga vore att ringa och förklara att jag varken vill eller hinner hälsa på fågelimitatörer. Men jag vill inte ringa! Jag vill bara... Att hon glömmer bort mig!

Hu...