Shoppingsug
Jag gillar inte när jag inte kan stå över mina egna behov*. I teorin så kan jag det. Men i ärlighetens namn så känner jag ju att jag innerst inne är mina behovs slav.
Ofta handlar det om godis. Eller att jag vill äta för mycket mat.
Men idag handlar det om shopping. Fånigt va?!
Självklart borde jag, så intelligent som jag är, kunna lägga mitt shoppingsug åt sidan. Det är ju bara på låtsas. Inget naturligt som man föds med. Tänk er bebisen som funderar "oh, om jag bara fick spendera lite pengar idag..."
Det har varit en fattig månad. Idag kom den efterlängtade lönen. Oj, oj, oj, vad pengarna bränner i plånboken! Jag vill handla! Köpa något! Vad som helst! En strumpa! (Ja, helst två) En tröja! En skiva! En bok! Ett paket servetter! En lampa! En matta! Vad som helst!!!
Så dumt... Sååå dumt...
Jag avskyr att vara en av dom som fallit ner i shoppingfällan. Det är pinsamt!
* OBS! Behov betyder ju egentligen att det handlar om något man faktiskt behöver. Så är det ju verkligen inte i detta fall. Snarare tvärtom. Det handlar mer om ett obehov. Men känslan, hur falsk den än månde varda, är att det handlar om ett behov. Så jag väljer att kalla obehovet behov. Fast det är fel. Men jag är medveten om att det är fel. Därmed inte sagt att man bör säga massa saker som är fel och rättfärdiga det med att man vet att det är fel. Det är som att skjuta någon och sen säga, men jag vet att det är fel och det är ju huvudsaken. Men nu får det stå behov ändå. Förhoppningsvis har du sett den lilla stjärnan och läst denna förklaring innan du förkovrar dig i hela inlägget.
Känner igen mig väl. Idag slutade jag ett par timmar tidigare från jobbet pga skoljoggen och min första tanke var "hm, undrar om jag kan åka och köpa något - hm vad? Hm, vet inte."
