wistbacka

Just nu är det tusen järn i elden. Jag har väldigt lätt att se till att jag hamnar i den situationen. Livets marginaler krymper och krymper, tills de blir obefintliga. Och så känns läget just nu.

Jag har dock ett par ess i skjortärmen denna gång! Även om jag har fullt upp, så prioriterar jag i det lilla, och det hjälper förhoppningsvis i det stora. Exempel: När jag håller på att bli försenad till något så försöker jag inte klämma in den där extra aktiviteten just där och då. Jag låter det oöppnade kuvertet förbli oöppnat. Jag ringer inte det där viktiga samtalet precis nu. Jag går inte in på datorn för att läsa mailet som jag vet att jag bör läsa. Jag gör det sen! Och vet ni... Det är ingen som hittills blivit förbannad på mig, marken haver icke rämnat, himlen haver icke fallit, trots att kuvertet fått vänta på att öppnas, telefonsamtalet fått vänta och mailet likaså.

Jag kommer i tid och blir därmed liiite mindre stressad.

Ty tidigare, när jag öppnat kuvertet, ringt samtalet och läst mailet för att sedan stressa iväg till det där jag skulle iväg till, låt oss säga en lektion. Då har jag varit försenad, uppstressad och känt mig... Dålig. Sedan när lektionen varit över. Då har jag ju haft en smula extra tid (tack vare att jag redan öppnat kuvert, ringt telefonsamtal och läst mail). Vet ni vad som hänt då? Ja, inte har jag använt den tiden till att ligga i hängmattan och läsa en god bok. Nej då. Då har jag hunnit ta på mig extrajobb! MOHAHA!!!

Jag försöker.