wistbacka

Vår katt Essi skulle föda sin premiärkull med kattungar igår. Men det gick åt skogen.

Alla tre ungar fastnade på vägen ut och kvävdes till döds. Jag och Thomas fick dra loss dom, för att dom inte skulle sitta kvar.

Hon kämpade i nästan tolv timmar med sina tre ungar, så blev det ingenting. Bara smärta.

När våra barn kom hem och pirrigt frågade "Hur många blev det?", så var det ingen höjdare att behöva meddela att det blev tre som dog.

Så fick Thomas och jag veta att någon vi känner preciiis fått kattungar. Alldeles superfärska. Vi tingade en av dom kattungarna, som lite plåster på såren.

Och så idag, efter att ha fått lite stöd och pushning från mina arbetskamrater så gjorde jag ett test. Jag hämtade två av väninnans fem nyfödda kattungar och la dessa hos vår utmattade Essi.

Och vet ni? Hon adopterade dom direkt. Ja, efter att ha varit förbryllad ett par minuter.

Allt är frid och fröjd på Mårdstigen. Nu hoppas vi bara att mjölkproduktionen inte hann avstanna på ett dygn, utan att ungarna får i dig den näring dom behöver.

Mirakel.