wistbacka

Arbetar med Duveholmsgymnasiets musikal ZLO. Och då är det flera saker som zlor mig. Ha, ha! Det var mig en fyndig ordvits.

Det som slår mig är hur gripen, tagen, överväldigad man blir i mötet med ungdomarna. På så många sätt.

Förut ikväll var det en ungdom från publiken som smög iväg under föreställningen och tagade (vandaliserade genom att spraya hälsningar) på skolan. Den här killen hade blivit bjuden på musikalen, av en engagerad vuxen som tycker det är viktigt att satsa på de unga i Katrineholm. Jag blir ledsen, arg, förtvivlad, vansinnig.

En av de medverkande i musikalen klagar jämt och ständigt (nej, det är inte jag). Personen tycker att musikalarbetet är sååå mycket tråkigare än vad personen förväntat sig. Som lärare kan jag se att den enda anledning till att personen har tråkigt är för att personen hela tiden ser till att det blir tråkigt! Personen tar på sig massa arbete som skjuts upp till sista stund så det inte hinns med och då blir personen trött och tycker synd om sig själv. Personen hoppar över frukost och lunch och klagar över ont i magen. Personen suckar, stönar, kommer sent, gör halvdant ifrån sig. Så onödigt!

Igår hade jag pms, idag har jag mensvärk. Då är det lätt att fokusera på negativa saker. Men faktum är att det egentligen finns hundratals positiva saker i musikalarbete som jag kunde välja att lägga tid och energi på istället.

Musikalen har idag setts av kanske femhundra personer, varav fyrahundra är fantastiska ungdomar som jublat och applåderat åt en härlig föreställning.

99 procent av de medverkande i musikalen är engagerade ungdomar som ger 100 procent i allt de gör. De växer för varje föreställning och tar för sig mer och mer. De träffar nya vänner, de vågar, de vill, de är underbara!!!

Så lätt att glömma allt det fina och vackra. Skärpning!!!