Svarta hål och vita berg
En del människor är som svarta hål. Det fick jag lära mig idag.
Jag hade ett litet terapeutiskt samtal med min kollega Liselott. Hon fick vara min avfallskvarn. Jag kräktes ur mig massa bläk om en person jag tycker är besvärlig att ha att göra med.
Liselott berättade då att en del människor är som svarta hål. Hur mycket kärlek, kunskap, energi man än lägger i dom så händer iiingenting. Jo förresten, hålet blir bara större.
Liselott är så klok så jag tappar andan ibland.
Sen gav hon mig konkreta tips om hur man kan handskas med mänskliga svart hål. TOPPEN!!!
Efter samtalet var jag inte alls lika frustrerad. Jag kände mig tvärtom berikad. Liselott är som motsatsen till ett svart hål. Hm... Ett vitt berg?
Ibland finns det anledning att fundera över om det kan vara rätt att lägga sin energi i ett stort svart hål.Den kan försvinna till ingen nytta.
Precis pappsen, så är det.
Yeeej! :D Tack! Det är det som är mitt budskap, äckla!! MOHAHAHAHA XD
På en del uttalas det där svarta hålet som dåligt självkänsla. Eller ja, rätt många tror jag...
Det kan vara väldigt frusterande att umgås med en person som har dålig självkänsla eftersom de slukar ofta oerhört stor mängd energi ifrån sina medmänniskor. Det mest frustrerande är dessa personer som inte fattar att de gör detta. Än mer frustrerande är att de måste SJÄLVA komma underfund med saken och vill man inte ändra på sig så är det ju bekvämare att fortsätta äta andra människor energi.
Sen finns det helt klart personer som har bra självkänsla men som ändå äter upp andras energi. Sådana personer har jag ärligt talat sparkat ut ifrån mitt liv.
Jag tycker att vi är som solar och månar. En del har ingen egen lyskraft, kan bara reflektera andra.
