wistbacka

Min kompis är rätt sur just nu. På grund av läkarslarv fick hon vid sin senaste förlossning ligga onödigt länge med krystvärkar. Detta har gjort att min kompis nu (dryga året efter förlossningen) har svårt att hålla tätt. Inte alltid, men ibland.

Det är ju dåligt bara det. Men en annan grej, som gör saken värre, är att läkarslarvet mörkades i journalerna. Inga bevis finns kvar.

Samma sak var det med mig, när min son skulle födas. Han var inte fixerad när vattnet gick. Värkarna kom tätare och tätare. Jag ringde och kollade med bb om jag skulle åka in till förlossningen. De sa att det inte var så bråttom. Jag kunde gott vänta.

Jag väntade tills det var riktigt tätt mellan värkarna. Då åkte jag in. Min son föddes utan svårare komplikationer. (Lite smågrejer finns det att ta upp, men det får bli i ett annat inlägg, jag över på att hålla mig till en sak i taget.)

När en sköterska tittade i mina papper (efter förlossningen alltså) fick hon en liten chock. "Nej, men här måste det stå fel! Det står att fostret inte var fixerat när vattnet gick." Jag berättade för henne att det inte alls stod fel.

"Men, om fostret inte är fixerat och vattnet går så måste man in till bb direkt. Det kan gå jättetokigt annars."

Jaha? Var det mitt fel? Jag hade ju ingen aning om det!

"Det här måste jag ändra" sa hon sen och justerade uppgiften i journalen, så det inte gick att utläsa att han inte var fixerad när vattnet gick. För då hade det ju stått hur fel de gjort...

När man ligger där i barnasäng (med smärre psykos ska tilläggas) då är man inte särksilt kaxig och ifågasätter sådana här beslut.

Nu, elva och ett halvt år senare kan jag bli upprörd som en tok.