wistbacka

Jag har kommit på att det roligaste jag vet är när folk säger fel. Undrar om det gör mig till en ond människa? Eller helt enkelt till en människa som kan se humor även i det lilla?

Idag höll jag och några kollegor i en så kallad Finemangmiddag i Björkvik. Mellanstadieeleverna blev serverade varmrätt och efterrätt vid fint dukade bord. Så fick de visa upp inövade små sketcher, de dansade och de sjöng. En middag i kulturens tecken.

När barnen ätit färdigt varmrätten och väntade på efterrätten frågade en flicka "Var det här varmrätten eller middagen?"

Och jag tycker sånt är så roligt så jag smäller av... Ja, sån är jag!