Londontradition
En helg om året, tre år i rad, har jag och min man varit i London. Jisses vad vi trivs där.
Senast var vi där i helgen. På lördagen genomförde vi vår allra heligaste tradition. Med inhandlad matsäck från Starbucks satte vi oss på trappan utanför British museum och bara njöt av livet!
Vi hade rackarns tur med vädret! Sol, sol, sol! Sent på kvällen blev det regn, regn, regn. Kläderna blev dyngsura och vägrade torka. Så på söndagen gick vi omkring med blöta kläder hela dagen. Thomas och jag är förkylda nu...
Men det är ett pris vi är villiga att betala! Dessutom fick jag anledning att köpa ny jacka. Min slitna jacka från Ryssland ligger nu kastad i en gränd, bland andra sopor, i London. På kroken i hallen, här i Katrineholm, hänger istället en fräsch gul och vit vintageinspirerad höst- och vårjacka, köpt på Petticoat Lanes marknad. Jippi!
Inte alls fånigt att gnälla om snuva. Ja mår relativt bra nu. Fast nog har 2008 från Juni varit ett helvete. Ska börja jobba så smått 1 mars. 25% halva månaden sen 50%. Vet inget mer sen. Ska träffa läkare nu på måndag, får sen vad som sägs då. Denna sjukdom ska jag ALDRIG ha tillbaka mer. Önskar ingen att få gå igenom detta.
Stora kramen och ha en skön kväll trotts näsdropp.
Slitna jacka från Ryssland? Är det från Marieborgstiden eller har du kanske varit i öst på egen mission...? ; ) Well, anyway...(hjälp jag flätar verkligen in engelska ord i vårt svenska språk !!) Shit! (Där gjorde jag det igen)...Ang tandställning...men att ha det när man är 30, är trots "föryngrande" atteralj inte en skjukts för självförtroendet...!!! ; )
Vi kan kalla oss för...socialrealisterna...lite som Gardell men vanligare...Nej men jag vet inte? In i en kategori skall vi iallafall...känns tryggast såå... ; )
SV: Jag gjorde också abort av ungefär samma orsaker, jag ångrar mig inte heller. Men för mig så kvarstår faktum att det var ett liv jag dödade. Men så måste man tänka ett snäpp till; Hade det livet fått det drägligt här på jorden? Förmodligen inte, och då är abort ett bra alternativ.
Men liv man inte väljer att avsluta, vad kallar man dom? Och som det står i inlägget; När övergår ett foster till att vara ett barn? Vem avgör? Det är många frågor som är ytterst svåra att besvara. Och egentligen finns det väl lika många svar som det finns människor..
Ja, det är verkligen en bra tradition. Hoppas den fortsätter länge till... :)
Jag vill ocksååååå
