wistbacka

För ett par veckor sen fick jag ett grönt piano. Ett gammalt härligt spektakel som använts som undervisningsinstrument på Kulturskolan i Katrineholm.

Nu är det ju liksom inte bara att ta pianot under armen och bära hem det... Nä, det krävs lite mer muskler än så.

Idag hade vi äntligen både kärra och tillräckligt med muskelkraft för att lyckas transportera pianot från Kulturskolan till Mårdstigen.


Jens Österberg, Thomas Sjöstrand och Jonny Sjöstrand bar tappert pianot nedför alla trappor på Kulturskolan och upp på släpet. Själv stod jag mest och var orolig och höll för öronen. (Jag gör så när jag tror att nåt ska gå på tok.) Min bror Jens stod också bredvid och inspekterade, fast det syns ju inte här...


När pianot stod på plats i vårt hem upptäckte katten Lisa att ett piano är en möbel som låter när man går på det. Otäckt... Mycket otäckt...