wistbacka

Man ärver så härliga saker från sina föräldrar. Min syster och jag tackar dagligen vår mor för det gäddhäng som pryder våra överarmar.

Min närsynthet är icke heller att förakta. Tack mamma, tack pappa.

Och min son vet inte till sig av glädje för det nageltrång han dras med. Jag hade exakt likadant i hans ålder.

Men nu ska Charlie besöka en doktor, igen. 1 september ska vi se om vi får något nytt... vad heter det? Sånt där knep... Som man kan fixa själv hemma. Åh, ni fattar vad jag menar va? Hur som helst. Vi har genom åren (kraken har haft ständigt nageltrång i kanske tre års tid nu) fått tips om att föra in en bomullstråd under nageln, bada fötterna i såpa, lägga blöta iskalla handdukar på nageln, ha stora skor...

Jag hoppas, som jag gör varje gång, att läkarna ska göra något ordentligt nu. Dom kan, om dom anser det nödvändigt, ta bort hela nageln och se till att den inte alls växer ut igen. Men alla läkare vi mött har sagt att de inte vill göra något så drastiskt. Så har de gjort en fjuttoperation istället, där halva nageln rykt. Fast vi berättar för dom att det inte kommer att fungera.

Om det blir operation den 1 september så vet jag inte för vilken gång i ordningen det är. Sjätte kanske? Och jag jag hoppas... hoppas... HOPPAS att dom gör något ordentligt nu!

Här nedan är en mysig bild från den senaste operationen då halva nageln togs bort. Så här ser alltså en "icke drastisk operation" ut... Håll tummarna för att läkarna vill ta bort hela nageln, permanent denna gång!